Barn och separation

Genom att vara öppen med separationen här i bloggen har jag blivit anförtrodd av några personer som är i en liknande situation. Självklart skall jag inte nämna vilka det är men det är uppenbart att många läser med intresse och även med egenintresse.


Det primära för mig att skriva här handlar om att sätta ord på känslor och skapa en dagbok. Om det kan hjälpa någon/några andra så är det bra men egentligen bara en bieffekt.


Detta inlägg tänkte jag skulle handla om barnen. Den svåraste delen av separationen i mitt tycke.


Barn har den effekten att par stannar ihop. Utan att ha belägg tror jag att par med barn stannar ihop längre än par utan barn. Sannolikt är det instinkt som till stor del gör detta, alla föräldrar vill skydda sina barn och det givna sättet är att hålla ihop med sin partner.


"Att hålla ihop för barnens skull" är ett vanligt uttryck. För mig tog det ett bra tag att inse att det var olämpligt och framförallt att det i förlängningen skulle vara förödande. Jag tror många föräldrar kör sina förhållande i botten för att barnen inte skall komma i kläm. I några fall är det säkert bra, men jag tror även det finns många fall där barnen får leva med två olyckliga föräldrar där alla skulle må bättre av en separation.


Vi separerar när barnen är små och har pratat med en barnpsykolog om vad vi kan förvänta oss. Givetvis finns det inget facit hur man skall göra men allmänt sätt så kommer Axel (6) och Vidar (4) klara detta bra. De ser redan nu fram emot få en säng till, en leksakslåda till etc. Så här långt har det gått väldigt bra med dem, "business as usual" alltså. Därmed inte sagt att reaktionen kan komma senare.


Min egen utmaning ligger framförallt i Idun som är så ung och för att skapa bra kontakt med henne krävs nästan daglig kontakt. Enligt barnpsykologen så finns det en grundregel för hur länge en förälder bör bara borta som längst från sitt barn utan att kontakten försämras.

1 år - 1 dag

2 år - 2 dagar

3 år - 3 dagar osv


Återigen är detta genrella siffror och kan variera både upp och ner. Jag försöker i varje fall ha dagliga "Idun doser" och som ni ser på bilden är det ju inget man vill missa!


Jag vet inte om det blev någon slutkläm på detta inlägg mer än att jag tror att man visst kan separera och barnen mår bättre av det. Jo, det är min slutsats!