3 kilo upp och ner

Folk kanske tycker att jag obsessar, men det är ju sjukt när man tappar 3 kilo från en dag till en annan.

...Fast det värsta är ju när det är tvärtom och man lägger på sig lika många över en natt.

Jag låg på 60 kilo först, i lördags. Och sen på något märkligt vis bidrog en stillasittande dag utan (kollade fighter i Varberg och åkte bil 40 mil) till att vågen nästa dag stod på 63.

Jag vågar knappt säga det högt. Sextio fucking tre! Det är ju två viktklasser över min matchvikt! Jag som vanligtvis ligger på 58,5-59 när jag tränar normalhårt, och nu efter påsksvullet på 60.

Så, 63 kilo. Skamfyllt som fan för en 57-kilosfighter.
Som grädde på moset gör ju såna härliga viktsvängningar att kläderna dessutom stramar, som extra straff. Gah. Det vägde jag alltså i går morse, efter en lat söndag.

Igår började jag dock dagen med första passet morgonintervaller sen februari. Åt duktigt - kyckling, spenat, morötter, valnötter, fleromättat fett, många mål, med 2,5 timmes mellanrum resten av dagen, och kände att förbränningen svarade direkt. Avslutade med ett hyfsat lugnt 1,5 timmespass thaiboxning på kvällen. (Mitt mission nu är ju att lära mig leverera rätt rätt rätt teknik oavsett press, så hellre färre rätt utförda hårda tekniker än flera snabba småslarviga (jag vet, det är ju så uppenbart, men det är ju inte alltid kroppen lyder det man vet, så nu nöter jag). Vilket innebär att jag tar det lugnare hellre än speedar på och pressar tempo = inte lika jobbigt rent fysiskt).)

Så, i morse. 60 kilo. Jojobantad och fin, haha.

 

Tro fan att många obsessar över sin vikt när det är så lätt att pendla upp och ner.