Lör 2007-09-08. Lycka. Antiklimax.

Vila idag (inkl skadevila). Vila i onsdags.

Torsdagen: 1730-1830 Taekwondo. Jättelugnt. För att jag tog det lugnt. Tyckte H var suverän. Sen vila 1 timme. Sen avancerade och sparring 1930-2130. 10 eller 12-ronders, minns inte vilket. Stukade dx tumme igen sista ronden.

Lycklig som ett barn efteråt. Så där som man blir när man fightats. Försökt allt man orkat. Gav inte upp. Kämpade. Och kämpade. Fick otroligt mycket pisk, gav ordentligt med pisk. Näsan rejält tilltufsad, övre tandraden lite lösare än vanligt. Så tacksam över att kunna slåss utan att få någon löjlig skada. Tacksam för att jag har fina träningskamrater att slåss med.

Fredagen. Totalt antiklimax. Kondition som JV höll i. Kom inte alls igång. Hade noll ork. Inte ätit så mycket under dagen, men var ju inte hungrig heller(-vad handlar det om!!?) Sämsta träningen på länge. Har inte hållit på så länge efter sommaruppehållet dock. Så seeg bara. Trist. Nåja.

Lyckas med lite vänster underbenspaj. Känner igen det, har haft en gång förut. Men nu tog inte fotleden stryk -jiho. Verkar vara trauma mot framsidan typ m tibialis anterior, men så tar baksidan- m soleus ej m gastrocnemius stryk. Förra gången tog det lång tid innan jag kunde gå nerför trappor tex. Men provade idag och det gick bra! Blir så himla glad. Tror verkligen jag är träningsbar på måndag. Hoppas på att jag är klok nog och har disciplin nog att förstå och avstå om jag inte är det.

Känns som att jag kommer att minnas torsdagens sparring länge, länge. Tacksam för att jag har familj och vänner som lyssnar på en exalterad J när hon ringer och delar med sig av sin lycka.

Kärlek!