Hejdå tå

Ännu en FANtastisk dag har lidit till sitt slut (med betoning på lidit). Startade med att jag light-kollapsade under löpningen i förmiddags. Under tredje intervallen högg det till i bröstet sedan i hela högra sidan och jag var tvungen att vika mig som en liten liten räka. Bara att linka hemåt. Där fann jag såklart tröst i vår enorma krusbärsbuske. Holy schmacaroni vad goda krusbären är nu! Mindre god var däremot den snigeln som jag råkade äta på. Det är uppenbarligen inte bara jag som gillar krusbären. Och eftersom jag är både glupsk och girig tittar jag inte ens på vad jag trycker in i käften. Skyll mig själv.

På kvällspasset tänkte jag att jag skulle ta nya tag. Klarade mig ända fram tills träningen var slut, då skulle jag bara packa ihop mina saker vid ringen och gå ut. Men det tänkte tydligen inte min tå. För den fastnade i en krok (som håller fast mattan på golvet i ringen) medan jag och resten av foten fortsatte framåt. Hål i foten. Igen. Blod, blod, bloood. Äckliga dumma fula blod. Och tårar. Hopp in i bilen och iväg till doktorn. Efter bedövning, tvätt, nål, tråd, gnäll och gnyll (påhittat ord) är jag nu ihoplappad på nytt. Firade alla dessa fantastiska utmaningar jag får möjlighet att växa genom (ironi) med att gå ut och tröstäta. Benny sympatiåt. En köttbit, beasås och pommesfritt till förrätt. Pizza till efterrätt. Sjukhusbesöket måste varit tufft för honom också ...

Imorgon välkomnar jag en ny dag och dess överraskningar. Ska bli mycket spännande. Godnatt!