Men ge dig!

Drog hem tidigare från jobbet idag. Med blandade känslor måste jag tillägga. Dels kände jag mig inte helt frisk (därav att jag gick hem tidigare) och har varit sjuk sedan i söndags, och dels hade jag lite dåligt samvete då jag just nu är på gränsen till att bli frisk (vilket gör att jag inte är sängliggande) men tillräckligt sjuk för att inte helt kunna fungera normalt. Och sen var jag väldigt opassande klädd för den väldiga kyla som väntade mig utanför dörren. Brr...

Idag gjorde det ont.

Idag gjorde det ont. Bilder ser nog värre ut än vad den är (tror jag i alla fall.. har inte riktigt bestämt mig ännu). Dagens pass bestod av mycket nötande av balans och rörelse-övningar och en hel del sparring och clinch. Jag lyckades dra iväg ett knä rakt in min partners clinch-block (när man trycker skenbenet mot motståndarens midja så att han inte kan knäa) och resultatet var en saftig lårkaka. Lika bra att linda om de stackars smalbenen också som fick sig en omgång i sparringen. 

Sliten och öm, men ja då är väl allt som det ska vara! Eller?

- Joel

Äntligen up and running!

Nu börjar jag rulla på min andra vecka hemma från min drömlika semester i USA. Det tar ca 3 veckor att skaffa sig en vana - eller ovana. Och gissa hur många veckor jag var i USA? Jo, just 3 veckor. Jag tog det så oerhört soft där borta att det har varit svårt att komma tillbaka just för att jag fick in vanan att bara vila och inte-göra-någonting om jag så bara ville. Förra veckan var väldigt hade jag det väldigt tufft med jetlaggen som påverkade allt ifrån hur trött jag var (så klart!) till humör och fysiskt välbefinnande. Men som sagt, nu har vardagens gamla rutiner med träning och jobbar börjat utstaka sig och jag känner att jag är på väg i rätt riktning. Hurra för det!

Jag siktar på match - det kommer att vara min 5e match - i mars någon gång och nu är det god tid att få tillbaka den där så kallade konditionen som ibland bestämmer sig för att komma lika snabbt som den går. Jag sprang i mina nya Five Finger Shoes idag och var riktigt nöjd! Det är en helt annan löparstil än med vanliga traditionella löparskor. Jag har tidigare haft jobbiga problem med benhinneinflammation som besvärat och försvårat omständigheterna för mina löparrundor. Jag sprang bara ca en kvart med dem idag och jag kände av det redan en timme efteråt. Eftersom löparstilen blir den samma som när man springer barfota så ligger största vikten på tårna, vilket ju i sig bidrar till att vaderna får jobba på ett helt annat sätt (mina vader kommer bli större än mina lår, vänta bara!) och det tar tid att vänja benen och musklerna vid det.

Smalbenen är härligt (läs ont) blåa som de som oftast blir i början av terminen. Gött att vara igång igen!

Hej svejs

- Joel

Den Känslan...

Klockan slog 16:00. Alarmet på mobilen ringde för att påminna mig om att Nu är det dags!. Alla ärenden överlämnade och kunderna meddelade. Mailboxen helt tömt (så vacker när den är helt vit...). Och så - Semester. Den känslan.
 

Ikväll ska det packas så lätt det bara går - kommer bli en hel del shopping och julklappar i Amerikat. Åh, jag kan knappt bärga mig!! Som jag längtat, jag kan knappt tro att det äntligen infaller! Efter strax över 4 månader kommer jag äntligen få träffa min älskade igen. Den känslan.

Igår var sista thaipasset för terminen. Det var ett kortare fast mer intensivt pass än vanligt. Det var utvärdering dessutom. Jag trodde ju så klart att utvärderingen gällde oss som fightades, men det var ju tvärt om - att vi skulle utvärdera passen och uppläggen osv :P Så istället för gangsta-rap så strömmade Stilla Natt ur högtalarna,  vattenflaskorna byttes ut mot Julmust och det bjöds på hjärtformade pepparkakor. Kärlek bland fighters; Den känslan.

Det har varit en otrolig kul termin där jag verkligen känt att jag utvecklats varje månad. Vad har hänt sedan starten av den, 2 st matcher, 1 st hjärnskakning, 0 st förluster. Hm... Inte så illa pinkat trots allt! Jag har dock en lång väg att gå känner jag. Men det är okej, det tar tid - så är det bara. Det är inte för att en person är supertalang som kommer ta denne till toppen, det ligger snarare i hår mycket vilja det ligger bakom. För vad är bäst att ha, vilja eller förmåga? Har man förmågan men inte viljan så kommer man inte långt (jag tror de flesta av oss kan känna igen oss i detta) medan den som har viljan men inte förmågan ser sig tusan till att skaffar sig förmåga!

I början av veckan under ett pass kom jag på mig själv att ha rätt nedlåtande tankar om mig själv och mitt game, att jag inte var lika snabb som de bästa och att jag inte var bra nog osv. Men så byttes tankarna snabbt ut då jag istället fick denna insikten: Varje pass jag går på tar mig faktiskt ett steg närmare att faktiskt bli så snabb och så duktig! Så det är bara att kötta på! Det tar tid, men det ska det nästan också göra. För ni vet ju vad dom säger: Easy come, easy go.

På återseende!

- Joel

Riktigt Roligt!

Jag körde först ett eget pass och kände att det gick riktigt bra. Eller i alla fall rent kroppsligt - att jag inte har några skador. Sen att man fick hårt motstånd och kände att man inte hade något att sätta emot är en helt annan femma... Men kul och skönt var det! Efter det hoppade jag in och höll i ett extra-pass för ett gäng härliga nybörjare. Senare på kvällen översköljdes jag av en känsla av tillfredsställelse och glädje över att kunna instruera. Tänk att lilla jag blivit så kunnig!? Långt kvar till toppen, men jag tycker verkligen om att få peppa, lära och motivera andra! :)

Glad Muaythai på er!

- Joel

Time will tell

I fredags hade jag en riktigt seg jobb-dag där man kände från första start att detta inte skulle bli en produktiv dag. Tack och lov kan dagar ändra sig, och sparringen på klubben den kvällen var helt enastående! Troligtvis inte i teknisk väg, men du vad kul vi hade! Vi var ett gäng som sparrades intensivt och jag hade säkert 20 kg på dem i kroppsmassa och som jag skrattade! Jag hade svårt att hålla munnen stängd och fokusera på att boxas - jag ville bara le och garva hela tiden - vilket resulterade i ett mysigt hårt bett i tungan, ha ha! Jag vet egentligen inte varför det var så lustigt allt ihop, men jag klagar inte :)

Senare på kvällen var det dags för den årliga pepparkakstävlingen på Institutet och jag kom lite sent pga träningen, men jag var riktigt imponerad över folks kreativitet och skicklighet att bara på plats knåpa ihop något häftigt. Sjukt trevligt folk var det också! 

Hela lördagen spenderades nere i Köpenhamn där vi besökte ett tempel vi har där nere. Det är ett helt fantastiskt ställe där man kan ladda om sina batterier och känna en utomordentlig frid. Önskar alla kunde få uppleva detta. Det blev en skön road och båt-trip dessutom.

Söndag var den stora dagen då FMT Open 17 och Muay Thai Arena 2 ägde rum på Svenska Mässan. Vilken show det var! Jag var med som crew och var under den första tävlingen lite allt-i-allo och tog emot betalningar och värmde sedan upp våra fighters. Så fort jag såg ringen och hela lokalen ville jag upp där och slåss, men då eventet började och beslysningen riktades mot scen, rökmaskinen drog igång och den tunga musiken spelades upp, blev jag nästan helt ifrån mig av längtan efter match(!) Det är inte hela världen, det kommer fler tillfällen, fick jag tilltala mig själv. Våra fighters presterade bra och det var riktigt kul att se sina vänner i ringen ha så kul!

Efter en skön mat-break var det dags för det stora att dra igång - MTA. Jag blev tilldelad rollen som Runner och det var första gången jag var Runner på något annat än en D-/C-klass tävling. Det var lite rörigt att komma in i alla rutiner gällande kontroll och märkning av handskar och lindor, men till slut flöt det på rätt bra. Och vilka matcher det bjöds på! Inte minst gick det riktigt bra för mina vänner och det var så kul att se dem in action till slut. Tack till alla som hjältes åt för att göra det till en oförglömlig kväll. Ni som inte var där - ni missade verkligen något!

Jag lärde mig hur mycket som helst under dessa ca 14 timmar jag spenderade på Svenska Mässan den dagen. Dels så klart hur mycket som ska fixas inför ett sånt här event, vad som händer och hur det går till, men nog ännu mer om den mentala biten kring fighting. Vinster, förluster, uppladdning, skador, smärtor, självinsikt, självförtroende, ja dessa begrepp kanske är få men dock så djupa. Hur hanterar man en vinst? Vad gör man gör att inte tappa sig själv efter en förlust? Vad ger mig positiv energi? Vem ger mig positiv energi? Hur hanterar man andras skador, psykologiska så som fysiska? 

Jag har tränat thaiboxning nu i 4 terminer. Förutom att det visar på att tiden gått fort så är det inte direkt jättelänge om man ser det ur ett större perspektiv. Jag har kommit till insikten att saker tar tid. Jag kan inte träna på exakt samma intensitet om proffsen på en gång, min kropp är inte vad vid det. Varje spark eller teknik är en spark och teknik närmare toppen. Men resan är lång, och att tro att toppen finns runt hörnet - som jag ibland försökt inbilla mig själv - är allt annat är sant. Med det sagt så betyder det inte att det är ouppnåeligt! Det tar bara tid. Jag frågade och pratade med de bästa under galan för att se hur länge de egentligen tränat thaiboxning, och åren var hyfsat många fler än de jag hunnit lägga på det. 

Time will tell when, men till slut så ska jag stå där med det Blå-gula mästarbältet kring min midja.

Time will tell...

- Joel

Hej rost!

Ha, jag skrattar faktiskt bara åt det! Helt i ofas och ingen rytm i över huvud taget. Visst jag kunde slå och banka och sparka, men det där fin-liret med timing och rytm var inte alls närvarande idag. 

Jag har haft redigt ont i en knoge på högerhanden och jag börjar nästan misstänka en stressfraktur (utan att egentligen veta något om det..). Men det blev igen några slag till försök, men övergick ganska snart till armbågar med den armen istället. Svårt med avstånd helt plötsligt, men givande helt klart!

Det var ett ganska lätt pass idag med lite repetition på olika tekniker vi gått igenom de senaste månaderna. Detta, då merparten av hela gruppen ska gå match nu på Söndag på antingen FMT Open 17 eller MTA som följer precis efter. Hela dagen kommer bli fantastisk och som vanligt vid dessa tillställningar så kommer man, vid dagens slut, somna med thai-musiken rungande i huvudet och fighter och kombinationer innanför ögonlocken ;) Det är en god känsla!

Ikväll kom mina småkusiner ner till mig och knackade på. De hade med sig en påse helt nybakade lussekatter och du milde tid vad gott det var! Säsongens första och de bara smälte i munnen. Gled gott ner med lite julmust. Ganska skönt ibland att inte gå match innan jul...

- Joel

Tjugofyra år

Min älskade flickvän kunde ej närvara (pga att hon bor i USA..) så jag köpte in denna bukett som fick ställföreträda henne. 

Om det är något som värmer mitt hjärta mer än något annat sätt att uttrycka och visa kärlek och uppskattning på så är det inget som slår just uppskattande ord och komplimanger. Jag tror inte så många faktiskt vet hur mycket det betyder för mig, men vissa komplimanger kan ligga kvar i mina tankar en en positiv energi i flera dagar. Även om jag inte tror att så väldigt många såg det, så var det detta jag önskade mig från mina vänner och bekanta på facebook. Jag får känslan av att vissa utvalda utav dem kommer bli kvar hos mig ett väldigt bra tag. Tack ska ni ha!

- Joel

Sista Bossen

Precis lagom träningsvärk skapar en känsla av att jag är jättestark och i härligt bra form. Då, ni vet när alla muskler man aldrig annars tänker på gör sig påminda och helt plötsligt har man dubbelt så många muskler helt plötsligt! Steget över det, när utmattning blandat med endorfiner och man bara har lust att lägga sig ner och inte röra sig alls - ja, ungefär så känner jag just nu. Fantastiskt! Vilka härliga pass det varit de senaste dagarna!

I måndags presterade kroppen bra (trots alla kladdkaka och annat mums mums hela helgen), i tisdags körde jag ett tungt styrkepass på gymmet med bla kettlebells, TRX och klassiska vikter, blandat och bra.. ungefär som blandsaft! .. fast mindre sött. På tisdagskvällen (igår dvs) så höll jag i två thai pass och tog vid första passet med nybörjarna 30 min för att sparras med dem ca 2 min var, varpå nästa pass med fortsättarna tog jag 45 min  för att göra samma sak. För att hinna med så många som möjligt för att kunna dels känna av deras nivå och dels kunna ge dem personliga tips, så körde jag på utan mer än 15 sek avbrott i bytena. Phu! Det var riktigt uppskattat bland eleverna och jag själv hade rikigt kul! Ha ha, jag blir lite full i skratt när jag tänker på det då det var första gånger jag faktiskt tog personlig tid med dem i sparringen, och dessutom tog jag in dem i ringen för att få mer och ostörd plats. Många var spända och såg livrädda - precis som om de skulle möta sista bossen på något tv-spel! Men till deras större glädje tog vi det lugnt och kontrollerat (därav också ett av syftet med alla sparring - att visa dem på vilken nivå man bör lägga det.) Men jag tror jag sa "slappna av nu!" mer än något annat i ringen :P

Idag hinner jag dessvärre inte till thaipasset ikväll men körde istället ett extra tungt benpass på gymmet. Trodde jag skulle spricka några gånger... Att gå i trappor får mig att nästan fasa! Får helt klart göra detta oftare.

Ät bra, träna bra, lev bra!

- Joel

Glatt sommarlov på er, småbarn!

Kära läsare!

Jag får börja med att be om ursäkt över att jag inte slängt iväg några inlägg den senaste veckan (och knappt veckan innan det heller). Jag har bara inte orkat är väl den nakna sanningen. Jag kan dock meddela att den senaste veckan varit bra på väldigt många sätt men samtidigt tuff inom andra områden. Min kropp var jag tvungen att vila ett par dagar (tors-fre) då den inte var helt som den skulle. Sedan har jag lyckats misshandla den vidare genom det ena släktmiddagen eller kalas följt efter den andra. Jag älskar min stora, tjocka släkt och vi står alla varandra väldigt nära som härligt är!

Snart är det midsommar. Ja, jag (tillsammans med den främmande damen jag stötte på i hissen morse) kom fram till detta i och med att det så otroligt snart är jul och med tanke på hur snabbt tiden flyger förbi - så är det snart midsommar! Glatt sommarlov på er, småbarn!


Jag har blivit mer och mer inspirerad att träna upp min styrka i det sista. Den är per idag inte sviktande som den är, men det finns stora gap som storligen kan förbättras. Ska försöka fixa och trixa med mitt schema för att försöka få till ett och annat mer pass i veckan. Jag har lust att träna mycket mer "effektiv styrketräning" eller vad jag ska kalla det. Gren-specifik kanske också är ett bättre ord, alltså styrketräning som inte bara är generell styrketräning utan den typen som gör mig till en bättre fighter. Jag får lust att jobba mycket mer med TRX, medicin-bollar och andra redskap för att öka styrkan och smidigheten.

Snart smäller det gällande tävlingar för de flesta av oss i gruppen på klubben. Vi har Alex som ska kriga mot Yoshihiro Sato på Rumble of the Kings nu till helgen i Stockholm (och DET, mina dammer och herrar, är STORT!) Hela Rumble i överhuvudtaget kommer bli makalöst spännande! Sedan har vi MTA (Muay Thai Arena) som vår klubb anordnar och har därför fighters i de flesta matcher som går. Det har märkts väldigt tydligt på träningarna, ribban har höjts och alla har vässats ordentligt! Fantastiska utvecklingar är alltid kul att beskåda.

Jag själv har också önskan om att gå match, men jag får stå för det beslut jag tagit om att vänta tills efter jul. Men ikväll brakar det lös på träningen! Får se hur mycket min kladdkake-fyllda kropp pallar.

- Joel

Nytändning

Även om jag fortfarande bad mina sparringspartners att ta det lugnt mot näsan så gick det hårt till, ja det var krig! Och jag älskade det :) I was back!

De senaste par veckorna har den brinnande passionen bara ökat för varje pass och nu igår när jag kunde köra på fullt ut, teknikerna kändes bra och jag kände även att jag hade något att sätta emot då jag gick upp mot klubbens toppskikt. Krigaren inom mig väcktes till liv igen och min önskan om att gå match ökade markant. FMT Open 17 kommer upp ni i december, men känner fortfarande att det skulle vara förhastat. Jag får ta och vänta in lämplig tävling i början av nästa termin.

Under helgen var jag i Stockholm där en massa vänner (över 300!) hade samlas för den så kallade Soulnite, ett tillfälle för mycket ungänge, dans och party och andra roliga aktiviteter på dagarna. Jag och Mickepicke hittade en ledig sal medan de andra spelade volleyboll där vi kunde leka med hans TRX (oh yikes, vilken bra träning den ger!) och massa andra övningar. Det blev träning kombinerat med lek kan man lugnt säga ;)

Glädjen av att få ge sitt allt, släppa ut alla spänningar i kroppen och sedan åtnjuta de skyhöga doserna endorfiner - Fantastiskt!

I love Muay Thai!

- Joel

Alla Dessa Bloggar!

Det finns väldigt många olika typer bloggar där ute. Då jag själv började satte jag mig in i varför vissa "lyckades" och andra inte. Här är några av mina egna spridda tankar (med fokus på spridda, för jag skriver bara som de kommer) runt det hela.

Vill man lyckas finns det några viktiga element att uppfylla:

Det första jag tänker på är att man bör nischa sig. Titta er omkring på de mest framgångsrika och största bloggarna. Vilka gemensamma nämnare ser du? För att kunna få återkommande läsare måste de vilja besöka din blogg för att den väcker intresse hos dem - det kan vara ett eller fler intressen som personen ifråga skriver om, men det måste fortfarande rikta sig mot en specifik målgrupp. Det finns på tok för många (ursäkta uttrycket) absolut dödstråkiga bloggar där ute. Ingen vill veta vad en no-body gör varje minut av dagen. Ni förstår nog själva exemplet: "Hej jag heter Kalle, nu ska jag börja blogga! Idag vaknade jag sent, gick till ICA och handlade en Cola och sen drack jag den". Sannolikheten att någon börjar följa dig = noll.

Det finns självklart undantag till detta "dö-snack". Ett, du är en kändis som kan säga vad som helst, ja det spelar ingen roll, folk läser och super in varje ord ändå. Men då är din nisch just att du är känd, folk tycks vilja veta vad en kändis gör i vardagen. Två, du har ordets gåva och kan lyckas få det mest basala och kanske mest tråkiga i varje händelse i vardagen att bli fängslande, äventyrligt eller varför inte humoristiskt.

Det är viktigt att ha ett syfte med sin blogg. Detta knyter ju såklart in i den första punkten ovan nämnd. Har du inget syfte som bloggare, så finns det som oftast inget syfte för någon att följa det du skriver heller.

Om jag tar min egen blogg som exempel, så måste jag medge att jag började utan att veta varken bu eller bä. Jag hade dock skrivit kontinuerliga mail till min stora tjocka släkt under min 2-åriga vistelse i Norge som jag visste var väldigt uppskattade, inte bara att jag skrev utan även hur jag skrev. Och jag såg det som ett tillfälle att "skriva av mig lite" då jag faktiskt tycker det är både lätt och skönt att uttrycka mig i skrift.

Snart hittade jag dock min passion i livet och jag började skriva om thaiboxningen och sen fortsatte det av bara farten.

Nu vill jag inte påstå att jag varken är känd eller att jag strikt håller mig till bara thaiboxningen, men det är fortfarandet det som är fokuset och den röda tråden. Jag skriver i hopp om att andra kan lyftas, inspireras och känna ett glädjens ögonblick då de kikar in och läser. För trots mitt skrivande om thaiboxningen och fighting så kan jag säga att det är långt många fler än fighters mellan 15-30 som läser bloggen (vilket gång på gång överraskar mig storligen då jag träffar folk på stan eller andra bekanta som egentligen inte alls "borde" vara intresserade av en 23-årings liv kring kampsport)

Jag är inte på något sätt någon blogg-guru, inte heller försöker jag vara det! Men jag fick bara dessa tankarna då jag i det sista kommit in på den ena tråkiga-no-real-point-bloggar efter den andra i det sista. Jag hoppas att ni som bloggar fortsätter med det (jag ser aldrig på tv - jag läser bloggar istället!) för utan er skulle det inte finnas mycket att läsa. Men jag hoppas ni tänker efter ett par gånger om vad ni skriver om ;)

Chok dee

- Joel

The Power of Resting

Hej alla glada!

Låt mig berätta om hur min helg var: Underbar! Varför? Därför att jag lyssnade på min kropp och vilade.

Jag lade mig ganska tidigt i fredags och vaknade si så där 12 timmar(!!) senare. Åh, du milde tid vad jag behövde detta! Jag vaknade först några timmar tidigare och tog mig upp på toa - stel och trött som en sten! Och på ytterligare några timmars sömn så mådde kroppen hur mycket bättre som helst. Den är verkligen fascinerande den här kroppen vi människor fått. Hela dagen gled jag bara omkring i lägenheten, slö-surfade, lagade goda måltider och till och med en choklad-mint tårta för att lyxa till det lite extra. Ha ha, man skulle nog kunna säga att jag var på date med mig själv! Att bara vara och att vila är grovt underskattat.

Träning igår på klubben. Frusen hela dagen pga det ruggiga vädret men kanske också andra faktorer, men tack och lov lyckades jag få upp värmen på träningen (vissa andra hade tydligen svårt med detta). Vi har en fläkt som heter duga som gör precis det den ska.. och går gärna den extra milen (eller mil i plural!) Fast å andra sidan kanske man ska vara tacksam för att man ens har en fläkt. Och lampor. Hade varit lite besvärligt att behöva träna upp sina ninja-skills och slåss i ett kolsvart rum.. Även om det hade varit spännande :) Ha ha! Free For All battle!

Åh, just det ja! Nu har jag även kollat upp min näsa hos min läkare och fått anti-inflammatoriskt utskrivet och ska testa en vecka för att se om det hjälper. Diklofenak heter det visst. Tänk att ha det som fighter namn?

- Joel

Tuffar som tåget

Dagarna tuffar på som tåget självt! Det går ju så fort att man knappt hinner blinka innan det är helg igen. Det brukar ungefär vara så att när det blir måndag igen så känns helgen riktigt långt borta, men när helgen väl är kommen så kan man inte fatta vart den veckan tog vägen. Det gäller att ta vara på sin tid... Ungefär som jag - bilden ovan är mina anteckningar från ett möte här om dagen. Hängde väl med si så där bra.

Träningen får också framåt! Trots ännu en (denna gången mildare än passet innan som tur var) smäll på näsan, så hände något helt fantastiskt igår! För första gången på, jag vet inte hur länge, så kände jag mig faktiskt duktig! Ofta tycks man bara stå och stampa och stå helt still i utvecklingstrappan. Är det inte det ena så är det det andra som inte känns helt 100 och som man sliter med. Visst har jag flera saker jag är medveten om att jag behöver ta itu med (typ min guard!?) men mina sparkar som jag länge haft svårt med satt igår! Äntligen kände jag mig lätt i min stance och kunde snabbt och lätt lägga upp sparkarna, precis hur kontrollerat som jag själv ville :) Success!

Idag har jag under lunchen lirat innebandy med gubbarna på kontoret. Det måste varit flera år sedan jag spelade sist, men jag lyckades otroligt nog mycket bättre än väntat! Och förutom ömhet i benen pga all explosivitesträning på thaiboxningen så kändes kroppen helt okej.

Ikväll blir det en runda till klubben för att fysa mest, kanske boxas lite, och sedan vila i ett par dagar. (Om jag klarar mig från att träna imorgon dvs!)

Trevlig helg på er folkens!

- Joel

Palla trycket

För första gången på ca en månad kunde jag sparras igår! Vi började lugnt och försiktigt och nog visst sjutton var man rostig. Det jag var mest orolig för var inte dock inte huvudet, även om de jag körde med verkade uppmärksamma mig om det med frågor om hur det gick osv. Det stora orosmomentet var näsan, och självklart blir det som en självuppfyllande profetia när man försöker vara försiktig med något visst. Fick en jabb ("bara" en jabb!) som kändes som om den skulle kunna flytta ett helt hus! (med fokus på kändes som...) Jag har aldrig förr haft ont en hel månad efter impact förut.

Och som jag sagt förut så är jag nästan glad att min senaste match tog slut på det sätt den gjorde. Jag är helt övertygad om att min näsa inte hade pallat trycket och helt gått av om jag fortsatt!

Ni kvinnor som undrar hur det känns att få en redig spark i skrevet - som kan få vilken man som helst att vrida sig i soffan bara han ser det på film - ja, just det, en sådan spark ja! Då kan jag meddela att smärtan i näsan inte är långt främmande. Om man tex får ont i en arm eller annat ställe på kroppen så är den naturliga instinkten att ta på det ömma stället, lägga tryck på det med handen eller vika sig dubbelt. Detta är stört omöjligt med näsan! Vad är den första instinkten? Jo - händerna flyger upp och man håller för näsan. Hjälper det mot smärtan? På långa vägar inte! Varje gång jag bara rörde vid den, eller böjde mig framåt så att ett tryck skapades i huvudet, var allt jag kunde göra att blunda, och det var mer bara för den psykologiska lindringen snarare än den fysiska. Det slutade med att jag fick sitta med ansiktet närgrävt i en ispåse resten av passet. (se bilden ovan, tagen av Per Liljekvist) Tyvärr är min läkare - aka min husvärd - bortrest denna veckan, men detta måste helt klart kollas upp!

Ikväll väntas sparring igen, men då tusan blir det ingen sparring för min del!

Godkväll!

- Joel