Att hitta inspirationen

För tre månader sen födde jag en liten flicka. Som förälder tycker jag självklart att allt med henne är underbart. Dregel, spyor och andra vätskor, allt är gulligt när man är förälder. Min kropp däremot är jag inte lika nöjd med. Efter flera månaders stillasittande, ingen hårdträning samt någon som kraftigt tänjer ut ens hud så är man inte densamma längre. Allt är lösare, klenare och slöare än förr.

Jag har längtat länge efter att få komma i form igen. Få börja sparras och träna hårt. Jag har börjat lite långsamt men det tär på självförtroendet när man ligger där, känner sig som en klump som knappt klarar hälften så många armhävningar som tidigare.

Sen har man den andra delen som jag antar att alla föräldrar dras med och det är att hitta tid. När man ammar så är det inte alltid så lätt att få in träningspassen mellan de otroliga antal mål mat hon ska ha om dagen. Det är dessutom omöjligt att förhandla med en viljestark tremånaders baby. Det är bara att inse att det är hon som dikterar villkoren och det är bara att försöka få in några pass när hon tillåter. Ibland känns det nästan omöjligt.

Men då tänker jag på hur många kvinnor som jag träffat nere i lokalerna som just är där för att komma i form efter graviditeter. Som blivit just jävligt starka och till och med börjat tävla på senare år. Eller hon löperskan, som jag inte kan namnet på, som varit i flera intervjuer. Hon skulle komma i from efter tredje barnet och sen är hon bäst i Sverige och tävlar för landslaget. Det gäller väl att inte tappa fokus och försöka hitta inspiration så kommer det nog att gå.