Jag är inte så säker på det
Vanligtvis skrattar man till åt det och glömmer det nästan lika fort. Men de finns även de tillfällen då situation, ordval och timing är så bra att orden etsar sig fast. När man återberättar blir det inte alltid lika roligt, men jag tar chansen ändå.
I lördags så hände just en sådan situation. Jag var ute med alla kidsen, vi var på lekplats, vi åt och vi var även en stund på Thaiboxningstävling.
Musiken på thaiboxningen var inte uppskattad av barnen (någon som uppskattar den?). Idun somnade och killarna blev otåliga.
Axel menade att det var dags för lördagsgodis och han kunde minsann en genväg från Valhalla till Vasastan. Den gick via en Willys butik där vi köpte godiset.
En vän till mig ringde och sa att han befann sig vid vallgraven vid Storan, så det var dit vi styrde våra steg.
Väl där blev det bra fart på killarna och speciellt Vidar sprang runt längs kanten och som förälder är man alltid lite orolig att de skall trilla i vattnet.
Vidar såg finurlig ut och meddelade att:
-"Jag skall förvandla mig till ubåt och dyka i"
Axel sitter och suger på en godisklubba och säger rätt lungt:
-"Jag är inte så säker på det..."
Postar en favoritbild på killarna som snart är två år gammal, men de är så fina på den så får hänga med en vända till










