Life´s a bitch

... and then you die. Nä, skämt åsido. Men det blev ju inte riktigt som jag tänkt mig. Jag trodde jag vann men det gjorde jag inte. Jag trodde inte dutt-knän gav poäng men det gjorde dom. Jag trodde att skapa skulle premieras mer än att sabba. Och såhär skulle jag kunna fortsätta i all evighet.. Men inte fan blir jag smartare för det. Därför är det bara att gratulera Elna till vinsten och till deras taktik som uppenbarligen gick hem. Jag gick igenom helvetet för att få fightas och jag fick fightas. Jag fightas för att utvecklas, både som fighter och som människa. Och den senaste veckans självplågeri och helgens utmaningar kommer definitivt bidra med ett gäng värdefulla insikter och erfarenheter. Nu ska jag inte babbla på här som om jag vore Dalai Lama, för jag sparkade ner vartenda jävla papperskorg på vägen in till omklädningsrummet efter matchen och jag smällde i dörrar och öppnade dom för att sedan kunna smälla igen dom igen - och igen. Jag svor, skrek, grinade och hatade. Sedan hatade jag lite till. Och snyftade lite till. Sedan var det över.. Och förbannat skönt.

Det är inte mer än så. Idag är det en ny dag, jag har ätit min gröt, druckit mitt kaffe, Dekker behöver fortfarande motion (trots att han numera älskar dagis så mycket att han inte ens ville följa med mig hem igår när jag skulle hämta honom - dagens andra käftsmäll) och jag är på väg till gymet för att styra upp nybörjarintaget som vi har idag. Jag blickar vidare och laddar om inför nya matcher och tuffa utmaningar (dock utmaningar i form av tufft motstånd, inte tuff bantning). Life goes on.

En stor varm kärleksfull kram till alla som ställt upp inför och under SM. Familj, vänner, klubben och alla andra som på något sätt visat sitt stöd. Tack till mina sponsorer: Golvteamet, Pelles Plåt, Isac Bygg, Olivers Sportsbar, Wild West Steakhouse, Supershine, OCK, Folkparksgrillen, Ricono, Lokaltidningen, Kents, Fightline, POC, Klasén Bil, Citadellkliniken, The Bulls Pub, Sign Solutions och Västergök.

Peace!