Skulle ta bilen till träningen då jag vet att bussarna kan vara lite opålitliga i detta väder och tji fick jag. Jag gick runt och skrapade, snarare drog och drog och drog, av snö från rutorna på bilen innan jag satte mig och startade den. Snö hade vid det här laget redan fyllt mina jackfickor som jag glömt stänga. Inga problem, jag la ut mobilen och plånboken och skulle köra iväg. Men icke!
Efter drygt 20cm fram och 30cm bak kom jag inte längre. Så jag fick gå ut och sparka bort all snö kring alla däck både framför och bakom i hopp om lite mer lycka andra gången. Men nejdå!
Så jag upprepade proceduren men den här gången krafsade jag bort snön som en katt som gömt sitt kattgodis någonstans runt däcken men glömt var. Självklart gick det inte nu heller att få iväg bilen. Vid det här laget var jag på gränsen till något som kan kallas "inlärd hjälplöshet". Mer om det någon gång..
Men efter att ha kommit på genidraget att krafsa lite mer och frikoppla hoppade jag ut och puttade, snarare juckade, bilen fram och tillbaka tills jag kom en liten bit. Och så fick jag jobba bit för bit någon minut. Efter dryga 10minuters kamp, man mot snö var jag fri och kunde köra iväg mot träningen!
Väl framme fanns det en perfekt parkering, problemen uppstod dock när jag skulle betala. Den vägrade ta mitt mynt! Efter en dryg minut av något som liknar scenen i Zoolander där Derek och Hansel försöker klura ut hur datorn fungerar kom en kille från klubben Vladimir. Och hans pengar fungerade inte heller, skönt.. det var iallafall inte fel på bara mina! Så jag fick ta och ringa till telefonsupporten och felanmäla. Behöver jag säga att det var kö; "Det är många som ringer till oss just nu.."
Jaha, säkert.. gick alla parkeringsautomater plötsligt sönder? Hur många kan det vara som betjänas av en och samma person?
Jag kom till träningen iaf! Och efter att ha snabbt berättat för Jespers att jag haft maximal otur på vägen hit i omklädningsrummet kilade jag iväg mot lokalen. Det sista jag hörde Jespers säga var: "Akta så du inte bryter nacken på passet då.. Hahaha..". Och efter ett par minuters teknikträning kom Jespers iklädd gi!
Efter att ha vridit på armen för att försäkra mig om att det inte var en dröm förstod jag att han var där för att uppfylla hans profetia. Han gjorde något tappert försök med något välmenande knä mot huvudet när vi tränade ett schysst svep men jag klarade mig helskinnad trots allt.
Efter träningen så drog Greven fram en Guarana Antarctica i korridoren, shit!
Läste att den här reklamen fick Guaranan att explodera i popularitet:
Var uppenbarligen inte så populärt i Argentina..
Vilka fina minnen, efter en slurk var jag redo att köra några ronder rull till. Men så blev det inte utan jag och Berglie gick upp på gymmet och körde ett bra pass. Bytte ut dagens crossfit mot detta:
Alternerande Pullups och Box Jumps:
1-2-3-4-5-6-7-8-9-10-9-8-7-6-5-4-3-2-1
Ni som är snabba med matten kom säkert fram till att det blir 100 repetitioner av vardera. Känns som en skön fys, kändes inte skönt mot slutet av fysen kan jag lova dock. Tyckte jag var lite svag i greppet på chinsen men jag kom på att det var första BJJ-passet på två veckor och då blir man rätt snabbt trött i greppet. Grepputhållighet och hård hud är tyvärr som kondition en färskvara, och jag tror tyvärr att bäst före datumet på mina händer gick ut för några veckor sen.
Jag har ett anspråkslöst förslag! (har ni inte koll på det där med anspråkslösa förslag, googla på det och läs Jonathan Swift)
Mitt förslag är att Pepsi lanserar Guarana Zero i Sverige (och självklart den vanliga till alla som vill ha den, vilken läskliberal jag är.. ) och kör en reklamkampanj där de bland annat gör en tävling tillsammans med Fighter Magazine. Vinnaren skulle till exempel kunna få en BJJ-träningsresa till Brasilien och en årsförbrukning Guarana Zero. Det är nog vad som krävs för att jag ska gå över till PepsiCo!
Som det ser ut nu får Guaranan stå tillbaka för Carlsbergs Battery, det är skandal!