Idun går!
Det finns en skillnad i att gå och att kunna gå. Idun kan gå några steg men hon föredrar att krypa fortfarande. När hon föredrar att gå så kan man säga att hon går på "riktigt". Som vanligt olika definitioner som allt annat här i livet.
I >>>detta<<< inlägg skrev jag om min utmaning med att skapa en bra kontakt med Idun efter separationen.
Det är två månader sedan jag skrev om det och i en så ung människas liv är det en lång tid så här kommer lite uppföljning på hur det går för mig och Idun.
I helgen hade vi ett annorlunda upplägg eftersom Maria fått låna en lägenhet så bodde hon där medan jag bodde "hemma" med barnen. Syftet var dels avlastning för Maria (hon behöver sin egentid såklart) och dels att jag skulle umgås mer med barnen och i synnerhet Idun då.
Jag har vid ett flertal tillfällen tagit hand om alla 3 barnen samtidigt utan några konstigheter eller speciella problem. Jag och killlarna är ju tajta och Idun hänger liksom med. Mamma är ju fortfarande Iduns favorit och kommer så att vara ett bra tag till.
Men det går framåt i dubbel bemärkelse. Barnen blev något förvirrade över att vakna med mig hemma istället för Maria. Ur den aspekten kanske det inte var perfekt men utöver det så var det bra. Idun sover på min gamla plats och i söndags så vaknade hon och kröp över till mig och la sig jämte mig. Riktigt mysigt och ett väldigt gott tecken.
Söndagsmorgonen var annars tung för jag lyckades delta i grillfest på lördag em/kväll och på natten mot söndag så mådde Vidar dåligt och spydde. Det är "fin" kombination hantera mitt i natten. Det är en jäkla tur att det finns kaffe att pigga upp sig med annars hade det inte gått. Vidar blev snabbt bättre som tur var och ingen annan hade symptom. Alltid något.
Här är en video från i fredags där jag lyckas filma när Idun tar några steg.










