En Pyjamaskramares bekännelser

Du och jag Håkan, på Katalin den 14e augusti :)
En av de finare citat jag hört Om Håkan Hellström är att han inte sjunger för att han kan, utan för att han måste.

http://www.youtube.com/watch?f...ge&v=e75rhpA-gpg

Och lite så är det även för mig och pyjamasvåld.  Förra veckan hann jag med en hel träningskväll i Dojan. BOB inställd, då Jonas skulle till York och nojade över det ( huruvida det var det gamla eller nya förtäljer icke historien). Emma skulle på en skitturnering i helgen (öhm.....hm...nåja. SM hette det visst, grattis till guldet förresten) och jag fick göra ett eget pass. Därför tänker jag inte heller berätta att den inofficiella vikten var 86.9. Hur **** lyckas man med det efter att ha "Skärpt sig i en vecka? AVGÅ ALLA!!!!!

Nåväl, hann  i alla fall med ett BJJpass, och det kändes rätt bra ändå. Nu går det helt plötsligt så mycket långsammare med gi- jag surar om jag inte passerar guard etc. Men.... jag måste ta fler avslut, satsa mer och tänka mindre på..öhm...annat.

+ Tänker på vad jag äter.

+ Snabbare

++ Bättre på rumpgång!

+Följsammare i guard

 

Till sist har min älskade lilla krabba börjat med kampsport även han. Det tar sig!

Över. Ut.

En pyjamaskrigares bekännelser - att älska djur

I som här inträder, låten hoppet fara. Ungefär så känns det, jag som börjat att mentalt ladda för grillsäsongen får såklart för mig att läsa en HEMSK bok om den likaledes hemska djurindustrin - note to self: Gör sådant i september!"Således grillas det inte loss såsom planerat.Sparris, anyone?För när vi ändå är inne på det...

BOB - Invägning

Hmm...Vad hände egentligen?86,9 står våg********på, och jag som trodde jag var både slimmare och smartare. Men vänta nu....förra gången var det utvägning!Still doesn't add up, 86,3 blev resultatet vid utvägningen....Nåväl  - banting is for banters. Idag gick det helt okej, motade stackars Jonas med en huvudspark, och fick en finfin vänsterkrok som svar. Vilket as! Ett högt tempo, jag tuffade till mig lite mer och kör mer kombinationer. Den övriga församlingen hade såklart ställt in - livet är uppenbarligen för kort för att sopsortera.Högre tempo, roligare rull!

Vår rullning gick finfint, BJ har blivit bättre på golvet, och jag flöt med.Det kändes rätt bra att medvetet parera allt sattyg han hittar på. Måste bli bättre på att hugga i momentet, att explodera när läget fås.....Tja - och för den delen saknas det ett och annat avslut-att vinna på poäng är rätt fegt , ). Typiskt att att man aldrig lyssnade på Pilo när det begav sig.

Bra saker:

+Högre tempo även i stående.

+ Bra stående kombinationer

+ Finfina stoppsparkar

+Bra rörelse på marken (trots allt)

 

Över. Ut.

 

En Pyjamaskramares bekännelser

 The BattleOfBålsta has begun, var där eller var en fyrkant!!Bjjträning i måndags, och jag irriterar mig själv med att bokstavligen bli överrumplad, som om livet är litet lagom ofokuserat. Ibland och rätt ofta annars också hamnas det rätt galet, och jag inser att jag har svårt att fokusera på momentet.

Kan yttra sig som följande: Under vår lilla pyjamaskramaskamp kommer jag på mig själv med att fundera på Paretos princip, huruvida Plura betonar zoologiskt med flit, argumentera för ( och gräla med mig själv) om varför marknad och kommunala inköp är nästintill hopplösa att förena, och hur det kommer sig att så många inköp görs efter premissen"one size, fits noone".

.Så jag kommer på mig själv med att cirkla åt fel håll när lilaMartin vill strypas, eller bli kastad åt fanders när Henke får tag i mig.

BOB omgång 2+3:

Det är att notera Att samtliga våra kollegor ser fram emot att Emma gör köttfärs av oss. Till och med Svartfot ( du vet vem du är ;) önskar livet ur oss. Misstänker att det är ett missförstånd, mänskligheten förstår inte att både jag och BoxarJonas är i kontakt med vår feminina sida. I övrigt blev Emma "sjuk" och Roger drog till Turkiet. Walk over för oss med andra ord.

Invägning 2011-05-12: 85.8 kilo.

 Det var det **********jäv****, men det går åtminstone framåt,

 Officiell BOBvikt per 2011-05-02 = 86.4 kilo. Emma retas med att påpeka att hon ska gå upp en viktklass, och därmed kommer hon även glatt äta kakor. Hmm....

Summering och Intryck hittills:

På våra BOBträffar går jag nästan aldrig på avslut på marken utan jobbar utifrån guard med positionering och svep - varför vet jag inte - instinkten låter mig inte behålla momentet tillräckligt, och dessutom är det hala killar och tjejer man kör med ;).  Det är riktigt roligt att köra stående igen, både världens tuffaste Emma ( förvisso har hon bara varit med en gång, hon blev väl lika rädd som jag) och Jonas lär jag mig enormt mycket av. Noterar att MMARoger har extrem gameness, och är dessutom snabb som tusan-gäller att ha koll på hans tempo och hitta mitt eget game.

Saker jag planerat och faktiskt lyckats med under BOBträffarna:

+Alligatorrullning som var....helt okej.

+Bättre på att kontrollera tempot i markkampen

+Gistrypning

+ Tryggare stående

+ Bättre på att jobba från guard

+Sjukt bra på att springa utav bara **när jag boxas med BJ, tyvärr åt fel håll oftast ( nåja, man kan inte alltid ha tur i tanken!)

Nästa BOB beräknad till fredagen den 20e. DÅ *****

 

Till sist - igår fick Lillkrabban klä sig själv inför läggdags. Det gick....sådär, eller vad tycker du?

 

 

Över och ut.  

En pyjamaskrigares bekännelser - Den vackra början

Som bekant, och såsom bildligen visat - Helvetet frös, kaffet är kallt hårt och hårigt, och mitt i förvirringen om varför någon gör något överhuvudtaget kommer ytterligare en blogg om ingenting. Moahahaha!
Audere Est Facere - Att våga är att vinna.

I mitt personliga fall har jag hållit på med någon form av kamps(p?)ort sedan vår Herre gick i kortbyxor, och prövat allt mellan himmel och jord utan att göra något större väsen av mig. Det i sig är nog inte så märkvärdigt, så är det nog för de flesta. Och egentligen är livet rätt knepigt att få ihop, framför allt om man jobbar bortanför heltid, har småbarn och kan i bästa fall ansluta sig till pyjamasvåld i organiserad form max en gång i veckan.

Men nu......Nu har livet banne mig förändrats!

 

På arbetsplatsen har det visat sig att vi har tre extremt duktiga kampsporter av alla de sorter, en boxare, en kickboxare och en styck MMAsnubbe.

Vad jag personligen bidrar med annat än markkänning och  lokal (tack Lollo för nyckeln!)är förvisso oklart. Det blev dock tvunget att göras en grej av detta - Vi utformade the BattleOfBålsta (BOB!), vilket i princip är en timmes friskvård i veckan på arbetstid. Hustrun protesterade mot att något som kan göra så mycket skada kan betraktas som friskvård....Nåväl - Helt plötsligt har jag insett vikten av rätt vikt( vågen i dojon är obarmhärtig mot päronformade pyjamaskrigare), att cirkla åt rätt håll och alla möjliga saker som för tillfället glömts bort, men som garanterat kommer vara aktuellt när jag springer för livet i boxningsringen.

I övrigt - Lillkrabban har fått sin första cykel, en knallröd trehjuling som han vill ha bredvid sig när han sover.Jag har lyckats krångla mig ur vätternrundan, denna tävling från helvetet, och inser utan mankemang varför folk som utövar mitt yrke oftast liknas vid krokodiler - stor käft och inga öron.