Ny favorit i ringen

Lite drygt en vecka har gått, och jag är nu så acklimatiserad att jag tillåts/tillåter mig att träna fullt ut med allt vad det innebär. Dvs 6 km löpning, några skuggronder, 5 ronder säck, 5 ronder mits, sen sparring och/eller klinch/teknikträning, samt fys, två gånger om dagen. Gotta love it!

Igår var det väl framemotsedd vilodag, med allt från shopping i shoppingcentret Fashion island (tyngdlyftarhandskar av märket FBT för att slippa blåsorna från den rostiga skivstången, samt på Pi Moos inrådan inköp av typ cykelbyxor att ha under shortsen så att pojkarna inte blir generade när jag sparkar högt) till gryym thaimassage på ett SPA en bit härifrån. Den senare var helt outstanding, jag har aldrig varit med om så hög kvalitet på något annat ställe tidigare. Strandtanterna i Phuket kan ju slänga sig i väggen i jämförelse..

 

I morse var det lite svalare än tidigare, och jag missade när de andra drog iväg så jag fick springa på egen hand. Inte mig emot, med musik i öronen är det nästan vad jag föredrar, jag blir lite seg av att inte bestämma tempot själv. Efter några ronder skuggboxning och säck ropade Mam in mig i den lilla ringen.

Eftersom jag är tjej är jag hänvisad till den - kvinnliga fighters är en rätt ny företeelse i Thailand och många av killarna här har hyfsat konservativa föräldrar som inte gillar tanken på tjejbaciller i ringen. Den lilla ringen är lite mer förlåtande och välkomnar alla oavsett kön.

Men, inte mig emot. I den lilla ringen huserar Mam, en 25-årig fd fighter med över 320 fighter bakom sig. Han är en riktigt vass mitshållare som med ett stort leende och fast hand ger dig exakt det där sköna motmötet, oavsett om du sparkar, slår, knäar eller armbågar. Och på kort tid har han lockat fram mina hårdaste, snabbaste och mest avslappnade sparkar, armbågar och knän.

Det enda som inte riktigt funkar i vårt samspel är teep, frontkicksen, som jag bara sätter på reaktion. Jag sätter dem hårt och rent om du tar ett kliv mot mig, det sitter i ryggraden. Men säger du teep och står still så kommer en långsam och stel spark som inte skulle rubba ens ett asplöv... Jaja, det är ju en spark som ska tajmas in, så det är ju inte hela världen. Vi körde i alla fall fyra finfina ronder som jag förutom teepsen då är väldigt nöjd med. Jag har fått upp snabbhet och styrka i min vänsterspark, som inte fanns där förut – jag har gjort den på fel sätt rätt länge, det där knaset som jammat min höft, men nu har jag hittat flytet i den riktiga vänstersparken och slarvsparken* är förhoppningsvis ett minne blott. (*Slarvsparken är snabb, hög och utan att vrida in höften, istället har jag utnyttjat höftens överrörlighet så att den fått spel.)

Mam ser alltid till att varenda teknik är 100 procent snabb och explosiv, ett tänk jag tagit till mig med öppna armar. Han verkar nöjd med min prestation och förklarade på sin väldigt begränsade engelska med thai style teckenspråk att jag blivit bättre och bättre. Yey! :)

 

Sen blev det lite mer komplicerat. Jag gillar egentligen inte klinch på grund av min lite ömtåliga nacke, men nu har jag alla chanser att slippa musklande idioter och lära mig lite användbara moves! Jag har vid flera tillfällen förvarnat Jakae, ägaren, att jag vill klincha från och med idag då jag börjar träna 100 procent.

I den lilla ringen sparrade en farrang och en thailändare och i den stora klinchade thailändarna. Efter en stunds skuggande i närheten av den lilla ringen insåg jag att ingen skulle bjuda upp mig, så jag bad Mam. Han skruvade lite generat på sig, och sen frågades det runt bland de närmaste killarna, men alla skakade sina huvuden – jag är ju tjej, det går ju inte. Suck, jag VET. Det är inte personligt, men det bara är så, thailändare klinchar inte med tjejer, det bara är så, en självklarhet som inte kräver någon förklaring liksom.

Tränaren Rak lade sig i och föreslog att jag skulle klincha med Matthias, som är rejält ledbruten efter flera dagars matchsparring toppat med gårdagens massage som gjort att killen var lite slut som artist i morse, så att han inte var upplagd är mer än förståeligt.

Det slutade med att Mam återigen tog sig an uppdraget Åsa, lite tveksamt. Vid det laget var jag ju lite lätt sugen på att visa mig på styva linan och hade inte den minsta lust att inte dra på när vi körde vad som faktiskt inte alls bidde klinch utan distansknän, så till slut greppade han än en gång mitsarna och lät mig köra en längre rond med bara distansknän och armbågar. Och oh vilka armbågar! Det pangade skönt i mitsarna och allt bara satt, så jäkla nice!

 

Till nästa pass ska jag luska lite vilka som faktiskt har klinchat med tjejer tidigare, så att jag kan hooka med dem. I lillringen.

 

Bilden: Moi: Lite svettig, antagligen ett par liter lättare än två timmar tidigare.