En sockerberoendes bekännelser - 2010-04-10

Efter att ha drunknat i smågodis i över en månad kravlar jag mig nu upp ur eländet. Och jag är på väg tillbaka, jag lovar!

Hej kära bloggläsare. Det här är ännu ett sånt där blogginlägg som inte är särskilt kul, för jag är inte i Thailand, jag har ingen bekräftad match framför mig och jag har på senaste tiden inte alls slagits. Dessutom är jag kurvig a la pre-thaiboxarlivet, sockerberoende och hyfsat mållös - i dubbel bemärkelse.

Hur kul låter det på en skala? Exakt. Inte.

 

Grejen är att jag förkovrat mig i nytt jobb och nya uppdrag. Sen årsskiftet jobbar jag på en informations/reklambyrå där jag kan titulera mig redaktör, reporter, redigerare, formigvare och en massa annat. Varierande uppgifter, både på den onda sidan och den goda. (Vi kallar reklamarna för den onda sidan och de som jobbar redaktionellt för god. Jag lånas ofta ut till den onda, men anses alltså god.) På den onda sidan måste jag ofta vara kreativ inom stilistiska regler och tekniskt kunnande som jag med min journalistutbildning inte känner till, vilket gör det hela lite knivigt. Emellanåt jävligt knivigt. Alla onda och goda är bra människor, skärpta och med höga ambitioner, och deras mesta modeord är "så.". Man säger det i en egen mening, så punkten efter ingår liksom, för att understyrka det man sagt. Typ: "Läget är att vi harhela sommaren på oss till det här. Så."

 

Och så har jag blivit kassör i thaiboxningsförbundet. Vilket innebär att om jag har tråkigt, eller bara lite ren och skär fritid att fördriva så finns det alltid en matchbok att skicka, ett mail att besvara, eller en massa saker att försöka förändra till nytänkande och smidighet beroende på hur ambitiös jag känner mig för stunden. Jag jobbar på det. För stunden känns det som antagligen fler läser min blogg än på förbundets hemsida, så därför tar jag utrymmet och tillfället i akt till att kommunicera ut följande:

 

• Du som ska träna och eller tävla utomlands, anmäl det till SB&K. Det finns blankett på hemsidan. Varför? Du täcks av deras försäkring då. Så jävla gött. Hur många är vi inte som uppgivet insett att det kostar miljarder att ha en bra försäkring vid träning i Thailand till exempel? Fatta vidden av att vi lyder under RF numera!
• Du som är huvudtränare/överhuvud/kru/matchboksinförskaffare på er klubb: Köp. Böckerna. I. Förväg. Flera åt gången, typ tio i taget. Det sparar min tid, miljö, porto, papper och sist men inte minst så har ni böcker tillgängliga när en ny fighter är redo att gå match och behöver en ny bok. Och kan då bara dra ett mail med fighterns uppgifter till mig, och licensnumret som står i boken. Superenkelt! Supersmidigt! en stor puss till alla som redan gör så.

 

Så. (!) Tillbaka till blogginlägget. Dessa nya åtaganden i mitt liv, i samband med min punkterade SM-ambition (min gamla vadskada gjorde sig alltför påmind en bra bit in på prefightträningen) har gjort mig till förtappad muay ying. Jag har bidragit till svenskarnas höga smågodiskonsumtion i generande omfattning. Jag tränar, men bara på bekvämt och lågintensivt vis (typ springer milen bara för att det är enkelt). Jag känner mig nästan som en främling på klubben och är knappt där förutom när jag håller pass en gång i veckan. Med andra ord - det har barkat käpprätt åt helvete.

 

Så. (igen!) I morse messade jag min makt (Toni) och min tränare (Oskar) och förkunnade att jag måste fightas igen. Typ i mitten av juni räknade jag ut var lagom.

Det var i morse, när jag skrev allt ovanstående.

Nu är det eftermiddag och jag är anmäld till fight den 22 maj! Haha. Plötsligt känns allt så skönt. Jag har aldrig några som helst problem med karaktär vad gäller mat och träning när jag väl har ett mål, då är det bara så självklart. Då vet jag ju vad jag ska göra. Kliva upp 5.30 för tre morgonträningar i veckan, hålla hakan ner och guarden upp, göra som Oskar säger. Häpp!