En dag, nio fighter och fyra vinster

En sån känslomässig bergochdalbana det är att se fighter på fighter som man vurmar för kämpa, vinna - och förlora. Utmattande. Och det här är bara dag ett...

Amatör-VM i thaiboxning går som bekant i Bangkok, närmare bestämt The Mall i Bang Kapi. Undertecknad är team manager och min kontrollfreakigia ådra gör sig utmärkt i röran bland 580 fighters och lite över 80 nationer. Fighterna började klocjan halv två och höll på till cirka åtta på kvällen. I tre ringar parallellt, konstant. Inga långdragna entreer här inte.

Min kontrollfreakiga ådra fick mig även till dagens hjälte (om ni frågar mig) då jag slog larm om att idioterna i utrustningsutlämningen lämnade ut fel utrustning till tjejerna - de fick BÅDE bröstskydd och väst. Grejen är ju att västen bara skulle ges till juniorerna, och övriga ska ha bröstskydd (dont ask me why - fightbantade tjejer har liksom inga bröst). Men nu gick första fighten med väst. Jag slog larm, tjatade, stod på mig, tvingade en tjej att ringa Sports directorn som höll med mig (jag sa ju det!!) och sen insåg hon allvaret, sprang till domargubbarna, och slutligen självaste Stephan Fox, som gav tummen upp för att fortsätta utan väst.

Stackars Therese som strax skulle fightas fått ta på och av sin väst ett antal gånger slapp den till slut alltså. Yey me!

 

Men, tillbaka till dagen i kronologisk ordning. 

Först ut var Viet Hoang i a-klass-ringen, mot en khazakstansk kille. En bra, jämn fight där jag som hejande åskådare tyckte att segern lika gärna kunde gått till oss. Men icke. Störde mig på att ringdomaren gav två cautions för häng i ringrepen men sen inte gav den tredje som betyder poängavdrag. Trots två till minst. Och för att inte tala om pungsparkarna… Jaja. En jämn förlust där Viet krigade bra.

Samtidigt som jag filmade ovanstående fight, började Uffe Bymans fight i -51 i b-ringen intill. Filmandet tillät inte mycket flackande med blicken, men jag svepte snabbt över och såg att vitryssen matade frontspark på frontspark på Uffe. Mae dee. En minut senare hör jag ett jubel och tänker oh-oh… Tittar – och ser Uffe studsa upp och ner med svallet vippande. Han tajmade in en vänsterspark i en sån där sekund då vitryssen var avspänd och trodde att han var helt safe. Gonatt, sa det!
Stiligt, jobbat!!!!

Därefter var nästa svenska match Giang Hoang i b-ringen, i -54, mot en iransk vänsterhänt kille som var nästan huvudet längre än Giang. Giang kämpade tappert men förlorade på poäng mot denna tuffa jävel som såg ut att vara omänskligt stark i klinch.

Nästa fighter i b-ringen var Rodrigo Oyanedel i -60. Även han fick sig en längre motståndare, från Iran. Rodde kom inte riktigt in i fighten och förlorade på poäng. 

 

Här var mitt pepp utbytt mot depp. Att fightas i VM är stort. Att inte ta sig vidare en besvikelse oavsett hur positiv, äppelkäck eller psykiskt stark man är. Att förlora suger, och jag blir ledsen när våra fighters förlorar. Inte för att de förlorar, utan för att jag vet hur mycket det suger att förlora.
Visst, loser wins – det finns alltid nyttiga – kanske livsviktiga – lärdomar man inte hade fått sig utan en förlust, men fy i helvete vad skit det är att uppleva.

Sen kom västinsiktsincidenten. Loserdeppet blev ett rytande lejon som först röt åt Therese att NEJ, du tar inte på dig västen för att du är rädd att göra fel! Jag vet att de har gjort fel och du ska slåss utan.
Sen släppte jag ju loss lejonet på italienskan Bruna som livrädd med mig i hasorna till slut redde ut situationen. Var ju själv livrädd att de skulle resonera som att det blev fel att en fight gått med väst redan, och skulle tvinga på de andra i viktklassen det också. (det var Thereses viktklass)

 

I vilket fall som helst gjorde Therese en grym fight mot den stackars paraguayskan. Oj vad hon fick äta näve. Therese boxar ju bättre än gemene thaiboxare.. Men impade även med att låta motståndaren äta armbåge och matta. Härligt jobbat!

 

Såå skönt att få bli glad! Och här vände det ju lite. Både psykiskt och fysiskt – vi fick nämligen vända ett halvt varv och rikta uppmärksamheten mot Tobias Alexandersson i ringen intill, a-klass -75. Mot en ukrainare. (Ukraina, Vitryssland och ett par öststater till är lika bleka, bistra och benhårda i ringen som utanför. Enligt ryktet gatubarn som fostrats till fight som räddning från gatan och som belönas med massor av pengar eller typ ett hus om de håvar medalj. Ni fattar drivkraften. De är tuffa motståndare.)
Tobias började inte riktigt som sig själv. De där tunga sparkarn som går på duracellmotor utan att tappa i styrka kikade fram sporadiskt, men inte som de brukar. Ukrainaren var lång och tuff, och Tobias forcerade sig tufft in men hamnade i klinch där han inte hade övertaget riktigt, flera gånger.

Men, så småningom kom även Tobias in i fighten, och när fjärde ronden var slut hade han både hoppat in knä, satt armbågar och fått den ukrainska supporterskaran att se om möjligt ännu blekare ut än innan. Snygg vändning! Det räckte dock inte, och han förlorade på poäng.

Nästa fight, Fredrik Svensson i -67, B, var en fröjd. Fredrik gick på motståndaren hårt och redan i andra ronden satt ett knä så bra att det var över där. Bra jobbat!!

Ett par fighter senare var det Madeleine Valls tur att äntra ringen. Även hon åkte på en blek öststatare – en vitryska. Madde har duktigt duktigt lagt tid och energi till att klara sin vikt -57, och det verkar som att det nog tagit en del kraft både från knopp och kropp. Vitryskan var stark och svår och överjävlig och Madde kom aldrig riktigt  in i fighten. Ett par gånger blixtrade hon till, men det räckte inte. Vitryskan vann på poäng, och jag kände att det här var den jobbigaste förlusten i hela VM. För mig, för jag vet ju hur hårt Madde kämpar. Vilken beundransvärd vilja och kämpaglöd och envishet hon har. Fan fan fan, kunde inte världen bemött henne lite bättre just idag?

Sist men inte minst dock – en vinst till: Magnus Bonde (den enda fight jag missat eftersom jag tittade på Madde) piskade och armbågade sönder sin motståndare och vann på poäng. Ryktet säger att den annars så gentlemannabelevade unge herrn fultricksade och kämpade och gjorde i princip allt i hans makt och lite till för att slutligen kamma hem en poängseger.

Glad igen. Dagen bjöd som sagt på höga berg och djupa dalar och fyyy vad trött jag är. 4 av 9. Yey!

 

Imorgon fightas

Damer

- 51 Therese Gunnarsson vs Eva Fernandez, Spanien

A-klass

- 60 Malick Bah vs Dzmitry Varats, Vitryssland

- 67 Sanny Dahlbeck vs Aziz Rafai, Frankrike

-86 Adam Lazarevic vs Mustafa El Barbarbari, Nederländerna

B-klass

- 67 Fredrik Svensson vs JARKKO KEKARAINEN

- 75 André Bånghäll vs Hayden Todd, Nya Zeeland

- 81 Petter Wallin vs Daniel Vitovec, Tjeckien

 

Chok dee!!!

Och är ni nyfikna på kommande fighter så hittar ni mer info på www.swedishmuaythai.nu.

OBS! Sadibou Sy saknas där, men går på tisdag.