Jag är så full att jag dör!!
Mina turer till min gamla hemstad blir allt färre. Men när jag väl är där är det två ställen jag alltid besöker. 1. Mammas kylskåp 2. Slagskeppet. Gärna i kombination.
I mammas kylskåp finns alltid goda rester från någon läcker middag jag aldrig skulle få för mig att orka öra, plus Tropicana apelsinjuice, lyxiga pålägg, avocado och en massa annat gott. Ofta även en äppelpaj i svalen också.
På Slagskeppet finns, som alltid, en massa sköna människor, sammanhållning och ett gäng goa säckar som inte går av för hackor. Den här gången hann jag inte slåss med någon eftersom jag skulle infinna mig på Bosön kl 12, men jag hann träna lite under Sofias och Mias ledning vilket var trevligt.
Bosön, ja. Jag missade rätt buss från Ropsten och fick släpa tunga väskan från Rudboda torg. OCh jag gick och gick och gick – SEN – när svetten rann och jag började undra, tornade sig de första husen som utgör detta idrottsmecka upp sig. Tata!
Anledningen till min visit stavades elitsatsningsträff, och var initierad av RF och uppstyrd av duktiga SB&K:s kansli. Eftersom thaiboxningen genom SB&K kommit med i RF finns massor med nya förmåner och planer och förväntningar och bidrag och kompetens och tjolapptjolahej som bara väntar på att sjösättas och utnyttjas. Det var vi (SMTF:s utsända - jag, Varbergs-Pelle och VBC-Peter) och en väldans massa snubbar som sportade konstiga saker som slutade på o, (Taido, Iaido, Jodo och lite annat smått och gott). De som var mest som oss var kickboxargänget med Hayes i täten, som hade massor med matnyttigt att lära oss noviser. Damn, vad vissa är uppstyrda! Men det ska vi också blit.
Jag kan inte läcka så mycket om vad som ligger framför oss än, men jag kan avslöja att Bosön är en sjuuuukt bra resurs för t ex landslagsläger (vi ska ha ett där i slutet av månaden) och att de sitter på en massa skojig kompetens som fyslabbet, idrottsskadekliniken, idrottspsykologer osv. För oss, att utnyttja. Tjoho. Vi fick i alla fall lära oss massor om hur vi kan jobba för att utveckla landslag och talanger och vilka medel som finns att få, men även att det satsas en hel del på bredden, alltså för att utveckla sporten gentemot de utövare som inte tävlar.
Jag blev så superpeppad och full av idéer att det höll på att bubbla över totalt. Att sen befinna sig i en miljö där allt man ser är en massa folk som är där för att sporta loss i respektive gren var också kul - en massa judomänniskor var på läger, ett av taekwondoförbunden var där, en massa unga ishockeytjejer om jag fattade det rätt, och så vidare. Vilket sportfåneheaven!
Lördagen avrundades med trevlig middag i Mästarvillan, och i morse pallrade jag glatt mig upp redan tjugo över sju för att göra sjukilometern i skogarna kring Bosön. Det var skitnice - kuperat, skönt höstväder, utsikt ut över vattnet - tills jag villade bort mig från rätt markeringar och sprang vilse. När det kändes som en sju kilometer redan gått tog jag fram telefonen och insåg att det var fem km tillbaka. Kom fram jävligt hungrig efter en timme och tjugo minuter totalt...
Nu sitter jag på tåget ner mot Malmö och min älskade Velvet som jag inte sett på hela helgen och smider planer för framtiden. Fan vad kul det är att vara med och förändra och styra upp.
Kära thaiboxningSverige, nu jävlar ska vi bli ännu bättre :D
(bilden har jag snott från fejan, kära gamla Slagskeppet, med ett antal myskomponenter som jag itne såg denna gång - Peter, Sanny, mfl.
















