Chin Gu Cup, Köpenhamn - 2009-11-15

Som sagt, för att värma upp mig lite inför Fighter extreme-galan blev jag anmäld till en tävling i Köpenhamn i typ alla möjliga discipliner, för att få fight till varje pris. Jag hade tur och fick mig en c-fight i thaiboxning, dock mot slugger-Fatima som jag redan gått mot en gång, och då vunnit.

Vi var fyra från klubben som skulle fightas, och förutom överstecoach Toni hade vi lika många sekonder/supporters med oss.

Jag var inte särskilt nervös, vilket jag ser som en seger, för jag kände att det mycket väl kunde vara så att Fatima nog var mer drillad inför den här fighten än inför vår förra, och att jag inte slipat på något specifikt game den här gången. Men jag kände mig hyfsat trygg i min form och lugnet höll sig.

Det jag stissade upp mig mest över var att jag inte hade några bröstskydd (ni vet, kickboxararrangörer..) och skulle tvingas mygla med det. (Idiotiskt påfund överhuvudtaget. Bröst ÄR skydd. Det är fett och brosk som absorberar en smäll som hade gjort ondare om de inte suttit där.) Anyway, drama och dödsåångest fanns inte på menyn denna dag.

Alex var först ut i ringen av oss svenskar (alla från RealFighter), och gjorde en snygg fight mot en rätt oslipad motståndare som uppenbarligen inte kunde klincha men prompt skulle det ändå (dagens första BUT WHY?). Gång på gång sög Alex ett bestämt tag i nacken och pangade in knä på knä på knä på sin motståndare som försökte skydda sig med armarna.

Då även ringdomaren tydligen också var rätt oslipad i thaiboxning uppmanades Alex efter ett tag att inte dra ner huvudet på honom!

Denne ringdomare valde även att inte dela ut räkningar: i Eriks fight, när hans motståndare, efter att krutdurken Erik slagit nytt rekord i att välta sig + motstånd ur ringen X antal gånger under en enda match, kravlade på alla fyra och bedjande skakade på huvudet mot sin ringhörna som borde kastat in handduken där och då, bidde det inte ens räkning. Mycket märkligt.

Både Erik och Alex vann övertygande sina fighter. Sen var det dags för mig. Uppvärmningen kändes skitbra, jag var avspänd och fräsch och teknikerna på mits var hårda från start. Kändes mycket bra.

Men sen började fighten. Jobbiga Fatima. Suck. Hon är en sån där krutdurk som prompt ska rusa in i famnen på mig. Hon står stadigt på jorden och sluggar som en hårhänt väderkvarn. Jag hade tänkt att det som funkade i vår förra fight - att lowkicka hennes främre ben skulle förstöra för henne igen, men hon hade tydligen hunnit vässa sig lite sen dess. Varje gång jag satte en lowkick sa det PANG i skallen på mig och jag kände hur mitt huvud slungades åt sidan.

Det lustiga var att första gången hon satte det tricket, gjorde det inte alls ont - jag hade bakåtvikt i lowkicken precis när hon träffade och flög bakåt av hennes träff och landade på arslet. Hon såg säkert ut att ha superkrafter, men där var det mest stoltheten som fick ta smällen för mig.

Jaja, bara att fortsätta. Vi hamnade i klinch flera gånger, vilket hon aktivt sökte, och här är dagens andra BUT WHY?, för där uträttade hon nada. Hon verkade inte ens försöka knäa utan vände liksom bara upp rumpan. Då tryckte jag ner huvudet på henne, vilket gick oförskämt lätt. Ingen domarreaktion. Jag tryckte det ännu längre ner. Jag lovar, jag tryckte ner hennes huvud varenda gång vi hamnade i klinch men det hände inte mycket. Inte ens när jag började lacka och vispade upp ett knä farligt nära hennes huvud, som ju verkligen var i knähöjd, reagerade domaren. För han koncentrerade sig på att bryta när vi kom emot repen. Han hade nämligen uppmanat oss att inte klincha mot repen eftersom de var lösa.

(Knä mot huvud var alltså inte tillåtet i denna match om någon undrar)

Lite längre in i fighten fick jag mer guts och satte flera raka knän, och till och med hoppade in ett eller ett par, hehe. Jag minns att jag satte en hel del frontkicks, och att hon sin vana trogen försökte - och ibland lyckads - fånga mina sparkar.

När de tre ronderna var över var jag inte särskilt trött, och ganska säker på vinst. Blev dock rätt förvånad när jag vann med domarsiffrorna 2-1, hur det nu är möjligt när jag dominerade henne i klinchen och hon själv inte satte ett enda knä utan mest bara slag (och typ en lowkick som satt där den skulle). Jaja. Ajaj.

Jag gjorde en godkänd insats, vann min match och höll lugnet - kanske nästan lite för bra, för jag kände att jag aldrig riktigt taggade igång ordentligt.Och Fatima kom och bondade lite efteråt och var sååå imponerad av min klinch. Det var ju rart av henne..

Nu vill jag bara se filmen så att jag kan bestämma mig för om jag verkligen är nöjd med matchen eller inte. Men jag fixade i alla fall mina mål med den.

I övrigt var det en kul utflykt, roligast att se var Johan som matchdebuterade strax efter att jag fått min guldmedalj, och fick alla att tappa hakorna till knäna. Snyggt, aktivt, svar på allt, tekniskt och bra tempo! Vinst där också.

Nu: Tre veckor till nästa fight. Jag kombinerar efter match-vilan med att ta influnesashot imorgon så att jag kan komma igång med matchträningen pronto sen. Den här gången lärde jag mig också exakt hur lång tid jag behöver för att tappa kilon till invägning, och att det inte är någon idé att börja för tidigt.

Edit: Nu har jag sett filmen, och allt man säger om sin fight innan man sett filmen är ju lite.. vinklat. Hon knäade faktiskt i klinchen, det ska jag ge henne.