VM-Guld

(Bilden är från en av våra många busstransporter under VM-dagarna)

Jag nådde hela vägen fram! Och det är värt alla timmars slit i träningslokalen och ute i löpspåret. Utan tvekan =D.

Själva matchdagen är alltid ganska mastig och det är först idag, dagen efter, som jag kunnat njuta av guldet och världsmästartiteln på riktigt även om den omedelbara glädjen i  och utanför ringen tillsammans med August och Alex är svårslagen. Min finalmotståndare från Kroatien var tuff och kom skjuten som en kanon från start. Hon slog ordentligt hårt och jag hade svårt att reda ut det i början men när jag började initiera duellerna istället för att ligga steget efter gick det bättre och jag var starkare i clinchen. Krig från början till slut och även om jag orkade mer än henne sista 45 sekunderna i matchen så var det ovisst vem som vunnit när gongongen lät. Otroligt skönt när domslutet kom =D

Cut i ögonlocket höll på att kosta mig finalen och var inte snyggt efterår men vi bestämde oss ändå för att invänta prisceremonin innan sjukhuset. Var tvungen att gå igenom dopingkontrollen innan vi kunde åka och det drog ut på tiden lite. Svårt att kissa på kommando och jag var tvungen att sticka emellan med sjukhuset och återvända sedan. Fick en kontrollant och tolk med i ambulansen till sjukhuset vilket var skönt. Tog lång tid innan vi var framme men väl där gick det snabbt.

Kändes som att resa bakåt i tiden när vi stegade in på sjukhuset. Personalen i gammalmodiga uniformer, inte en dator så långt ögat kunde se. Korridorerna var kala och slitna och på pinnstolar satt sköterskor i prydliga små hattar. Vi kom rätt efter en del om och men och blev placerade i dörröppningen till ett rum tillsammans med andra patienter som väntade sin tur. Vi fick gå före i kön och väl inne på rummet var det enda som fanns ett litet köksbord med tillhörande stolar och två tandläkarstolar. Ett barn satt i den ena och fick en tand utdragen utan bedövning och den lilla tjejens skrik fick det att isa längs min ryggrad. Jag fick bedövningssprutor, som gjorde skitont, och det var skönt sedan när dom sydde i den tunna ögonlocken. Personalen var mycket duktiga och det gick snabbt och blev snyggt sytt.

I ambulansen igen och tillbaka till dopingkontrollen och den i övrigt nu tomma arenan. Efter allt var avklarat där fick jag och August hjälp att haffa en taxi på gatan utanför - det vill säga en privatperson på väg hem från jobbet som gärna ger skjuts för en peng. Hemma på hotellet landade jag i en fåtölj i lobbyn och blev undersökt av vår egen läkare och kunde sedan till slut parkera mig på rummet tillsammans med August och Alex och äta lite mat och förbereda oss för Alex final.

Alex har varit helt outstanding detta VM:et. Han blev magsjuk i natt och vart sänkt större delen av dagen. Han bet ihop och lät det inte bekomma honom mentalt, gjorde en mycket bra final och förlorade på jämnaste tänkbara domslut, 3-2 till Ukrainaren, vilket var rättvist men retligt då jag inte kan låta bli att tänka på hur det varit om han varit frisk och kunnat behålla mat och slippa kramper. Nästa år Alex! Är väldigt stolt över dig och vad du presterat på årets VM!! Tack August för allt du gjort för oss denna resan och under våra förberedelser och tack för att alla timmar och allt engagemang du lagt ner i min träning. Du är bäst och coachingen är ovärderlig för mig.

Tack FMT för träning, coaching och stöttning! Tack till mina sponsorer: Fighter Centre Göteborg, Sportlife, Adidas Budo Store och Ölrepubliken