Spaning över fighter-stereotyper

Det finns lite olika stereotyper bland MMA-fighters som jag funderade lite på när jag och Christopher tittade på uttagningen till TUF

 

 

Det finns de som vill verka stenhårda, har färgad mohikan, trash-talkar andra, slåss för att de har det naturligt i sig, slagits på gatan sen de var små eller som en kille sa på TUF, att han är MMA-fighter för att han vill kunna slå folk utan att hamna i fängelse. Jävligt coolt. Många av dessa är helt vilda utanför buren, gillar att slå sina händer hårt i väggar men som förvånansvärt och motsägelsefullt nog väldigt ofta är superförsiktiga och rätt tråkiga när de går match. 

 

Så finns det Nick Diaz-typen: smala, skrala killar som inte ser mycket ut för världen men som är helt galna och ofta vinner på knock med någon explosiv vältajmad krok. De kan också spela coola men de utstrålar något galet och saknar dödsförakt. De är nog coola på riktigt tror jag, på något sätt. De är också ofta så kaxiga och nedvärderande att det blir vansinnigt pinsamt när de förlorar. Jag tror nog Ronda Rowsey har en del av de här egenskaperna. Kaxig, saknar dödsförakt och har haft en hård uppväxt (eller var det bara henns mamma som drillade henne hårt kanske? Hon är hård iaf).

 

Sedan finns det fighters som "har offrat så mycket", som har "kämpat så hårt", som slåss för sin familj och sina barn eller sitt land. De är ödmjuka, lugna martyrer som måste vinna för att överleva i denna hårda värld. Det betyder allt för dem att vinna just den här matchen för det är deras enda chans. Jag tror inte de ljuger men en del väljer att framhäva att de offrar något och en del gör det inte. Många av de här personerna är fattiga och har ju växt upp i ett hårt klimat. Men den känslomässiga inställningen verkar inte vara ett vinnande koncept. Ni får gärna rätta mig om jag har fel för jag har bara tittat på hur det gick för de som hade den här inställningen i TUF och alla utom en med den inställningen förlorade. Och i 50-75 % av alla matcher fanns det någon med den inställningen. Han ställdes ofta mot en av de andra stereotyperna. Och han förlorade.

 

Den sista typen är de som fightas för att de älskar det. De är ödmjuka, sociala, självsäkra på riktigt och ofta tekniska. De tränar hårt, regelbundet och smart. De är trygga men kanske lite för trygga. De kan sakna den sista viljan som krävs när det gäller. Det var en kille som Dana White tyckte såg ut som en matematiker som var riktigt cool som jag tycker hade en del av de här egenskaperna. Jycken har ju helt klart väldigt mycket glädje och passion i sin träning och fighting också.

 

Sen finns det en massa andra blandningar av typer och andra typer men det var lite roligt att fundera över stereotyperna. Jag fattar att alla människor är mer komplexa än så men för att bli en mer känd fighter måste man "skapa" eller förstärka en bild av sig själv och då blir det ofta så att folk beskriver sig själva efter några olika mallar och det här var några av dem.

 

Roy "Big Country" Nelson har sin alldeles egna stil ;)