TKO på 4:30 in i rond 2

Det här var den skönaste känslan!

 

Jag tog matchen i tisdags. Hon hade 5-0 i amatör-MMA record och jag gjorde min debut, men i sin tur bjöd hon på 6 (3,6) kg. Hon skulle gått i -52 från början men vägde in på 54,4 och jag på strax under 58 kg. Som avtalat eftersom jag inte hade möjlighet att gå ned mer på så kort tid. Hon har blått bälte i BJJ och är en stark och duktig grappler som verkar vara riktigt bra på armbars.

 

 

Team Sweden vann med 7-3 mot Team USA. Bra jobbat alla svenskar!

 

Ärligt talat var jag rätt nervös och rädd för att hamna under henne på backen men kände en del lugn i att jag antagligen skulle vara rätt mycket starkare. Träningen i PRO-gruppen på Gladius har gett mig mycket trygghet också då det känns som jag vet hur jag tar mig ur alla positioner bara jag har ork nog att göra det. Armbars är jag ganska bra på att försvara mig mot också. Men att ligga underst i side är inte roligt om den man möter är stark och har bra kontroll. Det har jag sett att Delaney har på hennes tidigare matcher så där ville jag inte hamna. Jag lyckades faktiskt göra som August brukar säga: "Men hamna inte där då". =)

 

Innan matchen gick Åke och Christopher igenom nedtagningsförsvar och det kändes bra. Christopher sa att han aldrig sett mig så bra. Jag kontrade hans nedtagningar med sidorörelser och mycket ”lösa” avslappnade slag men de satt hårt. Avslappningen och den perfekta timingen gjorde sitt. Utan den lilla crash coursen hade det kunnat gå åt helvete.

 

 

Jag var sjukt nervös innan. Det kändes som jag inte hade ätit ordentligt men sen lugnade jag mig en liten stund innan matchen. Christopher gick igenom matchen verbalt medan han masserade mina armar. Heytham såg till att jag andades djupt hela tiden på väg in i buren.

 

 

Så till matchen. Jag höll henne på distans, prickade henne med slag och köttade in low kicks. Hennes ben gick inte att missa. Hon ville bara ta ned mig och fick mig mot buren många gånger men då var det bara att leka tevespelsgubbe medan Christopher och Åke styrde mig helt och hållet. Jag gjorde bara precis som de sa. Cross face, underhook, finta, ryck åt andra hållet. In med henne mot buren. Knäa mot benen, sen magen, sen huvudet. Allt de sa funkade och jag vet att jag kan lita på dem till hundra procent. Hela matchen var ett tevespel. I slutet av första ronden när hon dök sprawlade jag och gick och sidan och hivade ner henne i backen. Hon ville så gärna att jag skulle slänga mig efter för att slå men jag bara sparkade henne på benen. Hon skulle inte få mig dit hon ville.

 

 

I andra ronden funderade jag på vad de sagt till henne. Jag sparkade henne och jag tror de sagt att hon skulle fånga mina sparkar. Hon fick tag i en singelleg och mina coacher sa åt mig att komma till burväggen. Jag studsade dit och hon fick ner mig efter ett tag. En enda gång fick hon ner mig men jag bara reste mig upp, precis som på träningen och som de sagt åt mig att göra.

 

 

I slutet av andra och sista ronden fick jag in ett par bra träffar på henne och jag hörde hur Christopher och Åke skrek att jag skulle avsluta. Jag gick in några slag till och plötsligt kom Marko farande mellan oss för att stoppa mig. Det kändes helt sjukt bra men jag fattade inte riktigt att det var över. Men vilken känsla det var att bli hindrad från att göra mer skada mot någon som inte kan försvara sig. Att behöva stoppas. Och att slippa vänta på domslutet och bara få studsa runt av glädje och få krama sina coacher. Jag skrek ett litet glädjeskrik också. Funderade på att hoppa upp på burkanten men den såg lite hög ut och det vore pinsamt att misslyckas. ;)

 

 

Efter matchen blev det intervju för en podcast och lite fanbilder med några gulliga barn och några vuxna också. Jag fick så mycket cred för matchen och blev inbjuden att gå fler matcher för Fighters Source. De var helt klart nöjda med min match. Det här var min roligaste och på många sätt bästa match. Tajmingen var perfekt. Coachningen var perfekt. Förberedelserna i PRO-gruppen med Augusts träningskoncept var perfekt. Jag får varje dag så mycket coachning av alla i gruppen och träningen gör att jag kan ta en match nästan när som helst. Jag blev inte ens trött i den här matchen. Jag har aldrig varit så avslappnad. Tack alla som stöttat, coachat och hejat. Åke som alltid ställer upp och coachar mig, Christopher som finns där konstant och August, Jesper och klubben som ger mig den bästa träningen.

 

Tack också till mina sponsorer Adidas, Tenacity och Sportlife!

 

 

 

 

Omslagsbilden är från fighterssource.com