Palla trycket

För första gången på ca en månad kunde jag sparras igår! Vi började lugnt och försiktigt och nog visst sjutton var man rostig. Det jag var mest orolig för var inte dock inte huvudet, även om de jag körde med verkade uppmärksamma mig om det med frågor om hur det gick osv. Det stora orosmomentet var näsan, och självklart blir det som en självuppfyllande profetia när man försöker vara försiktig med något visst. Fick en jabb ("bara" en jabb!) som kändes som om den skulle kunna flytta ett helt hus! (med fokus på kändes som...) Jag har aldrig förr haft ont en hel månad efter impact förut.

Och som jag sagt förut så är jag nästan glad att min senaste match tog slut på det sätt den gjorde. Jag är helt övertygad om att min näsa inte hade pallat trycket och helt gått av om jag fortsatt!

Ni kvinnor som undrar hur det känns att få en redig spark i skrevet - som kan få vilken man som helst att vrida sig i soffan bara han ser det på film - ja, just det, en sådan spark ja! Då kan jag meddela att smärtan i näsan inte är långt främmande. Om man tex får ont i en arm eller annat ställe på kroppen så är den naturliga instinkten att ta på det ömma stället, lägga tryck på det med handen eller vika sig dubbelt. Detta är stört omöjligt med näsan! Vad är den första instinkten? Jo - händerna flyger upp och man håller för näsan. Hjälper det mot smärtan? På långa vägar inte! Varje gång jag bara rörde vid den, eller böjde mig framåt så att ett tryck skapades i huvudet, var allt jag kunde göra att blunda, och det var mer bara för den psykologiska lindringen snarare än den fysiska. Det slutade med att jag fick sitta med ansiktet närgrävt i en ispåse resten av passet. (se bilden ovan, tagen av Per Liljekvist) Tyvärr är min läkare - aka min husvärd - bortrest denna veckan, men detta måste helt klart kollas upp!

Ikväll väntas sparring igen, men då tusan blir det ingen sparring för min del!

Godkväll!

- Joel