För gammal?

Efterlyser tävlande tanter!

Jag började träna krampsport 2004, vid den redan då mogna åldern av 36 år. Kampsport var helt nytt för mig, jag hade aldrig satt min fot i en dojo. Det var traditionell ju-jitsu, utan kampmoment. I bland fick vi grapplas, vilket jag snart upptäckte att jag föredrog. Dels trivdes jag bättre närmare golvet (gillar inte att bli kastad högt!) och dels gillade jag kampmomentet. Ganska snart bestämde jag mig för att prova BJJ. 

Första träningspasset kom jag så där i mitt gröna jujitsubälte och hade ingen aning om vad det hela gick ut på, In kliver klubbens två största killar, de ploppar in sina tandskydd och lilla jag (160/58) undrade i mitt stilla sinne vad jag gett mig in på... 

Redan uppvärmningen höll på att ta död på mig, helt plötsligt skulle vi hjula!!! Jag har aldrig i mitt liv kunnat hjula, men till min egen enormt stora förvåning så kunde jag! På båda håll dessutom. Första segern vunnen.

Jag kämpade på som en av tre tjejer och fick givetvis mycket stryk, men lärde mig mycket också. De här stora killarna var otroligt hjälpsamma och visade mig grunderna utan att någonsin se ut som att de tyckte det var tråkigt. 

Jag fick mitt blåa bälte i december 2008 och var stolt som en tupp! Mitt största ögonblick var dock när min sensei sa att han ville att jag skulle gå upp på blått, jag hade aldrig trott att det någonsin skulle hända! 

BJJ är en tävlingssport, alltså bestämde jag mig för att tävla. Stenungsund 2009 blev min debut, jag fick gå fyra matcher och förlorade alla fyra. Jag minns att mannen i sekretariatet tittade till på mig när han tog emot mitt tävlingskort där det stod "senior 2". Mina motståndare var alla ungefär hälften så gamla.

Finns det fler som jag i det här landet? Seniorer som vill tävla? Jag tror inte jag kan vinna över de unga tjejerna, de är alldeles för snabba. Det hade varit roligt att möta någon i samma ålder, samma viktklass och bältesgrad, men jag vet faktiskt inte om det finns någon. 

(Bilden är från Team Carvalho World Convention i Båstad 2010.)

Tre plåster på snöret!

Tävlingsdebut

Stenungsund Open 2009

Så har jag då tävlat frivilligt för första gången i mitt liv! Jag fick gå fyra matcher och förlorade alla fyra. Jag är dock nöjd ändå, jag höll mig lugn och kämpade väl. Att tävla är trots allt lite annorlunda än att sparras på träningen. Helt klart blir det fler tävlingar för mig!

Många plus till arrangörerna, allt flöt på och alla var glada och vänliga!

Ingen tävling för mig

Typiskt. Jag har laddat för mitt livs första (frivilliga) tävling och så sabbar jag ett muskelfäste i höften. Ingen tävling för mig på söndag.

blått!

Jag är grymt stolt. Fick blått bälte i BJJ i onsdags, för Robson Barbosa!

(Men jag fattar inte varför bilden lägger sig på fel håll...)

Och nu vet jag...

...att jag orkar springa en mil. Kom upp i en hiskelig puls efter de tre första km (som går i motlut) men sen lugnade det ner sig och jag låg på 149 i medelpuls. Om inte benen blivit så trötta hade jag orkat springa hela tiden! Men nu tog knäna slut och jag blev stum i benen. Det var ju förstås asfalt hela vägen och jag hade inte världens bästa skor och det var dessutom motvind...

Galet, jag vet. Men jag ville bara se om jag pallade! Nu återgår jag till mina 4-5 km med styrketräning efter, det får räcka.

tjejer och muskler

Läste Helena Hugossons krönika i senaste Fighter om tjejer som mesar sig. Intressant, jag känner igen det hela! Inte så att jag är mesig, nej tvärtom. Jag började träna ju-jitsu vid 36 års ålder och fick en pangfysik på bara några månader. Jag har tränat lite sporadisk under åren, friskis, joggning, simning sådär bara för att hålla mig i form. Kampsporten gav mig dock något nytt som gjorde att stannade. Jag är stolt över mina muskler, mina blåmärken och över att jag är starkare än de flesta tjejer!

Sen är det lite tråkigt att många tjejer försvinner på vägen. Hur det än är så är det fler tjejer som är i samma viktklass som jag (-58) och det blir ibland lite tröttsamt att alltid träna med folk som väger mer och är minst 10 cm längre. Men å andra sidan så får jag utmaningar så att det räcker.

Så Helena; jag går med i "muskelnätverket"!

Härligt; nya blåmärken och lite träningsvärk!

Jag tränade igår. Japp. Och det känns bra att ha träningsvärk och nya snygga blåmärken. Första gången jag tränat ju-jitsu utomhus faktiskt. Den vita dräkten är inte så vit längre...

Nu är det banne mig dags!

Jag måste börja träna igen. Jag har inte tränat på klubben sen i slutet av januari, det var ju inte alls så det skulle bli! Min plan var att vara i kanonform och kunna spöa grabbarna i Bjj (Nåja, de minsta i alla fall. Eller de långsammaste. Eller de minsta långsammaste nybörjarna.).

Nu känner jag mig faktiskt sugen igen! På onsdag ska jag in till klubben och fightas lite. Tyvärr inte BJJ då, de joggar visst bara nu på sommaren. Det får bli gammal vanlig ju-jitsu.

Hmm, var har jag mina dräkter? Oj, inte uppackade efter flytten än? Hoppsan.

Bloggar bara när jag inte tränar!

Jag håller på och byter jobb, har kvällskurser, konserter och repetitioner... Dessutom behöver barnen mig ibland också. Inte konstigt att jag inte riktigt hinner med att träna.
Idag är jag dessutom förkyld, så trist.

Yes! Äntligen lite hederlig träningsvärk!

Tränade i onsdags för första gången på flera månader. Jag har haft ofrivilligt uppehåll pga skada och en operation. Det känns härligt att få börja igen! Men oj så jobbigt när kondisen är nere på noll...

jag blir nog galen snart

Jag sabbade tummen för mer än en månad sen och har inte tränat sen dess. Ojoj, vilken abstinens jag har! Jogga är liksom inte samma sak som att rulla runt på golvet och strypa folk...