Buakaw-style

Sista träningen med Najjmedin idag. Uppvärming boxning på mitts, sedan 5 thaironder mitts, boxningssparring och sist thaisparring. Jag var mycket lättare och piggare i kroppen idag, skönt. Kanske inte helt fräsch i vänsterbenet, då vi endast haft ett par benskydd att dela på i veckan och igår var det han som gick utan när vi sparrades. Vilket resulterat i ett stycke blått ben. Inte för att han på något sätt kört fult, utan för att han är jävligt snabb och för att jag är - inte lika snabb. Jag är väldigt nöjd med träningen här och glad att jag hittade just Najjmedin. Han har varit väldigt tillmötesgående (då jag alltid varit, och förmodligen alltid kommer att vara, en jobbig jävel som  ifrågasätter och ställer krav), har mycket erfarenhet och är en perfekt sparringpartner storleksmässigt. Ett extra plus för att han uppfört sig professionellt (ligger lite av en sexuell frustration i luften vart man än går här annars). Summa summarum - jag åker gärna tillbaka!

Efter träningen blev jag avsläppt på Barasti (beachclub) och där har jag i lugn och ro slappat mig igenom resten av dagen. Förutom när en ung Stockholmsgrabb med bakåtslickat hår och röda shorts pockade på min uppmärksamhet. Följande konversation ägde rum (med en mycket kylig underton från mitt håll):

Dryg kille: Tjäääääna. Jag håller på och utvecklar träningsutrustningutrustning för yachtbåtar. Du ser hård ut. Jag letar efter personer som kan promota.

Jag: Jaha.

Han: Är du personlig tränare? Vad tränar du?

Jag: Ja. Thaiboxning.

Han: Ahaaaaaa. Buakaw-style då eller? (fett nöjd över sin kunskap)

Jag: Ehhh, så kanske man kan kalla det.

Han: E du trött eller? (och syftar nog på min fåordighet) Har du fått dom där blåmärkena från träningen? Faaaaaan va du e hård alltså. Jag har tränat kickboxning i flera år.

Jag: Jaha. Vilken klubb? (och tänker, nu sätter jag dit dig din jävel)

Han: Asså i en källare mest lokalt. Så, typ. (bullshit med andra ord, precis som jag misstänkte)

Jag: (sitter tyst)

Han: Var din pappa frånvarande när du växte upp?

Jag: VA?! (skulle jag öppna mig för honom här och nu då eller?)

Han: Ja, du verkar väldigt självständig. Många som inte haft en pappa under sin uppväxt blir väldigt självständiga.

Jag: (lite lätt chockad) Ehh, nej det är inga bekymmer mellan mig och min pappa.

Han: Jag ska käka (läs keeeeeka) nu. Har du fyllt på dina ATP-förråd efter träningen? Det är viktigt vettu.

Jag: Ja. Oroa dig inte.

Sedan gav han upp och gick. Kvar satt jag och undrade vilken planet han egentligen kom från.. Skulle jag skratta eller gråta?

Nu väntar rodd, rehab och core nere i gymet här där vi bor. Linnea är på väg hem från jobbet och ska också delta, såklart. Ikväll ska vi försöka få med mig ut på en aktivitet. Vi får se hur det går.

(bilden är från gymet där jag tränat med Najjmedin)