När jag var 14 år och gick på högstadiet bodde jag bokstavligt talat hos min kompis Robin. Nästan i alla fall. Han var min bäste vän och det enda jag egentligen gjorde hemma (100m därifrån) var att sova. Jag och Robin gjorde det mesta tillsammans. Vi åt, spelade massa datorspel, såg på film, spelade Magic-kort, spelade in egna ljud som vi la in i spelen, lagade pannkakor (kunde vara när som helst på dygnet, tex kl 03 en vardagskväll) och han lagade alltid en sats stor nog för att mätta ett kompani, och vi kunde sitta och stirra in i väggen och inte göra någonting. Fast som Nalle Puh sa - det är roligare att göra inget tillsammans än ensam.

Robin var stark som en björn(!) fast snäll som ett gosedjur. Han hade eget gym nere i källaren. Robin var cool! Han var dessutom 3 år äldre än mig. Då sommaren närmade sig beslöt jag mig för att testa att gymma jag också. Bänkpressen var ju så klart det manligaste som fanns i rummet. På väggarna hängde bilder på muskelknuttar som jag tror hans äldre bröder hängt upp då de bodde hemma. Robin skrattade alltid och sa att de snarare gjorde mindre motiverad då han insåg att han aldrig skulle nå samma resultat som dom på bilderna.

Jag lade mig under stången och tog i för kung och fosterland. Skakigt kom jag hela vägen ner och upp igen. Jag kände för första gången hur bröstmusklerna jobbat som aldrig förr. Ni vet, den där känslan av att musklerna precis växt till det dubbla. Och som Arnold Schwarzenegger kallade det: "Aj loov when aj fiil DA PUMP!"

Vi maxade och la på så mycket vi kunde lyfte tills man inte fick upp stången ingen. Då plockade vi av några kilo och proceduren fortsatte tills jag kämpade med bara stången. (Fast roligare var det att se Robban göra det samma - slita med stången, då han vanligtvis lyfte över 110kg! Vilken syn, haha!) Precis då vi var färdiga ringde några klasskamrater och ville att jag skulle komma med och bada. Jag som älskar att simma hakade på.

Väl framme vid sjön drog jag av mig tröjan och tjejerna i klassen blev först helt tysta och stirrade på mig med stora ögon, sen började de fnittra tills en klämde ur sig: "Ouh, Joel! Du har inte börjat träna eller så va?" Jag hade ingen aning om att det kunde synas så snabbt och jag blev nästan så mallig att jag lyfte från marken. Samtidigt försökte jag spela cool och hoppade från klippan ner i sjön - och höll nästan på att drunkna! Jag hade INGEN kraft kvar i armarna eller överkroppen så jag fick slita som en nykläckt ankunge för att komma upp på land igen. (Note to self: Dont do that again!)