Show must go on

Blev rygg och rehab idag. Småsunkigt i kroppen av kortisonet jag äter nu.
Jag har ju ovanpå allt jävelskap även astma sedan 29½ år tillbaka och har precis nyligen hittat mediciner som verkligen fungerar. När jag har "skov" så äter jag kortison och blir jobbigt seg och svullen. Och trött. Riktigt trött. Sådär sömning trött som man inte kan sova bort. Men det är bara att köra. Jag vet ju det. Men ibland är det tungt ändå.
Idag var en sådan dag. Sliten i händerna av kryckorna och sömning i kroppen. Going for the win in the gym liksom.
Men det släppte.
Första chins-setet kändes bättre än väntat och därefter lossade allt. Körde 3 övningar till efter alla chinsen - kändes gott. Mycket skönt att inte hypa övningar, set, reps osv. Ryggen skall ta slut. Nått för övre delen, nått för nedre delen, nått med drag ovanifrån, nått med drag framifrån. Bara gött änna.

Kroppens väg äro outgrundlig.Släpp hetsen och få resultaten säger jag. Gör det med stil och fason.

En pytteliten blogg bland fantastiska nyheter

Jag tror det tar en relativt lång tid innan det sjunker in vad thaiboxningslandslaget har ställt till med.
Om vi lyfter blicken ifrån själva prestationen så innebär alla dessa medaljer en väldigt massa mer pengar för thaiboxningsförbundet nästa år eftersom stödet till specialförbunden ifrån Riksidrottsförbundet är direkt relaterad till hur många mästerskapsmedaljer förbundets utövare tar.
Ni FATTAR ju att detta kommer lyfta sporten på samtliga nivåer.

Världens största "Big Up" till hela Landslaget med Team och Ansvariga bakom.

Mitt idag då?
Jo för fan. Sjukgymnasten på Gårda för första gången. Det var sjukt bra. Ni vet känslan av att bli kär i en träningsanläggning vid första ögonkastet? Lite som Bosön? Lite så var det idag.
Sjukt kompeten sjukgymnast som pratade med mig som sin "like". Ibland kan man få övertala vissa typer av personer att jag man faktiskt har jobbat själv med träning och kan prata om muskler i latinska termer. Behövde jag inte göra idag. Så jävla gött.

Fick ett rehabprogram jag skall göra två gånger om dagen. Programmet aktiverar främre lårmuskeln, sätesmuskeln och vadmusklerna samt låter knäet jobba stabiliserande i sidleds. Kommer bli idiotstark i senorna där. Love it!
Om tre veckor ungefär vankas det vattengympa. Blir en ny upplevelse.

Ett av problemen med dessa typer av ingrepp är att de broskceller som kommer ur de blödande hålen i skelettet inte är ledbrosk utan vanligt mjukt brosk. Det är inte lika anpassat till slitaget i knäet vilket innebär att man måste behandla det varsamt från början. Därav är rehabiliteringen mycket lång.

Jag fick idag också reda på att kryckorna inte är till för att ersätta steget utan för att AVLASTA steget. Jag skall nästan gå helt normalt men hänga upp lite av vikten på kryckorna då. Kändes bra att få klarhet i det. Skitjobbigt ändå. Med kryckorna alltså.

Imorgon pushar jag upp en bild på programmet.
Bara att se sjukgymnastens gubbar med näsor och mun på varje övning är en upplevelse.


Vi säger så!

HA DET!

Steget före - varje dag

Men visst är det lite så? Så många som lägger sig ner hemma och nöjer sig där.
"Naaa, jag har varit skadad ett tag nu så jag har inte kunnat träna". Vaffan är det med dig? Är du skadad i hela kroppen eller bara en liten del? Man tränar alltid runt skadan. ALLTID.
I mitt fall betyder det att jag kör allt som går utan att jag belastar vänster ben.
Nerifrån räknat har jag då kunnat träna utsida rumpa, ländrygg, mage, bröst, armar och rygg. Axlarna hade jag såklart också kunnat köra men jag är lite försiktig med dom. Pga. kryckorna. Jag tänker inte sabba axlarna i den här processen. Då känner jag mig nästan sämre ute än nu med ruttet ben.

Jag dundrar på med styrketräning riktigt hårt nu. Målet är att bygga muskelmassa. Skiter i stort sett fullständigt i vilka övningar. Har hållt på med detta alldels för länge för att hamna i sifferträsket. Muskeln skall ta slut. That´s it. För att nå muskeltillväxt pekar forskningen på 8-12 reps om 3-4 set. Ibland kör jag så. Ibland kör jag tyngre. Ibland kör i jag i maskiner, ibland fritt och ibland så fritt som i TRX-remmar.
Funktionalliteten i kroppen finns där, nu skall jag anpassa muskelmassan till behovet.

Imorgon börjar sjukgymnastiken. http://www.idrottsrehabullevi.com Skall bli riktigt kul. Har hookat upp en gymnast som ENBART sysslar med idrottare. Ingenting annat.
Jag har en hygglig idé kring vilka övningar jag kommer att få eftersom jag fortfarande inte får stödja på benet. Det intressanta är om jag får börja göra benstabiliserande övningar och rena extensionsövningar.

Jag hör av mig!

Vi säger så!!

P.s.
Spana in Svenska Kickboxningsförbundets nya logga.
  d.s

Hurt tomorrow

Det börjar bita nu. Går över på den underkropp jag kan göra imorgon. Höfter och insida utsida lår samt mage/ländrygg. Skall prova olika plankor imorgon och se hur det fungerar bland annat. Skall bli intressant.

Idag körde jag igenom ryggen. Sjukt längesen jag körde rygg på gym. Säkert 3 år sen.

Fri Chins - 3 x 5
Sittande rodd - 4 x 10
Lutande rodd i latsdrag - 4 x 10
Ordinärt latsdrag med rep - 4 x 10

Fick räcka. Hela överkroppen är påverkad av kryckhoppningen. Vill inte sabba med en överträning nu.
Snart vila. 30-årsfest på lördag. Min egna. Kommer bli helt MAD!

Haft flera hjärn i elden idag. Rehabövningarna har blivit lite lidande. Det ordnar vi till imorgon. Kommer från och med nu att göra första rehabpasset i sängen på morgonen.
Idag har det blivit lite för mycket i knäet. Hugger och knäpper som satan. Fick ta en äckelpanocod för första gången på över 1½ dygn.

Nya tag imorgon!

Vi säger så!

Kan det inte få vara lagom bara EN gång?

Man står lika förstummad varje gång. Går folk som halvduttar med hantlar och maskiner på 1/4 av de kilona dom hade behövt för att få resultat. Så var det förr, så är det nu.

När man har PT-klienter är det ofta den mest chockande upplevelsen dom får. "Oj! Men HERREGUD va tungt". Ah, jo tjena. Klart du inte fått resultat när du kört med bolibompavikter. Jag blir så trött.

Idag var ju också en upplevelse.
Körde stående C2-skidmaskin idag för första gången. Oh mine gut va mjölksyran galopperade. Men ändå för JÄVLA bra för att hålla igång fysiken på ett ypperligt sätt i överkroppen medans man är handikappad benledes.

Idag blev det såhär (för er reps/set/ordningsnördar)

Uppvärmning: C2-Skidmaskin
Triceps
Fria dips 3 x 4 (PB by far)
Smal bänkpress i smithmaskin 3 x 12
French Press med hantlar 3 x 10

Biceps
Sittande hammarcurls 3 x 8
Lutande bicepscurl 3 x 10
Armdrag i latsdragsmaskin 2 x 8

Och såhär i efterhand...Det var inte helt begåvat att köra slut armarna och sen hoppa på kryckor.

Imorgon - Rygg och Axlar.

Vi säger så!
Ha det gôtt!

/Björnen

Imorgon åker vi

Och nu verkar jag inte behöva mer värktabletter än Ipren så nu är det dags.
Var inne och kollade på Friskis här i Partille och det första jag ser i gymmet är två st TRX-moduler. A thank you. Sen hade dom en pjäs jag letat efter länge som fan och det är en stående skidmaskin. Lite som en C2-rodd fast den är upprät. En stol där och jag kan antagligen komma förbi konditionsproblemet.

Kommer fokusera helt och fullt på styrke och stabilitetsträning från midjan och uppåt. Hittar jag en maskin imorgon för röven så plockar jag in den också men primärt bara överkropp.
Vi får se. Första gymkortet jag har ägt på 7 år. Lite för att jag själv jobbade på gym i 6 av dom åren. Mest därför.

Imorgon börjar vi. Fysträning. Utan morfin. Men med ett totalt sönderborrat vänsterknä. Om det kommer att gå?
Ni skall få se...

Vi säger så!
Ha det bra!

Har jag missat nån av er på Twitter förresten?

Morgonkraset i knäet.

Så.

Första natten efter operationen. Hur det gick? Jotack. Jag behövde inte kissa i en pet-flaska eller bajsa i en plastpåse. Jag klarade mig.
Man måste tänka ett steg längre. Funkar inte att ta nästan 10 minuter att ta sig ur sängen mitt i natten.
Då får man sig om inte annat en hurring av frun. Och det går fort. PANG säger det bara.

Har varit ute och snurrat på lite möten idag. Och det är Ipren som gör den riktiga skillnaden även idag. Panocoden lägger som ett gôtt skimmer över allting men Ipren gör att smärtan släpper lite och rörligheten ökar något.
Ipren liksom. Vad HÄNDER?

Smakde lite på "artoskopiträningen" idag. Det är de rörelserna alla får att göra efter en titthålsoperation. Dra foten emot dig, vinkla foten framåt och uppåt, lyft benet och spänn lårmuskeln.
Vinkla foten inga problem, dra fot mot dig - problem, lyft benet - problem, spänn lårmuskeln - stora problem.
Men nu är vi på gång.
Imorgon skall det göras tre gånger.

Fick bokat en tid hos sjukgymnasten också. Dom är specialister på idrottsskador så det blir perfekt.
26/9 skall jag dit.


Vi säger så!
HAJ!

Knärenovering - Check!

Då är det alltså borrat.
Var orolig denna gången. Narkos brukar ju annars vara förenat med stor glädje och njutning och
en närmast euforisk sömn. För min del.
Men inte nu. Inte idag.
För nu har jag två små flickor hemma. Och narkosen är ett av momenten som är riskfyllda i en operationen.
Det var SÅDÄÄÄR får jag la säga.
Var en brötig känsla att ligga uppkopplad och klar och rakad och tvättad och tänka: "-Skall jag skita i allting
och bara dra?"
För 10 år sen hade det varit mer "-Bring it!". Så var det inte idag.

Skadan var större än dom hade väntat sig.
Dels var den skadan som syntes på magnetröntgen bredare än vad man trodde och dels var faktiskt brosket även på vadbenet skadat (därav smärtan vid hopp).
Istället för en microfrakturering fick kirurgen istället borra på tre olika ställen.

Så nu ligger jag. Har inte tagit min första Panocod ännu. Väntar så länge det går. Får ta 8 om dagen om jag vill. Förstår inte läkarna att dom skapar missbrukare genom att skriva ut sånna doser och sen skicka på patienterna ett 100-pack.

Så nu är det först och främst prioritet på att få upp rörligheten och ner svullnaden. Om ca 1½ vecka skall jag hooka upp med en sjukgymnast för att påbörja den riktiga rehaben. Har fått flera olika kommentarer om rehaben idag och alla har sagt samma sak och det är i stort samma sak jag redan kommit underfund med.
DENNA rehaben är inget att "leka" med. Här finns inget "Ah men jag har jobbat med träning i 10 år, jag kan detta"
Inget sånt. Programmet kommer jag följa slaviskt och sjukgymnasten kommer vara lag. Jag kommer däremot att ha höga krav på sjukgymnasten. Kan han inte svara på frågor eller om det inte passar personkemiskt så byter jag ut honom. Jag skall dessutom se till att han jobbat med microfrakturerade patienter innan. Och dessutom med idrottare. Så jag inte får nån lam jävel som bara är intresserad av att patienter skall kunna sätta sig ner på en toalett utan smärta.
Där är INTE jag.

Så fort jag får jogga och vrida på knäet lite skall jag börja träna boxning ordentligt och även matcha så fort alla vridningar och förflyttningar fungerar.

Jag kommer köra en lätt och liten träningsdagbok i samband med bloggandet, mest för mig själv och även för att skapa en personlig hets att följa både det egna och gymnastens program.

Dag 1: Operationsdag.
Träning: Rodelträning i soffan.

Vi säger så! Hade det bra!

/Björn

Men vem ÄR han då?

Björn Rhodin alltså. Det är jag. Fyller 30 om nån vecka. Tränar kickboxning och thaiboxning sen 1999 ungefär. Typ. Jobbat som personlig tränare, styrketräningsinstruktör och sedemera verksamhetskoordinator på en större gymkedja i Göteborg. Sen nått år tillbaka är jag it-rådgivare och butiksansvarig och sen i januari driver jag och två kollegor egen klubb i Partille, West Coast Kickboxing.

Gift, bor i Partille, 2 små prinsessor.
Eller ja. Jag är inte gift med två små prinsessor. Hur fan skulle det se ut? Skulle inte se klokt ut.
Jag är gift. Med en fru. Som är helt unik.
Hon står nämligen ut.
Det borde hon inte göra. För så jobbig är jag.
Jag är en sån jobbig jävel som får saker gjort. Och detta har ju jag kommit på. Gjorde jag för ett par år sen. Jag är en sån som kan snacka snacket och sen leverera. På gott och ont.
För parallellt så bor det, som Jonathan Broberg på SB&K utryckte sig idag, en liten jävla gubbe inuti mig som inte slutar producera idéer.
Så jag har 36 eld i järnen hela tiden och får allting att fungera på olika sätt. Och hade det inte varit för min fru så hade ingen av idéerna varit skarpa idag. Ingen av de idéerna som kan komma att byta väldigt mycket för många människor hade fått se dagens ljus. Det är tack vare henne dom gör det.

Som SM i Kickboxning t.ex.
Vi fick det på 2½ månaders varsel och gjorde det bästa mästerskapet som arrangerats i kickboxningens historia.
Om det var mycket att göra? Om jag var hemma nått?
Ni fattar ju själva vart det här är på väg.

Och hon står ut. Med alla träningskläder, med alla träningsresor, med alla aktiviteter med klubben, med alla telefonsamtal, med allt nätverkande, med alla tävlingsresor. Med allt.

Tänk om jag inte hade haft henne.
Nej jag skiter i det förresten. Att tänka på "om inte". För jag kan inte föreställa mig det.

Idag fortsätte hur som helst resan på att bygga bålstabilitet och bålstyrka samt öka styrkan och muskelmassan i överkroppen. På torsdag skall dom borra. Och jag vete fan alltså. Känslorna är kluvna. Mest tror jag för att jag vet för lite om operationen och framförallt rehabtiden och liknande efteråt. Mycket för att läkarna inte kunnat säga nått. Dom vet inte helt 100 hur stor skadan är förrän dom har kollat.

Så vi får se helt enkelt. Jag tränar resten av kroppen lika gristungt som vanligt oavsett hur det går.

Mvh
Björn Rhodin
(Snabb sammanfattning av nuvarande uppdrag)
Ordförande West Coast Kickboxing
Huvudtränare West Coast Kickboxing
Vice Ordförande Svenska Kickboxningsförbundet
Utbildningsansvarig Svenska Kickboxningsförbundet

Skall vi se om vi kan göra det här då?

Jag är lite kall och tar presentationen av mig själv senare. För dom få som undrar menar jag.

På torsdag skall jag operarera en 1½ år gammal skada. Bekräftad broskskada vilket innebär att den aldrig kommer spontanläka utan måste opereras. Och då genom titthålskirurgi.
Dom skall borra små små hål i skadan vilket då skall skapa en blödning och på så sätt även generera en ärrbildning och en återtransport av broskceller som förhoppningsvis skall fylla ut den 5-krone-stora skadan på vänster knä som bråkat med mig varje dag i 1½ år.

Anledningen till att jag kör operationen nu är att det är först nu jag känner att den ger mig såpass mycket styrkedifferenser mellan höger och vänster ben.

Men vaffan.
Man har ju en överkropp och en bål att fokusera på, right?
Och man har ju aldrig tid att jobba upp muskelmassa och styrka när allt är som vanligt? Får ju passa på för fan.

Vi hörs snart igen.