BJJ är en Resa som Delas på Mattan RDM

För några veckor sedan körde Fightworks podcast en omröstning om huruvida folk skulle fortsätta med BJJ oavsett förbättring eller bältesprogression och resultaten var mycket spännande, nämligen 75% av den rösterna sa att de inte skulle sluta med Brasiliansk Jiu Jitsu även om de aldrig skulle förbättras eller få mörkare färg bälten.

Trotts att ingen tycker om att klappa till en choke eller ett lås förstår alla, eller åtminstone borde göra, värdet av klappningen (eng. tapping). Det gjorde mig så glad att se resultaten av undersökningen för att den bekräftade min teori om varför vi älskar Brazilian Jiu Jitsu så mycket: eftersom det är en Resa som Delas på Mattan (RDM)

Ingen som har gjort ett enda BJJ pass kan förneka att det är en resa. Visst kommer du att lära dig en rörelse eller två redan på din första dag men du kommer genast att inse att det krävs många års träning innan man blir “bra”. Samma sak gäller iof för allt som är värt att sträva efter i livet, från bordtennis till skulptur, balett till spjutkastning eller förmågan att spela piano.

En del av lockelsen med Brasiliansk Jiu Jitsu resan är just att den är delad och delad så intimt. Att förlora en träningsmatch i bordtennis eller att missa C# ackorden är ju definitivt frustrerande men det går knappast att jämföra med att din träningspartner stryper ut dig efter att ha suttit på ditt bröst i 3 minuter! Och en sak till, oavsett hur förbannad du är på att du åkte fast, sager en liten röst inom dig alltid: Fan den var bra!

 Vi delar nära varandras upp-och nedgångar. Vi kramas, stöter till med vacker tass och klappar ryggar för att etablera den fysiska kontakten med varandra. Vi vet våra "bra jobbat!" hördes, men vi insisterar om att nå ut och skaka deras hand.

Slutligen tycker jag att resan måste delas just på mattorna. Jag bor i England och känner till massor av fotbollsfans som religiöst följer sitt favoritlag utan att någonsin sparka på en boll. Det är inte samma i BJJ. Även om du inte behöver vara en träningsnarkoman eller framtida proffs måste du vara ÅTMINSTONE en Part Time Grappler för att sannerligen ta del av BJJ resan.

Mirsfösstå inte vad jag menar, jag älskar att blogga, att chatta med min BJJ-kompisar, gå på fester med dem, läsa FIGHTER och titta på Mr Saulo Ribiero och kompani diskutera "the aspeckt of the momento" i timmar på YouTube och DVD men inget ersätter kalla känslan av mattorna när de vidrör mina bara fötter. Det är som om någon sträckter ut handen och sänker ner volymen på resten av livet. När det händer tittar jag alltid tvärs över mattan och ser glimten av samma känsla i ögonen på mina pyjamas-klädda vänner. RDM är i mina ögon den viktigaste delen av Brazilian Jiu Jitsu och utan den, är det hela barnsligheter.