Fel färg men bra ändå

En liten snabb rapportering innan jag trillar isär av utmattning.. En silvermedalj blev det som får åka med i resväskan hem. Nu när jag är samlad kan jag väl se tillbaka på matchen och vara nöjd och glad för min prestation men helt överens är vi nog inte med domarna angående domslutet. Hon, den där långa outtröttlige, gjorde precis som vi trodde. Vad hon inte riktigt räknat med var att jag skulle stå pall och orka trycka tillbaka. Bra mycket hårdare dessutom. Tyvärr, i sådan här turneringar, så är det inte hårda och rena träffar som räknas. Utan hur många tekniker man sätter, sen att det ser för jävligt ut och att sparkarna och knäna knappt nuddar, har ingen betydelse. Sugigt! Folk från andra länder var framme och beklagade domslutet, vilket såklart inte ändrar ett skit, men som ändå gör att det känns lite bättre. Jag har skapat mycket nya kontakter, fått bra matcherbjudanden i andra länder och om inte annat så är jag ett gäng erfarenheter rikare. 

Fast om hela sanningen ska fram.. Så självklart har jag svurit och grinat. Och tyst (okej några gånger högt) sagt för mig själv att jag hatar Vitryssland och att det är det fulaste, äckligaste jävla skitlandet i hela världen. Kan även vara så att jag råkade skrika f*tta (med stora bokstäver) när jag gick ut ur ringen. Och att leendet på fotot är det mest fejkade man kan skåda. Men det är ju den andra sidan av myntet... =)

Nu jävlar ska jag sova. Tack till er som bryr er!