Sista dagen

Inatt åskade det, blixtrade och regnade som om himlen var nära att explodera. Någon har sagt att hotellet vi bor på är det största i staden och jag var säker på att blixten skulle grilla oss levande, allihopa. Men vi överlevde. Och tidigt imorse startade jag mitt sista dygn här i St Petersburg med att jogga i soluppgången. Riktigt härligt. Efter det drog vi iväg för att kolla på Vinterpalatset och andra coola byggnader. Dock hamnade vi först på ett cafe med bakelser utan dess like och tyckte sedan att det räckte gott och väl med att se byggnaderna från bussen och gick iväg för shopping istället. Vi är väldigt kulturella. På vägen hem var jag med om skräckupplevelse topp 3 i mitt liv. Jagad av rysk polis i rysk svarttaxi. Att åka motorcykeltaxi i Bangkok är som att rida på en dräktig sugga i jämförelse. Herregud! Vi gjorde u-svängar, körde mot mötande trafik, körde mot rött, bytte filer mitt inne i trafikstockningen i 120 km/h och höll på att köra över jag vet inte hur många mäniskor på övergångställena. Jag rabblade dom vanliga grejjerna bara jag överlever det här så ska jag aldrig mer... och lovar att alltid... och inte ta något för givet... och så vidare. Tänk att jag kunde längta så mycket efter vårt bensinångande ryska heltäckningsmatta-hotell. Överlycklig och tacksam för allt som livet har att erbjuda var jag när vi tillslut kom fram. Förutom levergrytan som serverades till lunch då. Den var det nog ingen som var tacksam över (möjligtvis hotelldirektören som insåg hur mycket pengar dom tjänar på att servera vrål-äcklig mat).

Ikväll går våra sista tappra krigare Giang och Sadibou finalerna i herrar A-klass. Go get them!! Sverige har gjort ett kanon VM och jag är stolt över att vara en del av landslaget. Både för prestationerna men lika mycket för vår sammanhållning och organisation. För trots gnäll om ruttna öststatsländer och katastrofplanering är jag väldigt glad för att jag får komma iväg på dessa spektakel, jag uppskattar att jag får resa till och se ställen jag aldrig skulle hamnat på om det inte vore före thaiboxningen. Och i slutändan garvar vi alltid åt alla knasigheter vi råkat ut för ändå (även om vissa grejer behöver längre tid på sig innan dom blir "garv-bara").

Så TACK till landslaget, förbundet, fighters, coacher, Dragisa, Pelle Älskad Bånghäll, domare, Pontus Fantastisk Inerup, klubbkamrater, vänner och familj, sponsorer och alla som på något sätt bidragit till denna resan.

Vi firar vår sista natt genom att sitta på flygplatsen i 7 timmar och vänta på avgång. Broarna över floden (sjön, havet, vad fan vet jag) är nämligen stängda på natten och vi flyger så pass tidigt på morgonen att vi inte kan vänta på att dom öppnar för morgondagen. Utan måste åka ikväll och istället spendera natten på flygplatsens betonggolv. Så jävla skönt. Tur att dom flesta hunnit käka upp sig lite iallafall. Det blir lite mer behagligt när inte rövbenen sticker ut.

Hörs och ses i Svedala!