Seminarium med en legend

Igår var jag på det efterlängtade seminariet med Tererê. Med sig hade han Finfou och på mattan var det mer än 60 deltagare från alla möjliga team. När jag såg Tererê på mattan blev jag lite starstruck då jag alltid gillat hans jiu jitsu (och jag var inte ensam - ni vet vem ni är!). 

Seminariet var uppdelat i två delar á 2 timmar. Det första passet visade Tererê butterflysvep och x-guard svep. Då jag gillar att svepa med de teknikerna var det rena guldgruvan. Han visade många bra detaljer som kommer få mitt guardgame att ta ett språng framåt. Det var så bra grejer att jag kom på mig själv med att rysa av välbehag när jag körde teknikerna.

Det andra passet berörde guardpassering men i huvudsak att ta ryggen. Tererê visade ett sätt att ta ryggen som var helt suveränt - man satt verkligen som en ryggsäck på motståndaren trots att man inte hade hookarna inne. Sen visade han ett par submissions. Den här tekniken kompletterar på ett bra sätt det sätt som jag brukar ta ryggen från turtle och även det kommer få mitt game att utvecklas nåt grymt.

Grymt kul!

Sen var det lite sparring på slutet och jag rullade med besökande brun- och lilabälten från Örebro vilket var kul. Men mest satt jag och de flesta andra och tittade på när Tererê rullade med svartbältena på mattan och drog ut dem en efter en. 

Shit vad det ska bli kul att se honom tävla igen efter den fruktansvärda period han gått igenom i sitt liv. Jag hoppas att han kommer köra -70 kg och döda allt vad 50/50-guard heter men han såg lite större ut och det blir nog -76 kg eller hans gamla klass -82 om han lägger på sig lite mer muskler (han har bara tränat nu i 4 månader).

Ikväll kommer både Tererê och Finfou till klubben för att sparra och jag kan knappt vänta. Jag har sparrats med Finfou förut och det ska bli kul att sparras med honom igen men att få sparras med Tererê kommer verkligen bli ett minne för livet! Kan inte klockan bli sex snart???

Herren på täppan

Det jag gillar absolut bäst med att träna är att sparras. Att testa teknikerna man kört och få dem att fungera först på lägre graderade och sen på andra lilabälten och sen till sist på de som har bruna eller svarta snören (det händer kanske inte jätteofta direkt).

Den typ av sparring jag gillar bäst är "herren på täppan"-sparring dvs. att man t.ex. ska börja i öppen guard och så länge man lyckas svepa eller submitta sina motståndare får man stanna på mattan och hela tiden möta fräscha sparringpartners som ger sig fan på att passera din guard. Förlorar man får man ställa sig vid väggen och vänta på ens tur att kasta sig över nån annan på mattan.

Det blir sönderryckt tempo, inga döda stunder och idealisk konditionsträning då ens partners pressar en att kämpa tills underarmarna värker och flåset står en upp i halsen. Ens vinnarinstinkt får en att göra det yttersta för att få stanna på mattan. Nu senast gick det bra och jag stannade på mattan hela tiden och fick till lite svep som jag gillar.