Tjugofyra år

Min älskade flickvän kunde ej närvara (pga att hon bor i USA..) så jag köpte in denna bukett som fick ställföreträda henne. 

Om det är något som värmer mitt hjärta mer än något annat sätt att uttrycka och visa kärlek och uppskattning på så är det inget som slår just uppskattande ord och komplimanger. Jag tror inte så många faktiskt vet hur mycket det betyder för mig, men vissa komplimanger kan ligga kvar i mina tankar en en positiv energi i flera dagar. Även om jag inte tror att så väldigt många såg det, så var det detta jag önskade mig från mina vänner och bekanta på facebook. Jag får känslan av att vissa utvalda utav dem kommer bli kvar hos mig ett väldigt bra tag. Tack ska ni ha!

- Joel

Sista Bossen

Precis lagom träningsvärk skapar en känsla av att jag är jättestark och i härligt bra form. Då, ni vet när alla muskler man aldrig annars tänker på gör sig påminda och helt plötsligt har man dubbelt så många muskler helt plötsligt! Steget över det, när utmattning blandat med endorfiner och man bara har lust att lägga sig ner och inte röra sig alls - ja, ungefär så känner jag just nu. Fantastiskt! Vilka härliga pass det varit de senaste dagarna!

I måndags presterade kroppen bra (trots alla kladdkaka och annat mums mums hela helgen), i tisdags körde jag ett tungt styrkepass på gymmet med bla kettlebells, TRX och klassiska vikter, blandat och bra.. ungefär som blandsaft! .. fast mindre sött. På tisdagskvällen (igår dvs) så höll jag i två thai pass och tog vid första passet med nybörjarna 30 min för att sparras med dem ca 2 min var, varpå nästa pass med fortsättarna tog jag 45 min  för att göra samma sak. För att hinna med så många som möjligt för att kunna dels känna av deras nivå och dels kunna ge dem personliga tips, så körde jag på utan mer än 15 sek avbrott i bytena. Phu! Det var riktigt uppskattat bland eleverna och jag själv hade rikigt kul! Ha ha, jag blir lite full i skratt när jag tänker på det då det var första gånger jag faktiskt tog personlig tid med dem i sparringen, och dessutom tog jag in dem i ringen för att få mer och ostörd plats. Många var spända och såg livrädda - precis som om de skulle möta sista bossen på något tv-spel! Men till deras större glädje tog vi det lugnt och kontrollerat (därav också ett av syftet med alla sparring - att visa dem på vilken nivå man bör lägga det.) Men jag tror jag sa "slappna av nu!" mer än något annat i ringen :P

Idag hinner jag dessvärre inte till thaipasset ikväll men körde istället ett extra tungt benpass på gymmet. Trodde jag skulle spricka några gånger... Att gå i trappor får mig att nästan fasa! Får helt klart göra detta oftare.

Ät bra, träna bra, lev bra!

- Joel

Glatt sommarlov på er, småbarn!

Kära läsare!

Jag får börja med att be om ursäkt över att jag inte slängt iväg några inlägg den senaste veckan (och knappt veckan innan det heller). Jag har bara inte orkat är väl den nakna sanningen. Jag kan dock meddela att den senaste veckan varit bra på väldigt många sätt men samtidigt tuff inom andra områden. Min kropp var jag tvungen att vila ett par dagar (tors-fre) då den inte var helt som den skulle. Sedan har jag lyckats misshandla den vidare genom det ena släktmiddagen eller kalas följt efter den andra. Jag älskar min stora, tjocka släkt och vi står alla varandra väldigt nära som härligt är!

Snart är det midsommar. Ja, jag (tillsammans med den främmande damen jag stötte på i hissen morse) kom fram till detta i och med att det så otroligt snart är jul och med tanke på hur snabbt tiden flyger förbi - så är det snart midsommar! Glatt sommarlov på er, småbarn!


Jag har blivit mer och mer inspirerad att träna upp min styrka i det sista. Den är per idag inte sviktande som den är, men det finns stora gap som storligen kan förbättras. Ska försöka fixa och trixa med mitt schema för att försöka få till ett och annat mer pass i veckan. Jag har lust att träna mycket mer "effektiv styrketräning" eller vad jag ska kalla det. Gren-specifik kanske också är ett bättre ord, alltså styrketräning som inte bara är generell styrketräning utan den typen som gör mig till en bättre fighter. Jag får lust att jobba mycket mer med TRX, medicin-bollar och andra redskap för att öka styrkan och smidigheten.

Snart smäller det gällande tävlingar för de flesta av oss i gruppen på klubben. Vi har Alex som ska kriga mot Yoshihiro Sato på Rumble of the Kings nu till helgen i Stockholm (och DET, mina dammer och herrar, är STORT!) Hela Rumble i överhuvudtaget kommer bli makalöst spännande! Sedan har vi MTA (Muay Thai Arena) som vår klubb anordnar och har därför fighters i de flesta matcher som går. Det har märkts väldigt tydligt på träningarna, ribban har höjts och alla har vässats ordentligt! Fantastiska utvecklingar är alltid kul att beskåda.

Jag själv har också önskan om att gå match, men jag får stå för det beslut jag tagit om att vänta tills efter jul. Men ikväll brakar det lös på träningen! Får se hur mycket min kladdkake-fyllda kropp pallar.

- Joel

Nytändning

Även om jag fortfarande bad mina sparringspartners att ta det lugnt mot näsan så gick det hårt till, ja det var krig! Och jag älskade det :) I was back!

De senaste par veckorna har den brinnande passionen bara ökat för varje pass och nu igår när jag kunde köra på fullt ut, teknikerna kändes bra och jag kände även att jag hade något att sätta emot då jag gick upp mot klubbens toppskikt. Krigaren inom mig väcktes till liv igen och min önskan om att gå match ökade markant. FMT Open 17 kommer upp ni i december, men känner fortfarande att det skulle vara förhastat. Jag får ta och vänta in lämplig tävling i början av nästa termin.

Under helgen var jag i Stockholm där en massa vänner (över 300!) hade samlas för den så kallade Soulnite, ett tillfälle för mycket ungänge, dans och party och andra roliga aktiviteter på dagarna. Jag och Mickepicke hittade en ledig sal medan de andra spelade volleyboll där vi kunde leka med hans TRX (oh yikes, vilken bra träning den ger!) och massa andra övningar. Det blev träning kombinerat med lek kan man lugnt säga ;)

Glädjen av att få ge sitt allt, släppa ut alla spänningar i kroppen och sedan åtnjuta de skyhöga doserna endorfiner - Fantastiskt!

I love Muay Thai!

- Joel

Alla Dessa Bloggar!

Det finns väldigt många olika typer bloggar där ute. Då jag själv började satte jag mig in i varför vissa "lyckades" och andra inte. Här är några av mina egna spridda tankar (med fokus på spridda, för jag skriver bara som de kommer) runt det hela.

Vill man lyckas finns det några viktiga element att uppfylla:

Det första jag tänker på är att man bör nischa sig. Titta er omkring på de mest framgångsrika och största bloggarna. Vilka gemensamma nämnare ser du? För att kunna få återkommande läsare måste de vilja besöka din blogg för att den väcker intresse hos dem - det kan vara ett eller fler intressen som personen ifråga skriver om, men det måste fortfarande rikta sig mot en specifik målgrupp. Det finns på tok för många (ursäkta uttrycket) absolut dödstråkiga bloggar där ute. Ingen vill veta vad en no-body gör varje minut av dagen. Ni förstår nog själva exemplet: "Hej jag heter Kalle, nu ska jag börja blogga! Idag vaknade jag sent, gick till ICA och handlade en Cola och sen drack jag den". Sannolikheten att någon börjar följa dig = noll.

Det finns självklart undantag till detta "dö-snack". Ett, du är en kändis som kan säga vad som helst, ja det spelar ingen roll, folk läser och super in varje ord ändå. Men då är din nisch just att du är känd, folk tycks vilja veta vad en kändis gör i vardagen. Två, du har ordets gåva och kan lyckas få det mest basala och kanske mest tråkiga i varje händelse i vardagen att bli fängslande, äventyrligt eller varför inte humoristiskt.

Det är viktigt att ha ett syfte med sin blogg. Detta knyter ju såklart in i den första punkten ovan nämnd. Har du inget syfte som bloggare, så finns det som oftast inget syfte för någon att följa det du skriver heller.

Om jag tar min egen blogg som exempel, så måste jag medge att jag började utan att veta varken bu eller bä. Jag hade dock skrivit kontinuerliga mail till min stora tjocka släkt under min 2-åriga vistelse i Norge som jag visste var väldigt uppskattade, inte bara att jag skrev utan även hur jag skrev. Och jag såg det som ett tillfälle att "skriva av mig lite" då jag faktiskt tycker det är både lätt och skönt att uttrycka mig i skrift.

Snart hittade jag dock min passion i livet och jag började skriva om thaiboxningen och sen fortsatte det av bara farten.

Nu vill jag inte påstå att jag varken är känd eller att jag strikt håller mig till bara thaiboxningen, men det är fortfarandet det som är fokuset och den röda tråden. Jag skriver i hopp om att andra kan lyftas, inspireras och känna ett glädjens ögonblick då de kikar in och läser. För trots mitt skrivande om thaiboxningen och fighting så kan jag säga att det är långt många fler än fighters mellan 15-30 som läser bloggen (vilket gång på gång överraskar mig storligen då jag träffar folk på stan eller andra bekanta som egentligen inte alls "borde" vara intresserade av en 23-årings liv kring kampsport)

Jag är inte på något sätt någon blogg-guru, inte heller försöker jag vara det! Men jag fick bara dessa tankarna då jag i det sista kommit in på den ena tråkiga-no-real-point-bloggar efter den andra i det sista. Jag hoppas att ni som bloggar fortsätter med det (jag ser aldrig på tv - jag läser bloggar istället!) för utan er skulle det inte finnas mycket att läsa. Men jag hoppas ni tänker efter ett par gånger om vad ni skriver om ;)

Chok dee

- Joel

The Power of Resting

Hej alla glada!

Låt mig berätta om hur min helg var: Underbar! Varför? Därför att jag lyssnade på min kropp och vilade.

Jag lade mig ganska tidigt i fredags och vaknade si så där 12 timmar(!!) senare. Åh, du milde tid vad jag behövde detta! Jag vaknade först några timmar tidigare och tog mig upp på toa - stel och trött som en sten! Och på ytterligare några timmars sömn så mådde kroppen hur mycket bättre som helst. Den är verkligen fascinerande den här kroppen vi människor fått. Hela dagen gled jag bara omkring i lägenheten, slö-surfade, lagade goda måltider och till och med en choklad-mint tårta för att lyxa till det lite extra. Ha ha, man skulle nog kunna säga att jag var på date med mig själv! Att bara vara och att vila är grovt underskattat.

Träning igår på klubben. Frusen hela dagen pga det ruggiga vädret men kanske också andra faktorer, men tack och lov lyckades jag få upp värmen på träningen (vissa andra hade tydligen svårt med detta). Vi har en fläkt som heter duga som gör precis det den ska.. och går gärna den extra milen (eller mil i plural!) Fast å andra sidan kanske man ska vara tacksam för att man ens har en fläkt. Och lampor. Hade varit lite besvärligt att behöva träna upp sina ninja-skills och slåss i ett kolsvart rum.. Även om det hade varit spännande :) Ha ha! Free For All battle!

Åh, just det ja! Nu har jag även kollat upp min näsa hos min läkare och fått anti-inflammatoriskt utskrivet och ska testa en vecka för att se om det hjälper. Diklofenak heter det visst. Tänk att ha det som fighter namn?

- Joel

Tuffar som tåget

Dagarna tuffar på som tåget självt! Det går ju så fort att man knappt hinner blinka innan det är helg igen. Det brukar ungefär vara så att när det blir måndag igen så känns helgen riktigt långt borta, men när helgen väl är kommen så kan man inte fatta vart den veckan tog vägen. Det gäller att ta vara på sin tid... Ungefär som jag - bilden ovan är mina anteckningar från ett möte här om dagen. Hängde väl med si så där bra.

Träningen får också framåt! Trots ännu en (denna gången mildare än passet innan som tur var) smäll på näsan, så hände något helt fantastiskt igår! För första gången på, jag vet inte hur länge, så kände jag mig faktiskt duktig! Ofta tycks man bara stå och stampa och stå helt still i utvecklingstrappan. Är det inte det ena så är det det andra som inte känns helt 100 och som man sliter med. Visst har jag flera saker jag är medveten om att jag behöver ta itu med (typ min guard!?) men mina sparkar som jag länge haft svårt med satt igår! Äntligen kände jag mig lätt i min stance och kunde snabbt och lätt lägga upp sparkarna, precis hur kontrollerat som jag själv ville :) Success!

Idag har jag under lunchen lirat innebandy med gubbarna på kontoret. Det måste varit flera år sedan jag spelade sist, men jag lyckades otroligt nog mycket bättre än väntat! Och förutom ömhet i benen pga all explosivitesträning på thaiboxningen så kändes kroppen helt okej.

Ikväll blir det en runda till klubben för att fysa mest, kanske boxas lite, och sedan vila i ett par dagar. (Om jag klarar mig från att träna imorgon dvs!)

Trevlig helg på er folkens!

- Joel

Palla trycket

För första gången på ca en månad kunde jag sparras igår! Vi började lugnt och försiktigt och nog visst sjutton var man rostig. Det jag var mest orolig för var inte dock inte huvudet, även om de jag körde med verkade uppmärksamma mig om det med frågor om hur det gick osv. Det stora orosmomentet var näsan, och självklart blir det som en självuppfyllande profetia när man försöker vara försiktig med något visst. Fick en jabb ("bara" en jabb!) som kändes som om den skulle kunna flytta ett helt hus! (med fokus på kändes som...) Jag har aldrig förr haft ont en hel månad efter impact förut.

Och som jag sagt förut så är jag nästan glad att min senaste match tog slut på det sätt den gjorde. Jag är helt övertygad om att min näsa inte hade pallat trycket och helt gått av om jag fortsatt!

Ni kvinnor som undrar hur det känns att få en redig spark i skrevet - som kan få vilken man som helst att vrida sig i soffan bara han ser det på film - ja, just det, en sådan spark ja! Då kan jag meddela att smärtan i näsan inte är långt främmande. Om man tex får ont i en arm eller annat ställe på kroppen så är den naturliga instinkten att ta på det ömma stället, lägga tryck på det med handen eller vika sig dubbelt. Detta är stört omöjligt med näsan! Vad är den första instinkten? Jo - händerna flyger upp och man håller för näsan. Hjälper det mot smärtan? På långa vägar inte! Varje gång jag bara rörde vid den, eller böjde mig framåt så att ett tryck skapades i huvudet, var allt jag kunde göra att blunda, och det var mer bara för den psykologiska lindringen snarare än den fysiska. Det slutade med att jag fick sitta med ansiktet närgrävt i en ispåse resten av passet. (se bilden ovan, tagen av Per Liljekvist) Tyvärr är min läkare - aka min husvärd - bortrest denna veckan, men detta måste helt klart kollas upp!

Ikväll väntas sparring igen, men då tusan blir det ingen sparring för min del!

Godkväll!

- Joel

En liten höstbreak

Nu var det nästan en hel vecka sedan jag bloggade senast. Är det så att det inte hänt något i livet? Pfft, ni känner väl mig?! Det är snarare så att det varit så mycket att prioriteten på bloggandet sjunkit en del pga yttre omständigheter. Tiden är knapp.

Träningen är i full gång minst sagt! Den är nu inte bara regelbunden utan också snäppet hårdare än tidigare. (tycks alltid bli hårdare/tyngre - är det så att man kanske till och med lyckas bli mer och mer vältränad?) På klubben har vi börjat med explosivitetsövningar som knappast är en dans på rosor. Alltid en spännande upplevelse att upptäcka nya (allt för otränade) muskler som man inte riktigt tänker på annars. Måste dock ligga i med rörligheten för att inte bli stel som ett kylskåp. Älskar känslan av en mer och mer härdad kropp.

När jag var nybörjare och i mina tidigare dagar inom thaiboxningen (obs! Jag är fortfarande rätt ung i sporten!)  hade jag nästan alltid träningsvärk. Nog får jag väl det nu också, men inte alls i samma kaliber. En fysövning vi brukade göra då var att alla låg på golvet och krokade ihop benen och gjorde situps i coachens tempo. Det var lika svårt att hålla takten varje gång. Och tungt och besvärligt var det också. Sedan dess har jag bara gjort denna övning vid ytterst få tillfällen. Tills igår, då jag gjorde de med mina egna nybörjare, mest bara för att det var så länge sedan och man blev nästan lite nostalgisk. Jag kunde helt plötsligt se lilla nybörjar-Joel i eleverna som kämpade med att hålla takten och tempot. Alltid kul att bli påmind om sin utveckling.

Det som oroar mig lite inför ev. kommande matcher är att min näsa fortfarande ömmar om jag trycker lite på den, och bara tanken på en rak höger ger mig ju nästan ångest. Måste komma till skott och kolla upp den hos läkare...

...när man får tid.

- Joel