Göteborg igen
Alla ni Acceptlovers har väl inte missat att Acceptflög från USA till Sundsvall för att spela på deras Gatufest. Arrangören hade stake nog att låta Accept headlina Gatufesten och boka dem istället för Westlife.
Sett lite kommentarer på nätet om det och man kan säga att det blivit två läger.
Sundsvalls tidning har gjort en recension och gav bandet en 4 (av 5) och kommentarerna är nu starkt övervägande till Accepts fördel.
Här är recensionen:
Att ett tyskt hårdrockband skulle avsluta Gatufesten kändes hos en och annan inte helt bekvämt. Men tyska Accept hade inga problem att få med sig Sundsvallspubliken under Gatufestens sista festtimmar och fungerade bra som avslutningsband.
Farbröderna saknar nu mera sångaren Udo Dirkschneider men har i stället en riktig pipa i amerikanen Mark Tornillo bakom micken. I övrigt bygger Accept på duon Baltes/Hoffman, vilka var med redan på debutplattan 1979.
Accept startade kvällen med plattan i botten och bjöd sundsvallspubliken på riktigt adrenalinstinn tysk autobahn-heavy metal. Farthållaren var ställd på 180 och i de lite lugnare partierna släpptes pedalen upp till 130... Låtarna var till största del från perioden 1981-85, det vill säga Accepts storhetstid. Första halvtimmen var riktigt stark och nya Teutonic Terror var överaskande bra. Sedan tappade bandet lite fart bland annat när Hoffman började gnugga gitarr lite väl mycket. Han blandade Bolero med Sabeldansen och Bergakungen utan att lyckas fånga speciellt många. Tillsammas med Peter Baltes bassolo kändes detta parti rätt meningslöst. Helt klart är dock att Hoffman och Baltes trakterar sina instrument med ackuratess. Men med Up to the limit och rasande snabba Burning återtogs och försätärktes tonen; tysk muskelmetall!
Avslutningen med Princess of the dawn, I'm a rebel och legendariska Balls to the wall var lindrigt sagt tonårspotent. Bandet kommer inte att gå till historien som ett av de mest konstnärliga banden, men ingen kan ta ifrån dem att de fortfarande är otroligt tajta och samspelta. Att se och lyssna på Accept är som att se Tyskland spela fotboll; effektivt, kompetent, inga klacksparkar à la Brasilien men heller inga snedsparkar.
När grabbarna dessutom har kul på scenen och verkar njuta av att få spela har jag fullt överseende när det blir allsång, hooande, vinkande och liknande. Helt klart fick sundsvallspubliken flytta sig tillbaka tjugofem år i tiden när Accept avslutade årets Gatufest men det var åtskilliga leenden efter spelningen.
Låtlista:
Metal heart
Midnight mover
Restless and wild
London leatherboys
Teutonic Terror
Breaker
Bulletproof
The Abyss
Up to the limit
Burning
Extranummer:
Princess of the dawn
I'm a rebel
Balls to the wall












