Mitt första maj tal - 2010-05-01

Blå har varit min favoritfärg så länge jag kan minnas. Kanske ligger en sexistisk färgsättning på barnkläder till grund för detta eller så tyckte jag kanske redan när jag var liten att himlen och havet var fina att titta på. Faktiskt är det så att blå är en av de färger som ögat uppfattar bäst. Det är anledningen till att rött är stoppfärgen, fast där blev det lite fel. När rött valdes var det inte känt, i alla fall inte av beslutsfattare att ögat faktiskt uppmärksammar blått bättre. Ingen större fara, rött är också en av de bästa färgerna att ha som viktig stoppfärg och jag har hittills knappt råkat passera det röda stoppljuset omedvetet. Enda undantaget jag minns var mina första travande och mycket stressade resor i den stora staden Göteborg nyinflyttad från Motala då jag i min totala panik fick höra av mina medpassagerare att jag snyggt glidit förbi det röda ljuset.

En annan interaktion mellan färgerna blått och rött uppstod när jag gick match på the Zone och jag fläckade ner mina fina ljusblå sprawl-shorts med blod. Utan att framstå som särskilt blodtörstig måste jag säga att det tyvärr och till råga på allt var mitt eget blod.

Mest aktuellt är nog det ständiga politiska kriget mellan blått och rött. Idag är första maj och en dag jag personligen hade hoppats på fantastiskt fint väder, tack Aftonbladet för falska förhoppningar… Vad jag ser som viktigt för en bra utveckling är att ha en incitamentsstruktur där det lönar sig att arbeta för att driva landets ekonomi framåt. Jag är övertygad om att högre utbildning kommer vara en av ett flertal nycklar för att vi ska kunna behålla vårt relativa och även absoluta välstånd. För individen kommer frågan alltid vara: ”Vad tjänar jag på det?”

Det kokar ner till en fråga om vad nettot mellan kostnaden för att göra något och belöningen för detsamma, där det givetvis krävs att nettot är positivt för att något ska hända. Så om jag inte får mer för att utbilda mig förutom ett upplyst tillstånd som kan infinna sig när världens kan skådas med nya ögon är det inte säkert att jag vill utbilda mig. För vissa är just en annan kanske mer upplyst syn på världen eller något annat intresseområde viktigare än pengar och de kommer med största sannolikhet söka sig till högre utbildning oavsett. Jag tänker på många andra som mer är ute efter en trygg framtid och kanske ett bra jobb. Möjligheten att uppfylla drömmar i livet, kanske åka på en resa till Brasilien eller USA som är något jag själv skulle värdesätta högt att ha möjlighet att göra. Ha råd att flyga till Dubai när det är UFC där eller kanske ha en fin bil, bra bredband eller vad det nu är som får igång någon. Bortsett från att kunna åka någonstans skulle jag säga att möjligheten att köpa och äta god mat ligger högt på min egen lista. Fick frågan av en klasskamrat som reflekterade över vad han skulle göra efter examen när han fick sitt första jobb med riktig lön. Hans idé var glasklar; ”Jag ska köpa en grym bil!”. En fil bil i sig är inte det jag värdesätter högst så jag svarade att jag vill kunna åka till affären och köpa vilken mat jag vill ha. Kanske inte lika högtflygande planer men erkänn, det hade varit gott med en fin bit oxfilé till middag.

Har själv aldrig kunnat klassas som något annat än låginkomsttagare och sen jag började studera har utgiftstaket rasat ytterligare en våning. Enda skillnaden förutom den årliga löneförhöjningen (49.05kr/h till 51.70kr/h år 2002) på McDonalds i min ungdoms dagar jag har aldrig känt en mer märkbar effekt i plånboken som efter maktskiftet. Skatten sänktes för den arbetande befolkningen i kombination med ett högre grundavdrag, som jag i sig tycker verkar vara ett kraftfullt verktyg för att låginkomsttagare ska få mer pengar varje månad, och jag fick mer pengar. Det kan ses som en slags belöning till den arbetande delen av befolkningen. Är belöning bra? Jag tror det, morot är nöjsammare än piska. Även om jag i starkt ogillar den grönsakliga varianten av morot! :)

Samtidigt som jag som ung arbetare fick mer i plånboken fick arbetsgivarna en skattelättnad för att kunna anställa mer ungdomar i form av halverade arbetsgivaravgifter för ungdomar upp till 26år. Där fick alltså båda unga en morot för att jobba samtidigt som arbetsgivare fick en morot för att anställa unga. Det är lätt att med en förenklad argumentation tala varmt för att det skulle kunna ge upphov till fler unga på arbetsmarknaden och förmodligen svårare att argumentera emot. Alla får incitament att sänka ungdomsarbetslösheten mer eller mindre. Om någon liksom jag för inte allt för länge sedan funderar över betydelsen av incitament (eller det ännu svårare engelska ordet ”incentive”) har Wikipedia följande definition:

”Ett incitament är en anledning för någon att utföra en viss handling. Lön i form av pengar är exempelvis ett incitament för att arbeta.”

Jag blir därför föga upphetsad av att höra Ohly säga att de rödgröna tar bort regeringens halvering av arbetsgivaravgifterna för unga under 26 år och höjer skatterna.

Jag tror starkt på att möjligheten att arbeta hårt för att få det bra här i livet måste vara möjligt. Det är skillnad på att roffa åt sig av det som finns och leva gott på att driva hela samhället framåt. Korrupta regeringar i Afrika är ett exempel på det första och Thomas Edisons glödlampa är ett exempel på det senare. Det mest positiva för samhället som helhet av dessa alternativ är knappast 10-miljonersfrågan i ”Vem vill bli miljonär” utan snarare förstaklassfrågan i samhällskunskap i ”Are you smarter than a fifth grader?”. Då kommer den kanske viktigare frågan:

Är det rätt eller fel att Thomas Edison tjänar pengar på att uppfinna en glödlampa?

För att Thomas Edison ska vilja uppfinna glödlampan krävs incitament, oavsett om de är uttrycka i dollar eller om det är filantropi som driver honom krävs incitament. Den som inte tror på incitament kan fundera över varför en människa överhuvudtaget går upp från sängen på morgonen. Frågan ”vad händer om jag inte gör det” och svaret på den frågan är ofta tillräckligt för att det ska hända.

Mitt svar på frågan om det är rätt eller fel att Thomas Edison tjänar pengar på att uppfinna glödlampan är att det är rätt. Det motiverar jag med att ALLA människor som hade möjlighet att byta sina stearinljus mot glödlampor kunde lysa upp sina hem till en avsevärt lägre kostnad. Läste en bok som heter ”Logic of life” av Tim Harford där det specificerades hur många timmar en människa jobbade i veckan, innan glödlampan uppfanns, för att ha råd att lysa upp hemmet och det var helt ur denna värld om vi jämför med idag. För att ha råd att lysa upp hemmet idag krävs inte mycket arbete räknat i arbetstimmar per år. Någon siffra har jag inte men jag hoppas att ni köper resonemanget ändå.

Det Thomas Edison gjorde var att han berikade hela världen samtidigt som han själv tjänade pengar på det. ”Win-Win” om det någonsin har funnits en sådan situation. Om ekonomin är en kaka växte hela kakan samtidigt som Edison fick en större del av kakan. Det relativa välståndet förändrades, vissa blev rikare i förhållande till andra men människors absoluta välstånd förbättrades överlag. Bara för att någon får en större del av kakan behöver ju inte alla andra få en mindre del än vad de hade innan. Och det är här avundsjukan kommer in som hämmar oss, om den är större i Sverige än i andra länder vet jag faktiskt inte men jag kan gissa att den ligger på en relativt hög nivå här i alla fall. Om jag ser till vad min granne blir jag kanske fattigare år för år. Men om jag själv får det bättre ställt år för år, vad spelar det mig för roll egentligen?

Ett tankeexperiment:

Utgå från att prisnivån i landet är och förblir oförändrad, den kan alltså inte förändras.

Två alternativ:

1. Du får 100.000kr i månadslön och alla andra får 90.000kr
2. Du får 110.000kr i månadslön och alla andra får 150.000kr

Här väljer de allra flesta alternativ nummer ett (amerikansk undersökning) även om välståndet i absoluta mått skulle vara större genom alternativ två.

Nu får det vara slut på mitt första maj-tal och även om jag har svårt att se att någon faktiskt läste allt så var det lite avkopplande att skriva det. Inte heller tar jag något som helst ansvar för att det finns en röd tråd eller för att du som läsare ska ha funnit det intressant. Däremot tycker jag själv att åtminstonde det sista tankeexperimentet är ganska intressant!

Detta inlägg kan också ses som en överslagshandling när jag inte visste om jag skulle fly eller fäktas med kapitlet i matteboken om "Egenvektorer och linjära avbildningar"!