Kampen mot tiden

Skolan har bara börjat och redan finner jag inte mycket tid över för att skriva på bloggen. Hade min första matte-tenta idag och klarade det exakt på poängen. Inget poäng till godo alltså. Det värsta är att de uppgifterna jag hade fel på kan jag egentligen, men jag har en tendens att alltid ha för bråttom och tänker då inte riktigt till.

På sätt och vis är detta ett bra tillfälle att vara skadad på, så att jag i lugn och ro kan komma in i studierna och skapa mig en rutin. Stockholm till skillnad från Umeå, har mycket större avstånd som gör att dagen blir kortare. KTH ligger avståndsmässigt inte så långt från Solna men måste ändå räkna med en timme på buss eller tåg. Det gör att morgonträningar kommer bli mycket tuffare att klämma in. I Umeå tog det 10 min till jobb, 10 min till skola, 10 min till träning. Min räddning nu är att vi har ett litet gym i trapphuset bredvid, så det går ju snabbt att hinna gymma lite i alla fall. Men som alla andra idrottare blir det ändå en kamp mot tiden om man ska hinna göra allt man vill. Nu t.ex, visst att jag hinner göra all skola och träna samtidigt. Men att vara social, och hänga med på fester eller bara hänga med kompisarna i den nya klassen som kommer att bli mina framtida kollegor, kommer däremot bli svårare att hinna med. Det handlar i och för sig om prioriteringar, och idag är ju kontakter sjukt viktigt dessutom, så det är nog dåligt att helt prioritera bort det sociala. Evigt dilemma.

Sjukgymnastiken har redan gett resultat och nu kan jag även gå nerför trappor, och känner mig lite rörligare i fotleden. Igår spinnade jag på klubben medan Pavel tränade och det gick över förväntan. Ikväll ska jag testa och se om jag kan köra rodd-maskinen. Den är riktigt jobbig tycker jag, så det vore ett riktigt bra sätt för mig att återfå kondisen! Om den någonsin funnits..