Fyra finaler och två brons i hamn!

Hesare och stoltare, dag för dag. Det är en bra beskrivning för resten av gänget i Bangkok – vi som inte är Elina, Lina, Petter eller Sadibou.

 Dagen började med Uffe Bymans semifinal mot Indien. Indien är en av de svagare nationerna i sporten, och även om de representerades av en thailändare så tog han slut efter en halv rond och Uffe glänste.Tills han i andra ronden fick en smäll/ett cut? som fick ögat att svullna så att matchen fick brytas. Brons är inte särskilt roliga att vinna.

Suck. Vi har en hel del otur här. Vår stora tur är dock att vi har en fantastisk läkare med oss som lindar alla ben så fort de kommer ur ringen. Det gör förbannat ont, och våra fighters får kämpa mot smärtan med tårar i ögonen och vita nunor, men så är vi det enda landslaget utan blåa och ömma skenben. Dr Pontus är grym.

Nästa match var Emma Tyni mot en marockanska. Marockanskorna är snabba och studsiga och förbannat avslappnade och verkar orka hur mycket som helst. Emma krigade grymt bra, men förlorade på poäng.

Strax därefter klev Lina Länsberg upp i ringen. Hon dominerade sin australiensiska motståndare och kammade hem finalplats! YEY!

Sen rann det på. Petter Wallin och Sadibou Sy krigade sig till två välförtjänta finalplatser, och Elina gjorde en väldigt snygg match mot en nyazeeländska som mest bara kunde sabotera.

 

Så, vi är hesa. Och stolta. Imorgon går Petter och Sadibou final, och på lördag tjejerna. CHOK DEE!!!!