Bosatt i Göteborg
Registrerad
2001-11-28 (00:00)
Senast online
Igår (22:09)
Denna blogg innehåller
279 inlägg och
293 kommentar(er)!
jesperg´s BLOGG (201317 klick)
Omslag och låtlista för kommande Acceptskivan
Jag har inte bestämt mig för om jag gillar det eller inte. Men det lämnar ingen oberörd i varje fall. Det är säkert bra.
Låtlistan ser ut så här.
1. Beat The Bastards
2. Teutonic Terror
3. The Abyss
4. Blood Of The Nations
5. Shades Of Death
6. Locked And Loaded
7. Time Machine (bonus track)
8. Kill The Pain
9. Rollin' Thunder
10. Pandemic
11. New World Comin'
12. No Shelter
13. Bucketful Of Hate
Den 20:e augusti frälser Accept världen med detta nya album!
Lite Ingvar grejor
Alla är nog av uppfattningen att slag mot huvudet inte är bra och potentiellt sett är farligt. Det är en icke fråga egentligen.
Ingvar tycker det är viktigt att diskutera idrottens själ. Min direkta refelktion är då "vad är idrottens själ"? Jag tycker Ingvar är ute på hal is genom att diskutera en sak som är odefinierad eller åtminstone har olika definitioner för olika personer. En faktabaserad debatt är svår att föra här.
Ingvar vänder sig också att kampsporten är subventionerad. Även här är han på hal is. Ingvar är främst emot tävlingsmomentet och det är absolut inte subventionerat på något sätt. Träning i kampsport kan däremot vara subventionerat men Ingvar tar inte upp skillnaden mellan träning och tävling. I MMA handlar det om promille av de totala utövarna som tävlar som proffs i jämförelse med den stora massan. Den aspekten tas inte alls ut och naturligtvis inte att träning och tävling ser helt olika ut.
En annan del av texten innehåller följande "På samma sätt faller frivillighetsargumentet om sporten innefattar moment där medvetandepåverkan stör omdömet." Frågan är vad detta egentligen betyder och om det verkligen är fallet att detta inträffar. Jag är mycket tveksam.
Vidare står det att "Jag kan ju egentligen bara tala för generell kunskap om hjärnskador och det är alldeles uppenbart att kampsport ger effekter långsiktigt." Det är ett väldigt generellt uttalande. Alla som tränar kampsport drabbas av detta eller? Knappast eller snarare absolut inte. Ett fåtalav de fåtal som tävlar på den nivån kanske och då räknar vi personer på ena handens fingar. Det är en jäkla skillnad!
Nästa del som attackeras är att kampsporterna är "våldförskönande" och "förhärligande". Det är Ingvars personliga åsikter och det må vara hänt. Att blanda ihop våld och kampsport är han inte först med, men han har fortfarande lika fel ändå.
Det går vidare där han hänvisar till den mycket kritiserade norska studien. Jag tycker det säger ganska mycket genom att ta upp den som han faktiskt vet inte är tillämpbar i detta sammanhang. I nästa del uttrycker han en åsikt utan att lägga fakta i påståendet...
Så kommer det till den delen där han säger att "ja, det skulle jag klassa som farligt" och då menas att TRÄNA kampsport. Här diskar han sig sjävl tycker jag.
Det fortsätter med att han varit på MMA galor och att han inte tycker det är civiliserat. Undrar vilka galor det är egentligen han varit på?
Slutligen vill jag kommentera detta med att ge MMA förbundet och August "tuggmotstånd". Jag skulle föreslå att han gör sina hemläxa och kommer med argument som man kan ta på allvar.
Facebook - Var går gränsen
Detta är en sak som har bäring både på mitt normala jobb men även i allra högsta grad inom kampsport.
Facebook är den centrala sociala sajten och de personer som inte har facebook blir färre och färre för varje dag. Personligen är jag inte speciellt selektiv i vilka som vill bli min vän på FB. Det finns en hel massa personer som jag är vän med som jag inte har en aning om vilka de är.
Ett fenomen som blir allt vanligare är vänförfrågningar från "personer" som inte är faktiska personer. Jag har fått vänförfrågningar från butiker, sommarläger och andra varianter på ungefär samma team. De blir jag inte vän med. Där går min gräns. Pungsparksjohan blev jag inte heller vän med förresten.
På ett annat tema så närmar sig semestern väldigt fort. Vet i tusan hur jag skall hinna allt innan den.
Göteborgshjulet
Turist i sin egen stad alltså. Vad skall man göra då? Jo, det blev att premiär för Göteborgshjulet för vår del. Tyvärr var ju inte vädret det bästa så sikten var något begränsad. Axel älskade det medan Vidar var mer reserverad och ville sitt i mitt knä hela färden. Man fick faktiskt åka flera varv och det tog nog 15 min totalt så det var OK faktiskt.
Efter hjulet styrde vi kosan till Maritiman för att utforska båtarna. Jag tänkte att det var ganska bra då det spöregnade. Nu blev det ganska blött ändå för man går rätt mycket ute på däcket på de olika båtarna.
Vi krångalde oss ner i ubåten "Nordkaparen" och det var lite osäkert hur vi skulle komma upp, men det gick till slut.
Väl hemma däckade killarna i soffan och det var den söndagen det!
En bild säger mer än 1000 ord
Det behöver inte förklaras mer än så
5-3-1 metoden
Den här sommaren blir det styrketräning och en del löpning framförallt. Jag lämnar CrossFit och dess högintensiva pass bakom mig ett tag.
Jag fick tips om ett 5-3-1 program för styrketräning som jag börjat på nu. Vi får se vad det tar mig. Förhoppningsvis blir jag starkare och lägger på min lite muskler. Vi får se hur det går.
Här är en länk till 5-3-1 programet i varje fall:
http://forum.bodybuilding.com/showthread.php?t=112382761
Over and out
Scrum Master
Scrum är en agil utvecklingsmetod som används mer och mer inom mjukvaruutveckling och jag har varit med i 3-4 scrumprojekt där jag haft rollen Scrum Master.
Nu fick jag chansen att gå en kurs så jag även kan certifiera mig (vilket alltid är bra). Utan att gå in på det så djupt gav även kursen mig en hel del idéer som går att utnyttja inom kampsport.
Får först tweaka till det lite men jag ser något spännande framför mig på detta område.
Här är en wikilänk om scrum för den som är intresserad:
http://en.wikipedia.org/wiki/Scrum_(development)
Accept nu och då
On May 26, Accept returned to London for their first show in Britain for 24 years. Xavier Russell was on hand for the occasion, and now compares this gig to one of the band’s earliest performances in the city, at the Hammersmith Odeon in 1984 – when a couple of whippersnapper wannabe metal musicians were caught headbanging at the front!
THEN
Band: Accept
Venue: London Hammersmith Odeon
Date: January 29, 1984
Accept’s first real commercial breakthrough album Balls To The Wall had just been released by Portrait/Epic and was a total departure to the band’s four previous studio albums. The arrival of guitarist Herman Frank (ex-Sinner) totally changed Accept’s two-pronged guitar attack to a more clinical polished metal sound.
This was, of course, what some would describe as the classic line-up: Udo Dirkschneider (vocals), Herman Frank (guitar), Wolf Hoffmann (guitar), Peter Baltes (bass) and Stefan Kaufmann (drums). Udo was a character. He could be a moody so-and-so, but when he was on form, as here, he could be one of the most commanding front menin the world of metal.
I remember standing at the back of the stalls near the mixing desk – I always found the mix was much better there. Accept were going full pelt and had just launched into the hypnoticPrincess Of The Dawn when I got a tap on the shoulder. I turned round to see James Hetfield and Lars Ulrich both grinning like Cheshire cats. As it turned out, they were both big Accept fans, headbanging along to the likes of Restless And Wild, Son Of A Bitch and Flash Rockin’ Man.
When Udo announced Fast As A Shark, Hetfield was off like a hare being chased by a greyhound down to the front and headbanged furiously to this titanic teutonic tune.This is without doubt one of the classic heavy metal songs – fast, intense, powerful and considered by some to be the first speed metal song!
Seeing herren Frank and Hoffmann duelling their axes on Balls To The Wall was simply joyous. Other highlights were infectious versions of the controversial London Leatherboys and Turn Me On. Accept delivered hell. Ask James Hetfield. I saw him after the gig and he had a very sore neck – that says it all!.
NOW
Band: Accept
Venue: London Islington O2 Academy
Date: May 26, 2010
Once again the Islington O2 Academy witnessed a truly historic moment. Back in early March it was Kiss, but tonight it was the triumphant return of the seminal German hard rockers.
I arrived at the venue early, as the band were doing an exclusive listening session for their forthcoming album Blood Of The Nations (due out on August 20, via Nuclear Blast) We were treated to eight of the 14 tracks. The album has been produced by Andy Sneap of Sabbat fame. And I must say here and now it’s an absolute barnstormer of an album. Along with Armored Saint’s La Raza, it’s the best metal album I’ve heard this year. The production is phenomenal; Sneap has done a grand job and seems to have injected a new lease of life into Accept.
New singer Mark Tornillo (formerly with power metallers T.T. Quick) commands from the off. The opening cut Beat The Bastards almost blew the speakers, as Tornillo snarled: ”Burn the bridges down!” My personal favourite was Shades Of Death – seven minutes and 33 seconds of pure bliss. A beautifully crafted metal song, with clever hooks and tasty solos from Hoffmann and Frank. I could go on, but there is a show to review.
Accept went on stage at 8:45pm and played for an intense and staggering two hours and 10 minutes. This was a new-look Accept. The aformentioned Tornillo now on vocals, Stefan Schwarzman (formerly with Helloween) on drums, and the rest of the band were as before at the Hammy Odeon in 1984. Opening up with Metal Heart, Tornillo easily filled the shoes of Udo Dirkschneider, in fact he reminded me of Brian ‘Beano’ Johnson with his gruff delivery. It really was a trip down memory lane as the devotedly partisan crowd lapped up all the old favourites such as Midnight Mover, Living For Tonight, Restless And Wild, Son Of A Bitch, Losers And Winners and London Leatherboys.
Two new numbers were also in there, namely The Abyss and Teutonic Terror, and both went down very well. But it was the oldies the metalheads craved and Accept duly delivered with rousing versions of Fast As A Shark, Up To The Limit, I’m A Rebel and Princess Of The Dawn. Encore? Of course, and it was a nice touch to see Andy Sneap guesting on guitar for the chant-a-long classic Balls To The Wall.
I actually preferred this show to the Hammersmith gig.
Accept were on fire, and with a strong comeback album should be making a lot of noise in the months to come. And when they come back perhaps could include Thunder And Lightning andScreaming For A Love Bite in their already impressive repertoire. When Blood Of Nations is released in September, buy it. You won’t be disappointed.
Suffice to say that, all in all, tonight was very Accept-like!
1
