Too much of heaven

(På bilden jag och Thomas Moon Lee Hytten)

Helgen har innehållit mycket action. Arbetsveckan avslutades med en tur till Varberg och SM i Muay Thai. Var riktigt kul att se bra thaiboxning live. Riktigt kul att se de från klubben gå match och andra som jag intervjuat inför finalerna. Blir ju lite extra spännande.  Som vanligt blev jag sugen på att gå match när jag gick in i arenan. Visserligen var det innebandyn som lockade först när jag kom in i hallen, då det var så fint blått innebandygolv som luktade gummi och bra grepp (yup, vi pratar innebandy). Dock är klubban lagd på hyllan för alltid och skorna inställda i garderoben. Tur då att thaiboxningen och MMA:n har tagit ett stadigt grepp om mig nu. Annars vet jag inte vad jag gjort… Matcherna gav mig mersmak fortare än jag fick träsmak av bänkarna i Varbergs idrottshall. Så nu siktar jag på att lära mig fightas (hört att det är en fördel) och ta mig ner till 63,5 (kanske omöjligt mål) och testa. 

---- 

I går morse bar det av mot Karlstad och Vision FC 2!
Galan bjöd på flera riktigt bra matcher och en del besvikelser och var jättekul att följa live och rapportera via twitter från ett osande pressdike. Jonathan Westin visade i sin match mot Juho Valamaa på riktigt fina tekniker och var den roligaste matchen att se enligt mig.

Hytten vs Eklund var en match som hade fantastiska förutsättningar och jag var riktigt nervös. Till tonerna av Deep Purple började mitt eget adrenalin pumpa och jag hade själv kunnat gå upp och ta matchen. Fast den tanken slogs såklart bort lika snabbt som den dök upp när jag såg Eklund och Hytten göra entré. Hytten gick in och såg ut som en superfokuserad duracellkanin medan Eklund var desto mer laidback, kanske rentav lite låg..? Jag hoppades på en match som varade så lång tid som möjligt men med ett snyggt avslut. Orutinerad förhoppning visade det sig.
Hytten hann inte dansa runt mer än kanske 45 sekunder i ringen innan han slängde iväg ett perfekt slag rätt på Eklunds haka. Eklund gick ner direkt. Ett slag räckte. Eklund hade svårigheter att resa sig upp efter den smällen och det var lite sorgligt att se Eklund, en slagen hjälte. Detta var ju även internationellt sett som Eklunds återkomst till den stora MMA-scenen.

Hytten vs Eklund gjorde mig lite besviken men jag blev samtidigt imponerad av timingen Hytten hade i slaget. Det är en balansgång att vara tillräckligt på och framåt utan att vara alltför risktagande eller göra en dum chansning som motståndaren kan kontra på. MEN. Man vill ju heller inte vara för avvaktande eller FÖR rädd för att förlora, något jag tyckte att matchen mellan Rami Aziz och Johan Sjölin var ett praktexempel på. Jag hade hellre sett en riktig krigarmatch då vinsten var så viktig för både Aziz och Sjölin. Hellre gå in i en fight för att vinna istället för att gå in för att inte förlora.

Avslutningsvis en låt i tiden:

Hemmakväll

Galan i helgen var skoj! Riktigt bra matcher och trevligt arrangemang, för att inte tala om publiken. Tror inte jag talade med någon fighter som inte nämnde göteborgspubliken som exceptionell. Jag såg många jag kände från klubben och det kändes kul! Dock blev jag ju helt slut av allt det roliga och jag tycker jag får lov att skryta med att "partybruden Lisa" lämnade festen 01.30, före de flesta. Ryktet går att en kollega var kvar till halv fem. Det visar ju bara på att gammal är äldst och står när 22-åringarna faller i säng. Nya tag på nästa efterfest. Ni gör mig väl sällskap på The Zone 9 Unbreakable den 7 maj?

Det blir en lugn kväll utan träning för mig. Tråkigt men välbehövligt. Har sett fram emot träning men vad skall man göra när man är förkyld och ynklig.. Satsar på att vara frisk och back on track till träningarna på torsdag. Varför är det så att det är först när man sätter sig i soffan och slappnar av som tröttheten kommer ikapp en och man blir hundra gånger så förkyld som när man var på jobbet?

I flera dagar nu har jag fått höra följande av de allra flesta som träffat mig:
Lisa: Hej, läget allt bra? : - D
Den jag hälsar på: Vad trött du ser ut! :-O 

Jag tycker det är dags att ändra på detta. Man kan inte gå omkring och vara trött och lurkig hela tiden. Man kan väl inte vara på topp jämt, men det börjar bli på tiden nu. Skall försöka satsa på att sova och framför allt äta ordentligt, vilket jag slarvat med ett litet tag.  

Jag var med om en annan lustig hälsningsfras härom veckan när jag skulle hälsa på en tjej jag aldrig träffat förut. 
Lisa: Hi, I'm Lisa. Nice to meet you! eller nåt  i den stilen :-) 
Tjejen jag hälsade på: You're very tall. Endast. Inget hej. :-O
Lisa: :-O
Udda hälsningsfras tycker jag. Vi kan dock konstatera att jag faktiskt är en trött och lång tjej så hon var ju inte fel ute.. För er som undrar vad jag gör en ledig sjukkväll så breder jag ut min långa kropp i soffan med filtar och täcke och unnar mig te, yoghurt, flingor och ojar mig lite för jag är "så sjuk".

Nu klipper ögonlocken alla band mellan mig och verkligeheten.  Skall titta lite närmare på deras insida en stund. 

Ha en riktigt mysig kväll! 

Avslutar med en gammal goding. Allt var inte bättre förr ;)