Higgspartikeln

... begriper egentligen knappt någonting om det där, men de kallar det det största genombrottet inom fysiken på minst 50 år. Beviset för ett enda energifält som genomsyrar allt och dessutom ger alla partiklar sin massa, det närmar sig ett vetenskapligt bevis för Guds existens.

Vetenskap vs Religion Personligen tycker jag religion och vetenskap är varandras motsatser. Vetenskap handlar om att skapa teorier för hur verkligenheten fungerar och sedan utföra experiment för att verifiera teorin. Alternativt förkasta teorin för att utveckla en annan. Genom att finna higgsbosonen verifieras Standardmodellen. Men om den inte hittas så får 40 års fysik förkastas i förmån för en annan teori.

Religion handlar om att tro (have faith) på något som inte kan bevisas/påvisas i experiment.

Att påstå att man funnit gud i Higgsbosonen är därmed helt fel.

För mig betyder båda orden olika saker, religion har en kärna av äkta andlighet, begravd under dogmer, ritualer, traditioner och kulturellt bagage. Vetenskapen är en metod för reproducerbara beskrivningar av våra upplevelser, begravd under en mekanistisk, materialistisk, ytlig och lite cynisk världsåskådning.

Religionens yttre och vetenskapens yttre står i den kontrast/konflikt som du beskriver, men ingenting hindrar användandet av den vetenskapliga metoden på andliga frågor, tvärtom, båda behöver varandra.

Alla äkta andliga skolor, oavsett kultur, har enda sedan den mänskliga civilisationens gryning hävdat att vi och allt vi upplever är droppar av samma hav, eller differentierade detaljer i ett och samma fält av kreativ energi. Somliga har börjat kalla fältet för Gud, andra vid andra namn.

Nu kommer fysikerna inom kort att bevisa att grundidén stämmer även enligt den vetenskapliga modellens observationsmetoder.

Well Personligen är jag ateist och har därmed svårt för andlighet, troende etc. Jag tror inte på något utan förlitar mig enbart på det som kan bevisas alternativt det som är väldigt sannolikt. Precis som vetenskapen förkastar jag en världsbild om det kommer en annan som förklarar världen bättre.

Att gud skulle finnas i ett kraftfält låter befängt för mig.

Att definiera "Gud" Problemet med att försöka visa på guds existens genom vissa vetenskapliga teorier och expriment är frågan om vad gud är för något. Det CERN har visat (om det nu visar sig stämma) är att en väldigt unik typ av partikel finns och en del av hur den funkar/vad den "gör". Vissa vill få detta (och för den delen annan vetenskap) till att vara ett bevis på gud. Frågan man då måste ställa sig är: Vad är gud? Om vi ska bevisa att gud finns måste vi först definiera vad gud är för något.
Om definitionen helt enkelt är att gud är en energi som binder allt i universum samman, så visst, det går att bevisa/motbevisa. Saken är att det i sig inte betyder något annat. Man kan inte dra några andliga (även det ett begrepp som skule behöva en tydligare definition för att fungera i vetenskapen) slutsatser av detta faktum. Utan en tydlig definition av vad gud ska vara, går det egentligen inte ens att diskutera. Vad är det vi snackar om? Jag vet att det finns präster som har försökt definiera gud i ord som att gud är goda gärningar och en possitiv utvecklig av mänskligheten och liknande saker. Samtidigt finns det de som har en väldigt strikt definition av gud (mannen med långt skägg). Frågan är alltså, vad menar man med "Gud"? Om gud bara är en energi, så visst den energins existens kan jag köpa (om fakta talar för den), men då det inte finns några vidare slutsatser att dra från detta (annat än rent fysiska dvs) så undrar jag varför man skall kalla detta för gud? Varför inte bara säga att det är just en energi, en fysisk kraft som finns av fysiska anledningar och har fysiska konsekvenser?

Det finns gott om teologer och religiösa filisofer som försöker definiera och bevisa gud, men resultatet blir i praktiken alltid att de antingen vattnar ur idén om gud till att det blir något som bara de som absolut vill ha en gud att peka på, men samtidigt insett hur fulla av felaktigheter religiösa dogma är, kan kalla för just gud (som något allmänt om vad som är gott och humanistiskt, eller någon typ av energi), eller så fastnar de i resonemang där de ofta blandar ihop fysik och filosofi. Ofta vill de ha svar på filosofiska "varförfrågor" på fysiska fenomen, och när inga sådanna finns (det filosofiska "varför" är ganska meningslöst inom vetenskapen, då svaret ofta inte finns alternativt är så enkelt som "därför", hur otillfredsställande detta än må vara för en filosof) säger de att detta bevisar gud.
Saken med dessa filosofer och teologer är att antingen är deras bevis för gud felaktiga, eller så är deras definition av gud så urvattnad att det blir meningslöst att kalla det för gud.

Ätt säga att vetenskapen bevisar gud funkar alltså bara om man gör om gud till ren fysik och väljer ut ett fysiskt fenomen som man kallar för gud. Men i så fall är gud bara ett namn på en naturkraft eller naturlig process (ungefär som gravitation eller evolution) och har inget med religion att göra och jag tror nog att de flesta religiösa människor skulle ha problem med den användningen av ordet gud...

UME Texten är nog full av use mention errors (felaktig användning av " " tecknen), men va fan, det får duga.

Bra skrivet Igor Problemet med att definiera Gud är faktiskt samma problem som är vetenskapens största tillkortakommande generellt, nämligen att den har väldigt svårt att komma åt sådant som vi inte redan har en klar och välformulerad uppfattning om. Den vetenskapliga metoden kräver att varje ny tolkning av varje observation står i överensstämelse med sådant vi redan tror på, den tillåter helt enkelt inte för stora språng och kan därför tendera att konservera de etablerade uppfatnningarna.

De flesta andliga människor skulle säga att det som ordet Gud ursprungligen avsåg att beteckna ligger bortanför det mänskliga psykets begränsningar. Om allt som existerar bara är olika sorters rynkor i samma matta eller vad man ska säga, olika formationer i samma energifält, så betyder det att varje människas psyke är mikroskopiska delar av "Gud", medan det omvända inte gäller. Alltså kan psyket inte omfatta fältet, bara konstruera en blek och symbolisk bild av det. Jag personligen har ingenting investerat i ordet Gud, jag använder det inte, men jag betraktar det som just en sådan blek, förenklad, symbol för något som faktiskt finns där ute. Kalla det Higgsfält om det passar era referensramar bättre, ordet Higgsfält beskriver den ofattbara verkligheten lika lite som ordet Gud gör.

Det som gör att sådana här upptäckter ger religionen relevans tycker jag är att religionens levnadregler, värderingar och dogmer från början utgår från grundförutsättningen att det faktiskt finns ett fält, som skapat allt och genomsyrar allt som ett sorts tingens inre väsen, medan de flesta ateister menar att allt i hela existensen bara är slumpmässiga kemiska reaktioner och av varandra helt oberoende fysikaliska förlopp. Frågan om andlighet generellt är just bara frågan om vi som människor ingår i ett större fält, en störe ordning eller ej. Och i och med upptäckter som Higgsfältet och teorier om supersymetri, teorin om allt och så vidare så börjar ju vetenskapen luta åt det det förra, eller, det är i alla fall min väldigt begränsade och ytliga förståelse för det. De religiösa doktrinerna, levnadsreglerna och värderingarna är olika förlängningar och applikationer av förutsättningen att fältet, den större symetrin, Gud, finns. Om det nu visar sig vetenskapligt att grundförutsättningen stämmer, ska vi då förkasta applikationerna, bara för att vi personligen missförstått betydelsen av ordet Gud, eller helt enkelt ogillar ordet av historiska och kulturella skäl? Jag hävdar att så gott som varje mänsklig kultur -undantaget just vår egen- har känt till fältet och haft fungerande sätt att leva utifrån den kunskapen.

Beklagar hijackandet av din blog Jesper! Jag ska sluta nu :-)

Mer Du får gärna skriva in min blogg Anders (och Igor)

Personligen håller jag mig borta från gudar, andlighet och andra definitioner på saker som jag inte förstår.

Vetenskapen är sådan att väldigt smarta många personer har arbetat under väldigt lång tid och kommit fram till en rad olika saker som kan bevisas om vår värld. Som enskild lekman är många saker svåra att förstå även om man som jag har en fysikerutbildning i bagaget. Delar inom kvantfysiken är så icke intuitiva att de är svåra att acceptera. Andra delar av fysiken kräver väldigt avancerad matematik och astrofysik/kosmologi hanterar storleksmått som inte riktigt går att föreställa sig.

Jag tror att en del människor ger upp inför detta och vill låta det förklaras med en gud bakom. Jag gör det inte.

Jag tycker också det är felaktigt att säga att vetenskapen försöker förklara gud existens eller liknande.

Dock är det så att för varje ny landvinning vetenskapen gör så närmar den sig väldigt existensiella frågor. Frågor som tidigare relgion och mytologi haft ensamrätt på.

Dessutom går vetenskapen många gånger längre ändå, som i detta aktuella fall. Dvs mekanismen för hur materia får massa fungerar. Just en sådan frågeställning finns sällan eller aldrig in reigion.

Men som sagt, vetenskapen går inte ut på att förklara vad gud är eller liknande.