Träningsschema

Jag är skitjobbig just nu (annars också kanske, beror på vem man frågar). Sitter med ett nytt träningsupplägg till mig själv och har lite svårt för att få dagarna att räcka till. Folk har i många år försökt banka in i min skalle att kvalité går före kvantitet. Vilket jag numera förstår och på många sätt anpassat mig efter (till exempel så sprang jag förut innan varje pass och körde mage, armhävningar och all möjlig styrka efter varje pass, två gånger om dagen).

Dock har jag samma dilemma varje gång. Jag vill löpa, spinna, simma, köra core, crossfit och yoga (helst vill jag köpa häst igen, bli basketproffs, dansare, spela beachvolleyboll och bli maratonlöpare också men någonstans måste jag ju hejda mig). Löpningen för att den gemensamma intervallträningen med klubben ger absolut mest, spinna för att skona vristen från för mycket löpning och där puls-passen är dunderbra konditionsträning, simma för att det är skonsam och mysig återhämtningsträning, core för att jag känner skillnad i samtliga träningsformer när jag är stark i bålen, crossfit för att tävlingsmomentet gör att jag pressar mig över alla gränser jag har och blir vän med mjölksyran, kräkkänslan och alla dess kusiner och yoga för rörligheten och själen ... På detta ett obligatorsikt thaiboxningspass om dagen. Där jag försöker rulla så mycket som möjligt på de olika delarna (säck, mitts, sparring, clinch) för att "slita jämnt". Jag förstår att alla delar är viktiga (det är just därför jag ser till att få med dom) men är helt klart en sucker för sparring. Jag vill slåss. Inte som i slåss utan hjärna (var tvungen att förtydliga det, annars skulle mina två år av mental träning inte gett mig särskilt mycket). Men ändå så obehagligt och nära den mentala smärtgränsen som möjligt. Så matchlikt som möjligt med andra ord. För jag tävlar inte i mittssparkning eller skuggboxning. Där tycker jag många gör en stor miss. Dom tränar med trubbigt sinne och mental oskärpa. Vilket kanske funkar om målet är att motionsträna - säcken och mittsarna slår ju inte tillbaka. Men att träna på det sättet och sedan gå upp i ringen blir sällan en skön upplevelse. Helt plötsligt orkar man bara i 20 sekunder för att man spänner sig och håller andan. När det dessutom står någon på andra sidan ringen som vill nita en, på riktigt, är det helt plötsligt inte så lätt att briljera och släppa alla dom där snygga teknikerna som sitter så bra och smäller så hårt - på mitts. Som grädden på moset finns publiken, media, sponsorer och alla möjliga som man vill visa sig i sitt allra bästa jag för.

Just därför strävar jag alltid efter att gå in med psyke som om jag har någon framför mig som vill nita mig. Det spelar ingen roll om jag skuggar, kör säck, mitts eller förutbestämda teknikövningar där jag vet exakt vad som kommer och därför också kan känna mig helt trygg - jag använder fantasin för att förvandla situationerna till skarpt läge. På så sätt får jag inte en chock när jag kliver in i ringen och behöver inte gå runt och oroa mig för hur det ska kännas. För det vet jag - jag tränar ju på det varje dag.

Bara ett tips. Men nu var det ju träningsupplägget jag skulle pyssla med ... Bäst att återgå, må gud vare med mig.