Coolt

Av den här sitens stammisar borde det åtminstone finnas en läsare som fattar precis hur coolt det här var. Mowgli, nåde dig om du inte kopplar.

För ett år sedan ungefär, höll jag ett föredrag på en av stans största nattklubbar, angående fighting. Det låter långsökt, vilket det också var. På Park Lane, den gudsförgätna strandade Danmarksfärjan av göteborgsk dekadens, visade jag bilder på spräckta ögonbryn och blåtiror, och försökte övertyga några hundra kulturkoftor av det finare slaget, om det enkla i att uppskatta fightingsporter.

Det gick väl sådär men publiken var artig. Arrangören gav en liten viewer discretion-varning innan mitt framträdande. Mycket spännande.

Anyways, efteråt var det några modiga få som ville uttrycka sin förståelse, ställa formella frågor eller bara studera på närmare håll vad jag var för en jävla dåre.

En av dessa, var en amerikansk kvinna. Hon förklarade att hon förstod men ändå inte, och att hon kunde relatera på sätt och vis. Hennes farfars far hade nämligen varit en fighter, vilket ingen i hennes släkt ville kännas vid. Lite svarta fåret sådär. Jag lyssnade på storyn, och när hon kom till det gamla vanliga "du kanske har hört talas om honom", reagerade jag som vanligt. Folk tror ju gärna att man känner varenda själ som tagit ett gult bälte i judo, lite sådär som folk utomlands tar för givet att man har en djup personlig koppling till deras polare Sven, eftersom han kommer från samma land.

Jag upplyste kvinnan om att jag antagligen inte skulle ha en aning om vem hennes farfarsfar var för en snubbe, men bad om namnet.

"James Corbett, they used to call him a gentleman."

Ibland blir man mållös på ett bra sätt.