Gymmet jag går till, Kristinedals Träningscenter, ligger lite i utkanten av stan och en bra bit ifrån Fighter Centret. Men trots det springer ständigt in i folk där ifrån. Överraskande ofta ser jag någon med en klubb-tröja på och då är det bara att ta upp konversationen och prata även om man inte känner dem så väl. Lite kul ändå att bara börja prata med helt främmande människor på ett sätt som om man känt varandra jättelänge, bara för att man ser varandras tryck på tröjan. Finns en djupare och mer filosofisk tanke med det här också, men jag orkar inte gå in på den tråden just nu. Kul hur som helst att känna gemenskap, kort sagt :)
På schemat stod det ben och rumpa - och tro mig - det blev det så det stod härliga till! Ja, så pass att jag hade riktiga spagetti-ben när jag avslutade (trillade nästan in i roddmaskinerna!). Jag testade ett par-tre stycken nya övningar. Bla benspark, goblet squat och Max-Out Bike
Bensparken
Jag pratar inte om den traditionella maskinen man sitter i som man sparkar upp båda benen för att träna framsida lår, utan mer spark med kabel. (se bilden ovan, fast istället för att dra så sparkade jag) Dvs att jag fäste en kabel vid ankeln och sparkade framåt med så mycket rätt teknik som möjligt så att även höftböjarna och bålen fick sig lite träning. Jag blev ganska besviken då den maskin jag stod vid inte kunde bidra med mer vikter. Jag lassade på med lastvikten och fick sparka loss rätt länge för att bli riktigt trött. Sam, en träningskompis från fightingen, såg det och var inte sen med att kommentera att jag nog skulle klyva någon med dom benen. "Men det var ju inte ens tungt, jag behövde ju inte ta i max", sa jag. "I rest my case", svarade han med glimten i ögat.
Goblet Squat
Ganska likt en vanlig squat men där man håller en tung kettlebell i händerna vid bröstkorgen. Gjorde inte så jättemånga, men det krävs inte då de tar riktigt bra om man gör på rätt sätt.
Max-Out Bike
Den här övningen såg jag Legenden Masato göra i hyllningsdokumentären jag länkade för ett par veckor sedan. (Läs om det här: Masato) Jag såg egentligen bara ett par sekunder där han tog i allt han pallade på cykeln och det såg riktigt tungt ut. Så det jag gjorde var att jag ställe in maximalt motstånd och maxade i 3 st 30 sekundersintervaller. oh.my.goodness vad jobbigt det var! Jag kände att jag var tvungen att springa lite på bandet bara för att få bort mjölksyran ur benen, men på väg dit skulle jag ner för ett par trappsteg och benen gav allt annat än support så jag drattade nästan rätt in i roddmaskinerna.
På kvällen var det BBQ hos en vän som fyllde år, så då gick knappast kroppen tom på energi (läs: kramp-mycket-mat-i-magen!). Mycket mat (se bilden längst upp), god mat och gott sällskap. Sen bar det av hem där jag körde ett städ-raid halva natten. Ska på ännu en träff ikväll så det gav mig en anledning till att göra allt skinande rent!
Det är bara jag och kollegan Frederic som jobbar på hela avdelningen. Känns så där lagom motiverande. Slutat man knappra på tangentbordet så blir det nästan läskigt tyst. Bara tre dagar kvar nu dock innan jag sticker till Bosön utanför Stockholm för att utbilda mig till Kickboxning/K1-instruktör under helgen. Ska bli riktigt kul! Vi åker upp en full bil. Har en känsla av att jag kommer lära mig enormt mycket.
Jag älskar verkligen Thaiboxningen! Äntligen har jag hittat något jag får använda så många av mina talanger och attribut och konstant utvecklas! Det har kort sagt blivit en passion i livet :)
Nu är det dock ingen thai på klubben förrens om nästan exakt en månad innan höstterminen drar igång igen. Bara tanken att fylla alla mina träningspass på vanliga gymmet gör mig deppig. Gick motvilligt dit idag och tänkte köra rodd så länge jag bara orkade, (menat som ett konditionspass eftersom jag inte kan springa pga smalbenen.) Men tror ni inte att jag fick ont i smalbenen i alla fall!? Det är i rörelsen då jag går tillbaka till ursprungsläget på maskinen som jag spände just de musklerna som är så ömma... Fail!
Då blev det massa olika styrkeövningar för hela ryggen och armar. Jag vet att det nödvändigtvis är så effektivt i rent styrkebyggande, men jag lyfte och lyfte, minskade på vikterna och fortsatte lyfta tills jag var helt uppumpad. Länge sedan jag kände den spännande effekten i kroppen, och kände direkt varför jag inte strävat efter på länge nu. Den gör en sjukt stel! Kände mig som ett kylskåp. Men det var gött för stunden :)
Körde även Turkish Get up med kettlebells och jag gjorde bara ca 3 på varje sida innan jag var HELT slut! Måste börja träna det mer. Helt fantastiskt vilken styrka man får! Kolla bara här tex på Tommy, som lärde mig lyfta: http://www.tommyblom.com/turkish-get-up-med-sofie-52-kg-video/
Imorgon blir det ett intensivt benpass. Känner mig faktiskt ganska taggad! Ska testa lite nya övningar.
Cho cho! Joel
Ps. Ikväll åt jag mig helt proppmätt på jordgubbar och vispgrädde! MUMS! Do it!
På jobbet idag hade jag grova koncentrationssvårigheter... Knappast bra nu när deadlines börjar närma sig. Sov lite lite i natt och var långt ifrån glad över tanken på att dra till gymmet efter jobbet, så jag packade min väska ganska motvilligt och tänkte "Just in case." Väl på gymmet körde jag bröst, axlar och triceps. Jag har uppgraderat min spellista till mycket tyngre låtar än vanligt och kände också att kroppen kunde ta i som bara den! Jag har som regel att sluta med en övning så fort jag känner minsta obehag på något sätt (då menar jag inte när det är jobbigt, utan snarare om det gör ont på fel ställen). Jag lade övningarna på en sådan nivå att jag kände att jag hade kontroll och kunde köra på utan att skada mig.
Fast en sjukt läskig grej var på väg att hända. Jag hade tuggummi i munnen när jag började lyfta (you can figure out where this is coming to, right?). Tänkte inte ens på att jag hade det. Tills jag lade mig ner och precis lyfte stången för mitt 3e set på bänkpressen och känner hur tuggummit faller ner längst bak i struphuvudet. Tack vettja för överlevnadsreflexer, att musklerna där bak i halsen knep ihop, för annars vet jag inte vad som hade varit värst - att sätta tuggummit i halsen eller tappa en 70 kilos stång på halsen (okej, jo, klart att det hade varit stången, men ni fattar) Läskigt!!
En sak som storligen imponerade mig dock hade inget att göra med mina egna prestationer idag. Utan det var en kvinna som snabbt fångade mitt intresse. Jag såg henne redan för ett par dagar sedan. Hon måste ha varit i ca 50 års åldern (eller mer) med väldigt dålig hållning och fysik. Hon satt och trampade tungt och långsamt och ganska ryckigt på träningscykeln då. Idag såg jag henne på rullbandet i ett försök till att springa. Nu undrar du kanske varför detta var speciellt. Kvinnan var blind.
Nu gick hon på rullbandet i olika hastigheter och till slut gav hon sig på att springa. Hon höll i medan hon bokstavligen studsade omkring då varje steg sattes i som om benen vore gjorde av stockar. Hon sprang i ca 5 sekunder och sen tryckte hon på nödstopp. Efter ett par minuter promenerande hände samma sak. Om och om igen. Tanken kom till mig: Hon försöker lära sig springa!
Tänk er att vara blind sedan födseln och alltid ta det riktigt försiktigt vart man än går (notera att jag skriver går, för springa lär man aldrig göra om man inte ser något!). Du har aldrig sett någon springa, aldrig gjort det själv och nu, när du är 50 vill du lära dig det. Jag var mäkta imponerad över hennes insats även om det till viss del kunde se lite humoristiskt ut. Men hon gav sig inte. Om och om igen kom hon upp i fart och sen nödstoppet. Jag överöstes av en tacksamhetskänsla över min friska och hela kropp som jag allt för ofta tar för givet. Hoppas jag träffar henne igen, för då ska jag minsann gå fram och berömma henne för hennes insatser!
Igår tog jag ledigt för en dag. Skönt, till viss del, men ofta då man bryter en rutin så är det svårt att fylla tiden med något annat vettigt. Jag fick kanske inte allt jag ville ut från dagen, men good enough. Jag spenderade större delen av dagen på Fighter Centre. Som jag skrivit om förut så pågår just nu stora renoveringar och det var planerat att slipas och målas idag av frivilliga. Jag tänkte jag skulle friträna innan men pga diverse saker som kom i vägen klev jag in i träningslokalen kvart i 11 (vilket innebar att jag hade en kvart på mig att träna innan vi skulle sätta igång att måla!) Hoppa, hoppa, hoppa rep - snabbt - och sen sparka, sparka, sparka säck. Snabbt och intensiv träning det! Jag passade på att filma hur jag ser ut då jag sparkar och det gav mig fantastiskt mycket. Väldigt intressant att se sig själv på detta sätt. Ser massor av saker jag måste slipa på! Ska bli skitkul att kolla på detta om något år och säga "Fy vad kass jag var" :P
När arbetet drog igång blev jag satt på att måla. Jag kom fram till att jag gillar att måla. Jag gillar att fräscha upp, förnya, bort med det gamla och in med det nya. Känner att jag skulle vilja måla om mitt liv lite just nu. Finns flera gamla saker som skulle må bra av lite renovering och målande. Bara att stryka över lager på lager och se det försvinna till något mycket finare.
Kvällspasset senare gick rätt bra det också. Blev clinch rätt tidigt efter uppvärmningen vilket resulterade i att jag knappt var svettig ännu, vilket i sin tur innebär högre friktion vid grepp och när man trär armar. Jag gillar att clincha när man lika svettig som en blöt fisk, så man knappt kan greppa :D Då snackar vi, haha! En del del sparring - åter igen med fokus på en speciell upg. Jag försökte fokusera på att blocka mer. Förutom i en enda rond och självklart skall det vara då man blir starkt påmind om det pga lårkakan som följde... Nedrans vad ont det ska göra!
I eftermiddag blir det till gymmet en kort sväng. Ska nog träna en hel del bröst och armar.
Om det är något jag ständigt "lider av" så är det att jag alltid har en tendens att spänna mig på träningen. Nu menar jag inte att jag ställer mig och flexar utan snarare att jag har svårt att slappna av i mitt game vilket gör att mina tekniker blir lidande. Det gör dessutom att man blir trött mycket snabbare då musklerna suger åt sig allt syre som du annars gärna hade använt dig av.
Passet igår leddes utav Elina och vi var precis lagom många där. Nu är det sista veckan av sommarträningen och sen börjar höstterminen igen om lite över en månad. (Hur ska jag stå ut!?) Vi gick igenom många nya och roliga (men svåra) kombinationer. Vi övade bl.a väldigt mycket high-kick mot huvudet blandat med push-kicks, vilket resulterar i att man blir grymt trött i höftböjarna (också känt som iliopsoas). En annan härlig kombo vi gjorde var: jabb - cross - bakre knä - höger krok - vänster knä. Mittshållaren gick långsamt bakåt hela tiden genom hela salen och när man kom till andra änden gick man tillbaka och började om. I början blev det mycket misslyckanden och medföljande skratt då mittshållarna hade svårt att hålla reda på allt som skulle komma, för det är meningen att allt ska gå riktigt fort! Som trumpinnar! Men när jag tillsist fått in flyt i det hela kom jag på mig själv att jag helt plötsligt hade börjat tänka på annat - kroppen bara gick av sig själv. Som ett slående lokomotiv. Lite fascinerande trots allt!
När jag tar det lugnt och slappnar av i framför allt sparkarna så känner jag att jag får ett mycket bättre flyt, bättre balans och mycket mer kraft. Om jag fokuserar för hårt på att "Nu tusan ska jag sparka honom genom väggen!!" så blir tekniken lidande och även siktet kan svikta rätt saftigt ibland. Inte alltid skönast att sparka allt man pallar in i en armbåge. Igår körde jag just precis så avslappnat och lugnt - men explosivt - som gjorde att jag skulle ha bra flyt, teknik och kraft. Vi avslutade med att göra 100 sit-ups och du milde tid vilken träningsvärk jag har idag efter dessa! Måste medge att jag legat på latsidan vad gäller just sit-ups och har bestämt mig för att ta itu med det. I kväll blir det en trip till gymmet för att träna ben (fast egentligen vill jag bara glassa på stranden...)
På gymmet igår köttade jag bröst, axlar och triceps men bara tills axlarna typ lade av. Kan ha att göra med träningen i onsdags då det gjorde ont att hålla mittsarna på thaipasset. Om man håller fel eller slarvigt kan ett visst felaktigt vridmoment tillkomma i just axel rotationen bakåt. Men trots det fick jag ut en hel del i alla fall. Jag kände starkt av träningsverken från Linneas pass i onsdags.
Igår kväll började jag se på en fantastisk dokumentär (fast det låter så ospännande att säga så) Highlights/karriärsgenomgång om en Japansk K1 legend vid namn Masato. K1 är en jättestor fighting-turnering där stilen är så snarlik thaiboxning man kan komma utan att det faktiskt är muay thai. Egentligen inte jättestora regelskillnader. Det är ca 15 st 15 minuters youtubeklipp och det är OVERKLIGT bra fighting!
"Den här är ingen vanlig hyllningsvideo tillverkad av sönderkomprimerade klipp utan en snygg produktion på bra virke med en hög grad av finish. Vare sig du är en beundrare av Masato eller aldrig ens hört namnet är denna värd och ta en titt på." - MMA Nytt
Jag såg några delar igår och några idag innan träningen och var så galet taggad när jag klev in i salen till passet. Hoppade hopprep som aldrig förr och höll motivationen till att göra mitt bästa uppe hela tiden. Man blir lite nedsatt på Jorden då man börjar sparras och inser sina långa resa som man har kvar till toppen, men det är klart jag ska nå dit!
Vad är det som fängslar mig? Varför tycker jag att Masato är så bra?
Först och främst är det hans krigarhjärta, hans enorma vilja till att vinna och att aldrig ge upp oavsett förlust och/eller motgång. Det finns på tok för många fighters som utstrålar arrogans och illvilja, medan det är den rena, den ödmjuka, den sportsligafightern som lockar mig.
För det andra hans boxinig. Wow! Många använder boxningen eller händerna för att finta bort uppmärksamheten från benen för att sen sparka för kung och fosterland. Klart att Masato även gör detta, men han använder sin boxning på ett utomordentligt sätt till att försöka knocka sin motståndare. Och den är fantastiskt bra!
För det tredje. Han är Japan. Han ser bara cool ut som han är. Ha ha!
Mitt eget Masato-laddade pass gick rätt bra ikväll. Jag fokuserade mycket på snabbheten i mina tekniker istället för att drundra på med full kraft. (Jag vet inte om jag fick den uppmaningen för att jag behövde det eller för att min mittshållare hade så pass ont i armarna från tidigare pass och blåmärken att han bara inte kunde klara all-out på krafterna?) Sak samma, men det gjorde mig bara gott att skifta fokus lite.
Även i sparringen körde vi s.k. uppdrags-sparring där vi alla valde varsin teknik/sak att jobba på. Vid ett tillfälle bestämde jag mig för att blocka varje spark och det var faktiskt ganska kul! Ska jag testa igen.
Masato inspirerade mig till att boxas, helt klart. Men jag ser även stora framgångar och känner frukten från förra veckans läger. Härligt!!!
Äntligen sovmorgon och helg! Här ska vilas och imorgon blir det nog Liseberg!
Gōbuku shinai!
Joel
Ps. bilden överst är från träningslokalen precis efter passet idag.
Det är stor renovering på gång på träningscentret just nu. Tidigare, dvs innan centret blev tillägnat fighting, var det squashbanor där. Senare har det istället byggts på en extra våning vilket skapat flera salar att träna i, för knappast behöver väl en kampsportare över 6 meter i takhöjd (såvida man inte heter Chuck Norris!). Nu håller det i alla fall på att bli två salar av den sista stora salen som finns kvar. Kommer bli skitsnyggt!
Det var så härligt att komma till klubben och träningen igen! Flera frågade glatt (och aningen avundsjukt) hur lägret hade varit. Jag har tidigare försökt förklara hur det var för folk som inte alls varit insatta i kampsport i över huvud taget, och hade på något sätt uppfattningen om att det skulle vara jättemycket lättare att förklara för tex just klubbmedlemmarna. Men icke. Känslan kan inte riktigt beskrivas med ord.
Till slut kom Linnea som skulle hålla passet ikväll. Hon hade också varit med på lägret. Och det räckte med att jag såg hennes blick för att jag skulle bli lite sentimental och sakna lägret lite alldeles extra. Härligt att man i alla fall kunde dela detta äventyr med några man kände sedan tidigare.
Jag skapade pölar under mig på passet av allt svett. Nog för att det var kvavt och varmt i den lilla (ja jämfört med den stora gympasalen vi hade på lägret) salen, men jag tror att det mest av allt vatten som min kropp lagrat upp nu äntligen har runnit av! Vi gick igenom mycket av det som vi fick lära oss på lägret. Något jag tyckte om extra mycket var s.k "uppdrags-sparring" där man väljer ut något innan ronden startar, utan att säga vad det är, som man fokuserar extra på. Jag försökte sätta Larry's snurrande bakspark (eller vad sjutton ska man kalla den??) Det var hur som helst Jättekul att få repetera och öva. Vi gick ju igenom allt så snabbt där borta, så det kommer ta en tid att dra igenom allt här hemma.
Sen har jag skaffat Twitter idag också. Jag har länge medvetet inte engagerat mig i det, men ska nu ge det ett försök. Vill du följa mig så sök helt enkelt efter: joelherrey så hittar du rätt. Jag ska försöka uppdatera det lite oftare än bloggen.
Nöjd och glad! Ät choklad!
Joel
Ps. Bilden är från lägret på mig och hårdingen Larry Lindwall!
Nu så här två dagar efter lägret är jag både rätt sliten och trött (kan ha att göra med att jag jobbat och inte haft chans att sova ut) men samtidigt haft stor lust att träna. Jag har dock lagrat en Massa vatten i kroppen! Jag har inte varit så här tung på säkert ett par år. Det känns! Mina spekulationer är att kroppen under förra veckan ställde in sig på att omsätta en hejdundrans massa vätska och anstränga sig till det yttersta hela tiden, så all vätskebildning nu är ett slags försvar från kroppen. Någon som har mer insikt?
Värst var det igår då jag var tvungen att stressa iväg lite tidigare än vanligt. Jag knödde på de svarta fin-skorna och sprang iväg till jobbet. Först trodde jag bara att jag hade vant fötterna vid att konstant gå barfota eller i sandaler, och det bara var ovant att gå i skorna. Men gissa om de var trånga! De satt åt så att det nästan gjorde ont och bättre blev det inte heller när skoskaven kom. Aj, aj, aj... då var jag inte på speciellt gott humör. Idag tog jag på mig Converse-skorna istället men till och med på dem kände jag stor skillnad gent emot tidigare. Till och med kom klocka på armen satt tajt!
De två jobbdagarna har varit rätt jobbiga rent mentalt eftersom jag egentligen inte kunde ta ut någon helg (plus lite sömn...) Jag ska strax hänga upp en tvätt, men ska därefter göra ett tappert försök till att lägga mig tidigt ikväll (vilket jag annars är helt sämst på!).
MMA Academy har sedan 2 år tillbaka arrangerat ett sommarläger för att träna MMA. Det växte i popularitet med åren och efterfrågan på ett läger för stående striking eller för thaiboxning ökade. I år kom önskan i uppfyllelse då Noa och Linus (grabbarna bakom det hela) skapade två läger - ett för thaiboxning och ett för MMA. Det hela ägde rum från tisdag till söndagkväll juni/juli-skiftet. Och vilken vecka det var!
Vi var på en internatskola i Vackstanäs strax utanför Södertälje. Det låg ute bland skog, sjö ängar och det var fridfullt och stilla i omgivningarna. Väldigt skönt att bara lägga sig gräsmattan i solen eller nere på bryggan efter ett hårt pass. Sjön var var och härlig och hade tok-höga klippor att hoppa ifrån. Jag hoppade från ca 8 meter vilket var det högsta jag gjort, men det fanns upp till hela 16(!) meter höga klippor! Galet... På det här lägret får man lära sig tänja på sina gränser, minst sagt! Noa lärde mig även senare att göra fristående bakåtvolt. Bara det var en seger! :)
Anläggningen var lite charmigt till åren gången men kunde husa för alla utan problem. Jag tror vi var runt 50-60 st där under veckan. Det fanns sovsalar (mindre klassrum) där man kunde sova på golvet eller andra rum i olika storlekar beroende på hur tjock din plånbok var. Helgen innan campet var jag nere i Skåne och sov på luftmadrass i 2 dagar och kände bara att om jag skulle kunna prestera så måste jag sova bra. Så jag bokade ett eget rum. (Det var ett trippelrum, men jag sov ensam där) Skönt.
Vi tränade i en stor idrottshall som var helt täckt utav mattor. Faktiskt rätt häftigt att se så mycket täck golvyta. Skapade en slags frihetskänsla och spring i benen (som en kalv på grönbete, haha!) I mitten fanns en bur uppsatt för de som tränade MMA.
Stämningen
Varje gång jag säger att jag tränar thaiboxning till främmande folk jag möter så är den vanligaste kommentaren: "Åh, då ska man inte bråka med dig!". Folk ser helt enkelt på folk som håller på med kampsport som någon slags aggressiv buse som kommer banka ner en om de hamnar på fel sida hos dem. Låt mig enkelt säga emot detta genom att berätta om en härlig sak som fanns på lägret - Dagens Goda Gärning. Varje dag kunde man nominera någon som gjorde något extra bra mot någon eller liknande. Den gärning som domarna (Noa och Linus) ansåg vara av mest betydelse fick ett riktigt fint pris såsom ett par handskar eller en träningströja. Jag tyckte idén var lysande! Men jag hade svårt att egentligen nominera någon då jag tyckte att alla var så himla schyssta och snälla hela tiden. Lägret genomströmmades av en vänlig gemenskap och laganda.
Foto: Markus Bottner
Jycken och jag - Nya Best Friends Forever, haha!
Min egen upplevelse av lägret:
Tisdag - The Arrival
(Just tisdagsinlägget skrev jag faktiskt på mobilen och försökte posta här på bloggen då, fast utan framgång. Resten av dagarna skrev jag om i efterhand.)
Muay Thai & Striking Camping - Det kommer bli hur bra som hela det här! Det är inte jättemycket folk här, så där lagom många :) Kommer bli perfekt för då får instruktörerna mer tid med med varje enskild person. Vi kommer vara här tills Söndag kväll. Idag var det ju så där tokvarmt och tanken på att sitta i en bil upp till Södertälje var knappast lockande, men det gick jättebra. Bilade upp med 3 klubbkamrater och vi hade saker att prata om hela vägen. Vi stannade för middag precis innan vi kom till Campet och vi tog passande nog thaimat. Jag älskar Pad Thai men tycker ibland att den blir lite för klen i smaken. Jag försökte beställa den bara lite starkare fast det fick jag inte. Det var istället så tok-starkt att jag satt och svettades i värmen. Phu!
Framme!
Alla är jätteschyssta här på lägret och det är redan en god stämning och mycket skratt. Vi har blivit rundvisade stället och det ser verkligen lovande ut! Det blir lite kortare bloggande nu när jag sitter på mobilen, har ej datorn med mig. But hey, bättre än ingenting right? ;) Imorgon blir det tidig morgon-yoga, tre thaipass allt som allt och sen en föreläsning om skador och behandling (fokus på anklar). Sov gott! :D Tjoo!
Onsdag - Just the Beginning
Upp tidigt. Sov inge vidare, tyvärr, trots att jag sov i eget rum. Skyller dels på värmen. Morgonyogan innan frukosten var mest bara obehaglig. Alla övningar tycktes göra ont i min stela kropp (och nu hade jag även ont i ryggen efter den dåliga sömnen) och jag hittade liksom inget flyt eller avkopplande med det hela alls. Tyckte inte det gav så mycket, men jag är redo att ge det en chans. Coach Elina tyckte också att det skulle vara bra för mig.
Efter en på tok för stor och god frukost var det dags för första passet med just Elina. Det var väldigt tekniskt och likande så klart passen hon har hemma på klubben med fokus på enkla tekniker och så kallat ping-pong sparring där man ger och tar varannan gång. Givande för flow. Elina är riktigt duktig och erfaren och har en speciell förmåga att pedagogiskt kunna förklara allt väldigt enkelt.
Elina Nilsson
En speciell sak vi gör här för att maximera återhämtningen är att vi väger oss innan passen och sedan efteråt. Genom detta kan vi se hur mycket vätska vi förlorat. För att få bästa möjliga vätskebalans ska man dricka den vikt man tappat gånger 1,5 dvs om jag gått ner 1 kilo under passet så ska jag dricka 1,5 liter vatten. Enkelt va? Och det var dessutom jättepåtagligt om man slarvade med det.
Även lunchen var hur god som helst och det fick jag känna av då vi direkt efter lunchen hade ännu ett pass. Snacka om magont och håll (som jag förövrigt inte känt på många månader!). Passet var med Andreas Michael - UFC proffset Alexander Gustafssons coach. Killen har VM-guld bakom sig i boxning och massa andra meriter både inom sin egen karriär men också som coach. Även han var riktigt duktig att detaljrikt kunna förklara och lära ut. Han söker perfektion och satte hög press på oss från första början och vi fokuserade stort och mycket på sidoförflyttningar och på att hålla distansen. IN&OUT-metoden. Dvs anfaller motståndaren går du ut (bakåt) och sen snabbt in igen för att kontra. Anfaller du så snabbt in och sedan snabbt ut för att undvika att bli träffad. Andreas är sjukt proffsig!
Andreas Michael
Bad i värme och sol och livet-är-härligt-känslan! Blev dock biten av ett par blindnigar. Just typiskt också då jag har en tendens att bli allergisk mot deras bett... På med shortsen och dags för nytt pass. Denna gång med ingen mindre än Jörgen Kruth. Han är dessutom ny tränare för muay thai-landslaget i år, men hade hade också med sig den förre landslagstränaren Danne. Dessa två kompletterade varandra väldigt bra och även dessa var hårda och tipsade om detaljer hela tiden (speciellt Danne!). Vi tränade väldigt mycket på att fånga sparkar och sen följa upp med massa olika häftiga tekniker. Jörgen är en riktig hårding!
Sol och bad! 23 grader i vattnet dessutom!
Eftersom det var så sjukt svettigt och varmt (det var som en regnskog!) på passen så blir man av med väldigt mycket vätska men även väldigt mycket salt. Under passen drack vi därför saltvatten, och låt mig förklara. Doseringen är 2 kryddmått per 1 liter vatten. Det smakar ju inte hallonpaj direkt, men under passet när man svettas som mest så smakar det nästan ingenting alls just därför att kroppen vill ha det. Det går dessutom riktigt mycket snabbare för kroppen att ta upp vattnet om det har salt i sig. Om jag klunkar i mig massa vatten under ett hårt pass hemma kan jag ofta känna mig tung i magen, få "vattenmage" så att säga, om ni är med på vad jag menar? Men jag upptäckte att detta aldrig hände med saltvattnet. Det kändes inte alls trots mängderna jag hällde i mig. Testa så ska ni se skillnaden!
De har även en liten shop här där de säljer kosttillskott och diverse t-shirtar och utrustning. Jag köpte ett par nya - riktigt prisvärda - handskar och en Academy t-shirt. Nu känner jag mig cool! ;)
Vi åt Jättegod middag och sedan en fantastiskt givande föreläsning om de vanligaste idrottsskadorna vi ev. råkar ut för som fighters. Vi fick lära oss allt ifrån att linda fötter och händer till hur man tar hand om lårkakor och mycket annat kring detta. Speciellt lårkaks-informationen var extra givande för mig då jag si så där konstant råkar ut för det.
Kvällsmacka, mys och sen god natt!
Torsdag - I Could Do This Everyday!
Åter igen en ganska kass natt, vaknade flera gånger helt blöt av svett. Nedrans värme... Stel och ont i ryggen dessutom. Yogan tappade några krigare som valde att sova lite extra istället. Frukost buffé och sen ett pass med Andreas igen. Åter igen fokus på sidoförflyttningar och på två nya slag: The Russian och The Cuban. Egentligen två varianter på samma slag. Det är en slags vänster krok som man slänger iväg då motståndaren kommer in för att anfalla dig. Riktigt häftiga och användbara! Ser rätt brutala ut dessutom.
Matsalen
Fightplay som hade två representanter med denna dag skriver följande om detta pass: "Med sin oerhörda kunskap inom boxning kombinerat med sitt pedagogiska sätt att instruera förstår man varför Andreas Michael anses vara Sveriges bästa striking-coach." Tro mig - det var han!
Efter lunch var det dags för mig att besöka lägrets massör och kiropraktor. Han var duktig men lite väl försiktig för min smak. (Obs! Inte rädd för att ta, men försiktig som sagt) men han tryckte och knäckte lite i ryggen och gav sig på vissa triggerpunkter som skulle hjälpa musklerna slappna av. Kändes skönare efteråt, men inte helt bra i kotorna än kände jag.
Dags för nästa pass och ännu en ny instruktörs tur att presentera sig. Legenden Larry Lindwall - hårdheten själv från Mamlö. Jag skojar inte när jag säger att alla påpekade, varje gång man pratade om honom, hur hård han såg ut. Som om han vore huggen ur sten typ! Skulle inte förvåna mig om han åt sten till frukost... (okej, jag såg honom äta frukost och det var gröt. Men kanske kanske hade han några stenar han knaprade på under bordet?) Larry är en av de riktiga veteranerna i Sverige inom Thaiboxning. Han var en av de första som faktiskt drog ner och tränade i Thailand, innan thailändarna själva riktigt fattade att faranger (benämningen på vithyade för thailändarna) också kunde träna denna stridsform. Larry såg ut som en riktig soldyrkare som inte gjort annat än att träna på att sparka och slå. Han lärde oss väldigt traditionell thaiboxning med mycket fokus på knän not huvudet och armbågar mm. Brutalt, tänkte jag först, men det är ju så det faktiskt är. Går inte helt att förbise.
Parallellt med Larrys pass körde Alexander Gustafsson sitt andra träningspass för dagen i buren, med sina speciellt inbjudna sparringspartners under Andreas Michels vakande öga. Verkligen imponerande att se! Han lever verkligen upp till alla förväntningar! Han ska gå match mot Vladimir ”The Janitor” Matyushenko i början av augusti och han laddade hårt inför detta under hela lägret. Man såg honom träna lite var stans om det så var i buren, på gymmet eller fys ute på gräsmattan.
Dom körde på i ett rasande tempo och lagom till bilden så hade han dragit upp brallorna så där sexigt ;) Men annars Verkligen inspirerande att se! Heja Alex!
Ännu mer bad och sol och här hoppade jag ifrån den 8 meter höga klippan! Tog mig ett tag att göra det, men kicken utav det var ganska svår att beskriva. Sen tändes den meterstora Weber-grillen för den årliga BBQ-kvällen där Vackstanäs kockar hade laddat upp med hamburgare, grillspett, fläskfilé och lammfilé i mängder. Jag njöt så jag knappt visste vart jag skulle ta vägen! Omgiven av några av världens bästa fighters och coacher, sköna vänner, supergod mat, sand mellan tårna och mycket skratt och var kvällen en succé! Det blev en snabb allsång från min sida då en gitarr plockades fram och jag rockade loss på Sommaren är Kort. Av att döma av alla de andras miner tror knappast fighters ofta förknippas med musikaliska talanger.
Med all denna lycka och spring i benen drog jag igång en volleyboll match där en hel del trashtalk utfärdades från spelarna så som deltagarna. Jyckens konstanta sarkasm och kommentarer fick oss alla, men framför allt mig, att vika mig av garv! En kväll att minnas som avslutades med ett enkelt kettlebells pass följt av en liten nattmacka. I could do this everyday! :)
Här förklarar och visar Jycken hur Elina precis missade bollen, och som ni kan se var det knappast någon tråkig förklaring! Älskar den här bilden!
Fredag - Nu tar det emot!
Precis som jag räknade med innan så visste jag att tredje dagen skulle kännas ordentligt att kliva upp på morgonen. Stel och öm pallrade jag bort till yogan. Vi var inte fler än en handfull tappra där. Jag antar att gårdagskvällens avkopplande vid BBQn fick alla till att inse hur sliten kroppen faktiskt var. Men jag tog Elinas råd på allvar och tog mig tid att gå dit. Jag ville bara där ifrån så fort jag satte mig, fast kände ändå lite hur jag började lära mig vissa övningar ganska bra. Svårt när man inte lärt sig balansen och framför allt andningen än, men det blev bättre och bättre.
Pass med Larry igen där vi spenderade hela passet med att fånga sparkar. Jag var full av blåmärken och andra små skrapsår i armhålorna där vi greppat taget om varandras sparkar några så där hundra gånger. Blindningbetten kliade något kopiöst dessutom av all irritation. Tejpade upp det jag hade på vaden ganska bra efteråt och så förblev det resten av veckan.
Efter en för god lunch (igen!) var det dags för pass med Elina igen. Åter igen stort fokus på ping-pong sparringen men även en hel del mittsar. Kändes riktigt skönt att så sparka av sig lite faktiskt. Efter att ha tränat två hela dagar utan att så klämma i ordentligt var det, kanske om än bara mentalt, skönt för huvudet att få sparka lite hårdare än bara mot kroppen.
Efter middagen stack vi in ett gäng med Jyckens bil till Södertälje bara för att få vädra skallen lite från all träning. Vi köpte på oss lite onyttigheter och promenerade längs med floden och matade änderna. En ljuvlig sommarkväll. Mycket skratt och härliga diskussioner även här. Väl tillbaka var de andra fullt igång med fri sparring. Det räckte med att jag klev in i salen så började jag svettas. Även om jag sagt till mig själv att jag var för trött och seg för att sparras och träna mer för kvällen, så drog jag snabbt på mig ett par shorts och började leka omkring. Inte sparras, utan bara hoppande omkring till musiken, brottades lite och, med hjälp utan Noa, lärde jag mig göra fristående bakåtvolt! Jag tror jag fick gaaanska mycket överskottsenergi från det där naturgodiset.
Lördag - Privatpass
Jag tog en massage efter frukosten där han först masserade ut ryggmusklerna (som varit ömma sedan dag 1) och sen masserade han benen. Det senaste halvåret har jag gått två matcher och vid båda tillfällen fick jag mitt högerlår helt söndersparkat och fick hoppa med en stooor lårkaka. Jag har aldrig riktigt gett mig på dem igen efter de läkt, men alltid känt att jag varit väldigt öm där. Detta gjorde han nu. Han började knåda och trycka och pressa så pass att jag nästan fick ligga och krysta för att kunna andas pga smärtan! "Det är bra att du andas i alla fall så att du inte svimmar", var hans kommentar. Du milde tid! Efter den massagen var det precis som om lårkakorna vaknat till liv igen.
Med det gjort var det dags för Jörgens pass igen. And guess what! Vi jobbade lowkicks och blockar mot lår för knän. Yippie... Eftersom jag hade så ont redan i vänsterlåret körde min sparringspartner Emil rätt försiktigt. Tills Coach Danne kom förbi och påpekade att vi var tvungna att göra det på riktigt. Han bad mig knäa honom och han blockade mitt högra lår med sitt skenben så att jag knappt kunde stå efteråt! Haha, hade vi båda tagit i för full kraft så hade benet säkert gått av! Helt klart en effektiv block! ;)
Efter privatpasset med Jörgen och Danne.
Lunch och sen ett privatpass med Jörgen och Danne. Det var jag och tre andra där. Det är helt klart svårt att möta 4 personers individuella nivå och ambitioner men de gjorde ett väldigt bra jobb. Fördelen med att vara så få är att man får så mycket coaching och råd. Under själva passet kände jag si så där för hur värt det var med detta pass. Men ju mer tiden gick ju mer insåg jag att detta förmodligen gav mig mest utav alla pass jag kört på hela veckan. Jag fick även chans till att längre sitta snacka med Danne och min stil och fick hur mycket bra individuella råd som helst! Bara ett så enkelt som att köpa in en tennisboll och ha under hakan när jag skuggboxas för att få in vanan att alltid hålla ner hakan.
Om det är någonting så där generellt som jag fått med mig från hela lägret så var det nog just ifrån Danne. Att vad jag än gör, så måste jag göra det till 100%. På riktigt! Oavsett om jag skuggboxas eller om jag sparras med någon mycket sämre än mig själv. Ska det vara så ska det vara! Detta kommer hjälpa mig enormt mycket. Att tex inte tveka då jag får in för en slagkombo utan att verkligen våga slå ut den. Plus mycket, mycket annat!
Direkt efter detta privatpass var det dags för ännu ett pass med Andreas Michael. Jag började springa lätt på uppvärmningen men en överansträngd sena nere vid benet/foten gjorde det näst intill omöjlig för mig att fortsätta. Jag fick sitta och kolla på medans de finslipade på Kubanen och Ryssen igen. Heavy stuff!
Mer sol, bad och njuta av goda vänners lag! På kvällen höll Andreas en inspirationskväll där han pratade om bla hans egen väg till toppen, både som proffsboxare men också som coach. Han pratade en del om hur han idag tränar Alexander Gustafsson. Till sist visade han en dokumentär om hur unga barn och pojkar i Kuba drillas till att bli proffsboxare. Nästan obehagligt att se det dom fick genomgå, men gav väldigt stor insikt och förståelse.
Eftersom det var sista kvällen var väldigt många uppe sent. De flesta satt och kollade på en boxningsmatch på TV men jag och en handfull andra satt och pratade i matsalen och bara hade det trevligt. Det blev en ganska kort sömn efter det.
Söndag - The End
Idag var första dagen jag verkligen tvekade på om jag skulle gå på yogan eller inte, men efter att ha börjat röra mig smått i sägen kände jag hur fantastiskt stel och öm jag var så jag kände att jag aldrig skulle klara ett enda pass om jag inte tog mig upp. Said and done.
Sedan hade gruppen ett pass med Jörgen, men jag som kände mig väldigt om i benen och var lite fundersam på om jag skulle klara av att sparka och förflytta mig hela tiden, blev tipsad om att komma med och köra MMA For Dummies som också hade pågått med en lite grupp under hela veckan. Det var oftast Jycken som höll i dessa, men denna gången var det Elina och det var hon som "bjöd in" mig att prova. Lite lustigt är detaljen att det var Elina som introducerade mig till thaiboxning då jag var nybörjare, och nu var det Elina som tränade mig på mitt första MMA pass. Undrar vad som kommer här näst - ballett?
Anyway, det var riktigt rolig träning och väldigt annorlunda från thaiträning. Elina visade först alla övningar på mig och då hon gjorde en take-down på mig första gången, så att jag föll bakåt och ner på rygg med henne över mig så krasade kotorna i halva ryggen. "AAAJ ! Nu gick jag sönder!", var min första tanke. "... Eller? Vänta nu, mitt ryggont är borta! Yes!" Snacka om skönt! Elina lyckades knäcka till de kotor som kiropraktorn missade :P Vi fick även testa på nedtagningar mot burväggen och sedan även ground and pound (som för övrigt var mycket svårare än vad det ser ut!) Kanske just för att jag är van vid att slå rakt fram och inte nedåt medan jag sitter på motståndaren?
EAT THIS!
Lunch och sen ett härligt thaipass med Elina där det blev väldigt mycket sparkande på mittsar. Det var svårt att få in alla tekniker rätt och helt då jag var så seg i kroppen, men det var härligt att få dundra på lite innan man åkte hem.
Max-out passet. Hopp, hopp, hopp, hopp i mängder (det var allt jag hann se innan vi stack)
Efter Elinas pass var det Physical Max-out pass som jag tyvärr inte var med på. Vår bil valde att åka hem lite tidigare för att slippa komma hem allt för sent då det var jobb mm dagen efter. Jag hann se några minuter av det och det såg riktigt tufft men tekniskt ut.
Foton togs, kramas utbyttes och farväl sades. And home we went.
Summering
Det känns nästan lite oförskämt att ge er bilden av hur lägret var bara genom att skriva om det och visa lite bilder. Det går inte helt att beskriva det äventyr jag varit på. Alla intryck, vänner och utvecklingstillfällen har varit helt overkligt bra! Lägret passar verkligen för alla på vilken nivå man än befinner sig på. Minnena kommer jag garanterat ta med mig hela livet!
