Bye Ukraine - hello England!

Slog ut Ukraina i min första match idag. Fin känsla. Lite bufflig i början och något återhållsam fram till slutet av andra ronden men kände ändå att jag kontrollerade matchen från början och dominerade mer och mer för varje rond som gick. Gött att ha tagit sig förbi första matchdagen, den är alltid lite spännig. Jag har knappt en skråma och det verkar som om jag har vilodag imorgon och går nästa match mot England på söndag. Dock skall det dubbelkollas inatt när de slutgiltiga listorna för morgondagen kommer upp. Man kan verkligen aldrig vara säker.

Imorse till exempel fick vi sitta och vänta i vid läkarundersökningen och invägningen i två timmar för att någon köttnacke glömt eller slarvat bort alla female-matchböckerna. De som vätskebantat var måttligt nöjda. Sedan var bussen till arenan försenad. När vi väl kom dit var vår lovade lunch icke-existerande. Det fanns en restaurang men den var tydligen bara för hockeyspelare. Tack för den. Matcherna skulle börja klockan ett men kom inte igång förrän efter två... Allt är som vanligt skulle man kunna säga.

Bilden är från uppvärmningen. Jag värmer upp ganska hårt och ganska länge. Jag behöver det för att kvickna till och om inte annat för att vinna över magen som brukar streta emot en bra stund och "dra ner" mig. Men nu har vi hittat finfina rutiner som passar mig utmärkt. Man lär sig med tiden.

Efter matchen var det direkt till Doktor Dum-Pontus för mördar-lindning av benen. Dock inte så farligt som det brukar vara eftersom jag knappt hade några skador. Och oavsett så är det faktiskt värt smärtan eftersom det verkligen hjälper. Något som också hjälper återhämtningen och minimerar skadorna är att köra ett lätt (väldigt lätt) pass på kvällen efter match. Därför fick jag lämna mina klubbkamrater på arenan för att bege mig tillbaka till hotellet för att ta hand om kroppen. Och det visade sig att dom klarade sig utmärkt utan mig, Pettersson slog precis ut Turkiet och Adde vann på WO då Portugal inte behagade att dyka upp. Samtliga av dagens HMT-fighters en snäpp närmre medaljerna... Gödde.

Nu ska jag krypa till kojs för jag vill att det ska bli imorgon snabbare än snabbast. Om jag inte ska gå match så tänkte jag nämligen göra något så vågat som att testa icke laktosfri filmjölk på frukostbuffén. Klart riskabelt men lätt värt eventuella konsekvenser då jag älskar filmjölk och yoghurt. Att försöka sig på att förklara laktosfritt och glutenfritt på ryska känns liksom inte som ett alternativ.

Godnatt alla fina som lyckoönskat och gratulerat!