Min svåraste elev är jag själv.

Sagan om dom två knäna.

Hallå igen!

 Nu är jag en bit på vägen fast ändå inte.

Nu är jag kryckfri och har fått ändrat rehabprogram som tillåter mer lårmuskulträning. Så långt är allt gott.
Men veckan innan operationen var vi nere på Kungsbacka Kampsportcenter och sparrades och där översträckte jag en lowkick varpå det brände till i knäväcket och när jag sätter ner benet igen ser jag hur knät viker sig utåt. Det mest obehagliga med det var att jag inte kände nånting. Det var bara sladdrig.
Detta var veckan innan jag skulle göra operationen på andra benet.

Och igår var jag och röntgade båda knäna för att avgöra om operationen hade gått bra, vilket den hade, men jag kommer få artros i det knäet och skall inte spela handboll, fotboll eller innebandy tre gånger i veckan.

Sen kände ortopeden på det andra knäet och kan i princip omgående konstatera att ett främre korsband i höger knä alltså är AV. Detta föranleder först och främst intensiv träning, vilket då tyvärr är tvunget att anpassat med tanke på mitt ANDRA knä.
Så nu är jag alltså nyborrad i det ena knäet och saknar ett fungerande korsband i det andra knäet.

 

SÅ! Hur gör djur? För det finns ingen chans på denna vår guds gröna jord att jag slutar träna.
Jag kan alltså inte längre på ett säkert sätt gå med höger ben bak och vänster fot fram och jag skall vara försiktig med benarbetet och hoppande rörelser med det andra benet.
Hur gör man?

JO! Det skall jag tala om! Man BYTER sin sk. fightingställning. Man tränar upp förmågan att gå åt andra hållet så att säga - South Paw.
Nu menar jag inte bara för några tekniker utan jag menar rörelsemönster, förflyttningstekniker, slagtekniker - allting. Sparka är inte aktuellt och kommer inte vara på rätt så lång tid. Men skit i det!

Som tränare och erfaren utövare behöver man utvecklas. Man behöver hitta nya egna utmaningar och nya sätt att inspirera sina elever.
Jag känner själv att jag lyckats göra detta genom att träna tung anpassad fys och lyckas instruera på klubben trots kryckor. Det har varit en stor personlig seger för mig målbildsmässigt sett.
Och nu. Nu kan jag inte sparka och jag kan inte gå med höger fot bak (minsta tryck framifrån som inte är kontrollerat av mig själv så smäller det i knäet så man tror att det skall gå av). Vad gör jag nu?
Jag ändrar om HELA mitt sätt att fightas.
Jag byter fightingställning.

Min svåraste elev är jag själv.

 

Gällande att träna andra kommer jag under en period att nörda ner mig i boxningen och utveckla mina instruktioner i detta och anpassa det till våra andra idrotter.
Det skall bli SJUKT kul.

 

Det finns dom personerna som lägger sig ner och dör när dom blir skadade. Det finns dom personerna som gör sin rehab och börjar träna SEN. Det finns dom personerna som kör hård träning på det dom kan och sen rehabar det dom skall.

Sen finns det den sista gruppen.

Som säger Hurt Tomorrow och K Ö R.