Camp 414

Om hur BJJ:n förstörde grapplingen.

Idén till detta manifest kommer från min gode vän Long-John. Så Long-John, det kommer förmodligen förekomma en hel del stöld av tankar här, men jag stöder dem till fullo likväl.

 

Grappling eller brottning är i min värld två muskulösa karlar i trikå med hår på bröstet och mustasch som skriker och vrålar, samtidigt som de gör sitt allra yttersta för att bringa den andre till marken. Eller åtminstone får sin opponent att skrikande klappa ur på ett vackert benlås (här håller jag kneebaren som den allra vackraste, sparka lille dvärgen och sätta sig ordentligt, old-school). Alla benlås duger.

 

Höga kast, slams, vrål, spektakulära låsförsök, gärna en boston crab eller en full nelson borde belönas med högvis av poäng. Men vad är det vi ser?

 

Kragdragande, småpill, fot in fot ut, x-guard, spider guard, rubber guard, butterfly guard, etc...i oändlighet!

Buttscootande fågelbenta typer med beniga arslen och en beige fondvägg jagar runt varandra. De hälsar artigt på varandra som om de gick runt på Rios stränder och slänger mer än gärna iväg någon obegriplig portugisisk fras. De flesta av dem har förmodligen aldrig ens rökt på eller haft mer än tre flickvänner samtidigt. Snacka om dubbelmoral. Brottare är i min värld storbröstade kraftkarlar som dricker renat ur dricksglas. Inte sojaätande konstnärssjälar.

 

Regelverket på en vanlig grapplingturnering idag förbjuder allt som skulle kunna göra det möjligt att någon någonsin, utanför den invigda kretsen, skulle kunna uppskatta sporten. Slams är förbjudna, vrål likaså, neck-cranks borta, de flesta benlås är väck, till och med handledslåsen - som borde vara det närmsta den rena jujutsun man kan komma - är förbjudna. Vad finns kvar? Buttscooting och guardhopp till förbannelse.

Om grappling någonsin skall bli en publiksport är det just de saker som är förbjudna som borde uppmuntras. När jag började tävla fick man extrapoäng för kast över höfthöjd och catchpoäng delades ut. Vad har hänt? Det var fina regler.

 

Judon har förstått en bit av detta och nästan helt tagit bort markkampen till förmån för höga fina kast.

Jag föreslår härmed ett helt nytt regelverk som borde anammas av de arrangörer som vill ha någon publik förutom de närmast sörjande på nästa tävling.

 

1. Guardhopp döms som mattflykt och tävlande diskvalificeras samt får 10 rapp med bambukäpp.

 

2. Lås från guard leder till att ett minuspoäng delas ut till den som fick klappa och bägge får ställa sig upp.

 

3. Catch på benlås, gärna från dominant position, side, mount north-south osv. ger 10 poäng.

 

4. Teatrala effekter, som att muskla sig ur en armbar med ett vrål, belönas med extra poäng i stigande skala. Det blir här domarnas uppgift att avgöra hur dramatiskt och spektakulärt manövern tedde sig och poäng sättes i förhållande till detta. Denna regel appliceras på allt som händer i matchen såsom kast, lås, escapes osv.

 

5. Vinstsättet TKO introduceras, men kan endast orsakas av att slamma sin motståndare i marken. Detta ger incitament för många höga och hårda kast.

 

6. Skulle en match sluta oavgjort efter fulltid döms segern till den med det vildaste utseendet. Detta för att skapa en hård och exotisk atmosfär av skäggiga och långhåriga män.

 

Om dessa regler, eller något som närmar sig dessa, börjar anammas snart kanske det finns hopp ändå. Men som det ser ut nu går vi mot en utveckling där guardhoppen snart smyger sig in i MMA:n och guardhopp och flowersweep till mount snart blir standardförfarande runt om i landet.

 

Så vart är alla gamla håriga kraftkarlar? Brottning skall tränas i svettiga skumma lokaler, gärna i industriområden. Inte i hippa lavendeldoftande innerstadslokaler.

 

Och slutligen:

Udo Dirkschnider is Accept!