Med tomtemössan vackert i hand

Hej allihop, Nu är jag på välbehövd semester. Sitter as we speak i solskenet på balkongen och ska strax ut och springa. Min fight som var planerad till den 22  maj har blivit inställd, vilket är tråkigare för min motståndare än för mig eftersom hennes knä är trasigt och jag avundas henne inte. Hoppas verkligen att det repar sig, Jill, om du läser detta!

Senaste tiden har jag gått runt och varit en riktig surtant, precis som vibbarna i mitt förra inlägg avslöjar. Jag har haft mycket på mitt nya jobb, på ett sätt som jag haft svårt att hantera. det jag är van vid i min yrkesroll är att bara ha Åsa-hatten på mig, dvs, jag går efter eget huvud i det jag gör och då gör jag det oftast kalasbra. Men min nya arbetsplats kräver att jag ibland drar på mig redaktörshatten och agera och resonera utifrån den, nästa sekund ringer telefonen och jag måste ta på mig en helt annan hatt och bete mig rekorderligt för den hatten, som kan vara en kund från något företag som det kanske inte alls funkar med Åsahatten. (Min chef refererar till rollbytesfenomenet precis som ja gör, med hattar, därav den något löjliga symboliken.) Så jag har haft svårt att hålla hatten.

När jag var på Muay thai arena, som, bortsett från att jag har svårt för ringtjejer - antagligen därför att jag är tjej själv (wild guess...) var en välarrangerad tillställning på många sätt (vilket jag också skriver i min förra blogg) reagerad jag starkt över att det inte var någon thaimusik alls någonstans. Det kändes som en direkt avthaifierad gala, med ringa respekt för sportens ursprung. Och, precis som jag skrev tidigare i min blogg, tycker jag att det är dåligt från arrangörens sida att inte ha musik eller tradition med någonstans.

Nu har arrangören -som inte är någon tomte utan en person som gjort väldigt mycket för svensk kampsport - utlovat lite mindre avkall på tradition men fortsatt bra och publikvänliga galor i framtiden. August, du gör ett bra jobb (även om du besitter en verbal uthållighet som knäcker vilken surtantsbloggare som helst) och jag ser fram emot fler Muay thai arena-arrangemang.

Eftersom jag inte riktigt var med på den tiden när thaiboxning var på källarnivå så har jag lätt att glömma just klivet från underground till galor som sporten gjort, och som gör andra stående kampsportare gröna av avund (men också inspirerar  - vad jag förstått kommer kickboxnings-SM bjuda på äkta kvällsgala och k1-fighter till exempel, kul!). Sånt får man inte glömma. Att ge publiken vad den vill ha är inte fel om sporten ska växa. Även om jag tycker att det är skitviktigt att inte glömma sitt ursprung.

Vidare, med tomtemössan på, eller rättare sagt vackert i hand (eftersom jag numera har ett generande vagt minne av att vi på senaste styrelsemötet diskuterade just musik och en specifik gala och borde kommit ihåg detta och inte ylat på om exakt vad som står i SMTF:s regler i just detta fall - i fortsättningen måste vi ha regler avsedda att användas. eller formulera om dem så att de stämmer med verkligheten) vill jag stärkt av solskenet på Rivieran och den välbehövda semestern och distansen från jobbet (fatta, första natten drömde jag t om att min chef ringde och sa att jag var tvungen att jobba, och att alla mina kollegor plötsligt flyttat in här i lägenheten i Menton utan att fråga om lov och puttrade på med produktion för fulla muggar här utan att jag kunde göra något...) också erkänna att jag skrev en väl negativ blogg, även om den står för mina åsikter. (Phew, lång mening, solly!)

Så, jag vill passa på att kredda Linn och Fatima för att ni krigade så jämnt, det var verkligen en grymt spännande fight, och det var kul att se den. Och Linnea, du ägde verkligen din motståndare från början till slut, jag tyckte synd om henne. Dessutom verkar det som - inget bekräftat än - att om jag vill gå någon fight snart framöver så kan det vara så att det är det hon som erbjuds som motstånd. Hon med sina fyra matcher mot mina nio. Beggars can't be choosers....

Klart slut från Åsa som blivit svettig av att skriva i solskenet. Bilden är jag och vapendragaren Jenny på balkongen. Vi är mycket brunare nu! :D