The botten is nådd - one more läxa learned

Ledsen att det varit tyst här på bloggen i helgen. Har haft fullt upp med att överleva. Förra veckan var den dummaste och jobbigaste på länge länge länge. Vilket resulterade i ett litet breakdown men också i att jag blivit några insikter rikare, kanske (om jag har tur) något något visare.. =)

Det började för ungefär en vecka sedan med att jag kände mig sjuk fastän jag inte var det (okej kanske lite ont i halsen men inget mer än så). Jag har somnat sittandes vid köksbordet. Huvudet har dunkat konstant, kroppen har varit lealös och tung. Har tränat ändå fast på halvfart, vilket såklart har gått åt helvete. I fredags var jag ute med Dekker i skogen och var tvungen att sätta mig ner tre gånger (!) för att jag helt enkelt inte orkade gå, inte ens stå. När jag hade varit och handlat satt jag kvar i bilen med kassarna för att jag inte kunde klura ut hur jag skulle  o r k a  bära dom från bilen in i huset. Detta är väl några utav anledningarna till att jag kände att det var dags att bromsa. Därför tog jag en helt ledig helg från träningen och har svurit på att aldrig någonsin ta på mig så mycket igen. Problemet är ju bara att dom flesta grejjerna jag gör är roliga (vilket såklart är tacksamt), det blir bara f ö r mycket. För visst är det smickrande att bli tillfrågad om seminarium (måste ju trots allt betyda att jag har något att komma med). Och hur roligt är det inte att följa dom som tar privatlektioner, att se hur dom utvecklas och når sina mål? Jobba är väl iochförsig sådär.. Men sen vi köpte huset tänker jag att för varje extra arbetspass är jag ett steg närmre ett nytt badrum, nytt kök, nytt tak... Ja den listan kan verkligen göras lång. Så därför tog jag några extra pass i dörren också. Dumt men sant.

Okej, anledningen till att jag rabblat allt det här är för att det imorse hade hänt något väldans roligt på min mail och svaret jag skickade tillbaka grundades på allt jag just rabblat här ovan. Jag fick ju såklart en förfrågan om att gå match i Australien!! Gud vad jag  har längtat efter att få åka tillbaka dit (extra gärna när någon annan betalar flygbiljetten)... Det var en promotor som ville att jag skulle gå på en WMC show mot Caley Lewis (samma tjej som Stephan Fox ville att jag skulle gå mot på Kings Cup). MEN det skulle innebära att jag direkt efter EM måste fortsätta matchträna i ytterliggare 3 veckor. Vilket kanske låter rätt fjuttigt för ett sånt här erbjudande. Men hur glad jag än är för en sådan här chans så tackade jag nej... Jag orkar inte varken kroppsligt eller mentalt att gå på matchträning igen direkt efter EM. Jag har gått på knäna hela våren (där hälften av matcherna blivit inställda dessutom) och jag känner att det inte hade varit en dag för tidigt att satsa på rehab och bara träna för att det är roligt, utan stress, press och bantning. Satsa på att bygga upp kroppen inför hösten och kommande NM, VM och förhoppningsvis andra stormatcher. Kanske åka runt och sparras och satsa på att utvecklas istället för att överleva. Så just därför tackade jag nej till matchen men såklart med en önskan om att få fler chanser. Gärna i augusti/september =).

Nu har ni snart varit med mig i alla mina livskriser. Viktklass-nojjan, driva-en-förening-träsket och nu även träna-för-hårt-för-länge-utan-chans-till-återhämtning(både fysiskt och psykiskt)-och-samtidigt-jobba-för-mycket-och-sova-för-lite-krisen.. Puh. Slutgnällt från min sida och istället dags för nya glada tag! Hatar folk som gnäller och gnäller om samma saker varje gång man träffar dom. Gör något åt saken istället, tänker jag då. Dags att tillämpa dom tankarna på mitt egna liv.

Helgens vila har iallafall gjort susen för kroppen. Blyet är borta från benen och armarna och jag har en vecka på mig att toppa formen och fylla på med självförtroende. Dom ringde från radion imorse och frågade om jag kunde komma torsdag morgon (direktsändning), för att prata om EM och mitt beslut om att byta viktklass (dom har läst bloggen). På onsdag kommer tidningen (Hallandsposten) till träningen för att skriva ett inför-EM reportage. Sköjj med visat intresse!

Nu har det tagit mig tre timmar att knåpa ihop det här blogginlägget, dags att packa upp varorna här på jobbet kanske =).

Vi hörs snart igen!