Blood Of The Nations

Så har jag lyssnat på Accepts Blood of the Nations ett 10 tal gånger. Jag har tagit del av vad som skrivs på nätet i diskussionsforum och även recensioner (säkert ett 20 tal).

Enkelt kan det sammanfattas att 1 person av 20 biter sig fast vid att "no Udo = no Accept". Resterande 19 kan liksom jag inte värja sig. Det är sanslöst bra!!

 

 

Kan egentligen inte uttrycka det så bra vad jag känner för det går delvis förbi min fattningsförmåga.

 

 

1983 var jag 13 år och fick höra albumen "Breaker", "Restless & Wild" och "Balls to the wall" och senare även "Metal Heart". Jag är övertygad om att musik som satte sig vid den tiden i livet följer med en resten av livet som det man håller mest av. Som ung har man en bredare känslospektrum och det som är fantastiskt är så otroligt fantastiskt med det som är dåligt är helt förjävligt, bottenlöst.

 

 

När man blir äldre blir man tyvärr förhärdad och åtminstone mitt känslospektrum är inte lika brett. Men för denna plattan har jag fått uppleva att vara 15 år igen och känna att blodet pumpar av adrenalin för det är så jävla bra. Helt otroligt.

 

Plattan har bara bra låtar, givetvis är några högre toppar än andra. Den jag fastnat mest för är titelspåret "Blood of the Nations" som har ett Iron Maiden likt galopperande intro, skillnaden är att detta är bättre. Sedan bygger det upp till refrängen där Marko Tornillo sjunger röven av sig tillsammans med de så typiska Acceptkören i högform. Wolf Hoffmann drar sedan till med ett solo med sin fantastiska känsla.

 

 

Vem kan motstå detta, inte jag ivarjefall

 

 

10 slams av 10 möjliga slams!

 

 

Postar in ett gäng YouTube klipp. Ingen garanti för hur länge de ligger kvar dock. Köp skivan!