Vad händer?

En del frågar om jag slutat med thaiboxning...

...och svaret är NOOOOOOO!  =) Bilden får visserligen representera ett framtida mål men motsvarar ingen verklighet just nu. Den är tagen av min käre träningskamrat Antony Sastre. Väldigt duktig fotograf! Här är hans hemsida med många coola foton: http://www.antonysastre.com/21734/editorial-sessions

 

Jag har alltså inte slutat med thaiboxning. Jag tränar men kommer inte tävla igen förrän min rygg är säkrad. Jag har dragit upp min ryggskada under matchträning inför nästan alla mina matcher de senaste 3-4 åren men nu har jag mognat och insett något: Det är inte kul att skada sig hela tiden längre. Så nu tränar jag seriös rehab, ca 1,5 timma varannan eller var tredje dag. Och det ska jag göra ett tag till. Jag har gått till en väldigt bra sjukgymnast på IFK-kliniken som hjälpt mig med bålstabiliserande övningar och berättat att jag har problem med en eller ett par diskar. Inget diskbråck men rätt slitet. Jag har också fått mycket hjälp av Tommy Blom och Daniel Svensson på klubben. Det är grymt att ha en massa människor runt omkring sig som kan så mycket om kroppen. Min ryggskada verkar jag inte vara ensam om heller. Jag har pratat med många som har problem som låter likadana. Sök hjälp säger jag bara ;).

 

Det går riktigt bra med mitt företag nu. Jag har jobbat en del som konsult på ett företag de senaste veckorna och det är en riktigt bra arbetsplats med jättetrevliga jobbarkompisar. Jag har också fått mycket översättningsjobb på senaste. Så jag har att göra, minst sagt.

 

MMA:n går ganska bra även om jag är rätt begränsad med min rygg nu. Jag har börjat i Gladius elitgrupp (ej pro-grupp) och det är en riktigt skön grupp. Träningen har ett jättebra upplägg och det känns allmänt kul att göra något nytt och med nya små handskar (och till exempel sparras med tränar-Isak och få mig en härlig fläskläpp ;) ). Vissa grejer gör att jag får ett helt annat perspektiv på fightingen och det känns som jag utvecklas ganska mycket i thaiboxningen på den vägen också. Hemskt spännande!

 

Christopher har också fått hjälp på IFK-kliniken och en mjukdelsoperation för hans axel börjar närma sig, äntligen! Han har väntat på det sen i september. Och inte kunnat träna speciellt mycket sen dess. Jag vet och kan tänka mig hur omotiverande det är. Men nu närmar det sig, så jag hoppas han kan komma tillbaka så fort som möjligt!