Ny resa, nytt gym, ny skalle...
Sist jag var i Thailand fick jag ju bittert erfara hur omöjligt det var att förena mina nyvunna lärdomar om träning (boxning, explosivitet, återhämtning et cetera) med en träningsintensitet som imponerar på en thailändsk duracellkanin till tränare. Dessutom var jag ju bortskämd med uppmärksamhet och finslipning på en personlig nivå som är svårslagen (kredd till hemmatränaren Toni alltså). Med andra ord kände jag mig rätt missföstådd eftersom tränarkommunikationen mest höll sig på kick, punch, knee, elbow och faster faster-nivå. Och så rivstartade som sagt semestern med ett varsel.
Anyway, nu har jag lagt det bakom mig. Och precis som med alla mindre lyckade projekt fanns ju två alternativ: att konstatera nederlaget och ge upp tanken på att jag kan få ut något av att träna på bortaplan, eller att ta mig an utmaningen på nytt, med en ny vinkel och åka ner igen. Som bilden skvallrar så valde den rundlagda blekfisen det senare...
Så nu är jag i Thailand igen! I Bangkok, på Keatkhamtorn gym (www.keatkhamtorn.com). Långt från svenneturister, barflickor och sandstränder. Det påminner rätt mycket om kära gamla Chay-Yai i Chiang Mai, men stämningen är oslagbar, gymägaren och hans familj och alla fighters är galet omtänksamma och så långt stormtrivs jag här! Visst, löpturerna är ju inte direkt som att springa till Kata view point (vi snackar platt, asfalt, trafik och lätt brännande känsla i halsen, av avgaserna), men bortsett från det trivs jag skitbra.
För att undvika kulturkrockarna (ähum, Åsa-krockarna) så är min inställning att den här gången så ska jag ge fan i att säga emot så mycket (vilket är väldigt svårt för en uppriktig sate som jag) och istället försöka lära mig det stackaren jag vill säga emot faktiskt har att lära mig... Och, det jag ville sist – teknikslipa – ska bli av. Och, sist men inte minst INTE träna ihjäl mig, min vana trogen. Duktighetshetsen avstängd.
Det enda jag sagt till William (lägligt nog har gymmet en svensk manager, vilket är oerhört smidigt) att jag inte kommer att göra är styrketräna på thailändarnas uppmaning – jag har med mig ett bra genomtänkt styrkeprogram som jag just kommit igång med, som jag ska köra två gånger i veckan. Tänkte att det ena passet får bli på söndagar (vilodag) och det andra typ onsdagar, då jag byter ett vanligt pass mot det.
Och till min stora glädje funkar det so far! Det känns som att de är väldigt måna här om att jag inte ska gå ut för hårt, så jag har fortfarande inte sparkat mits, utan kört lite lätt sparring och teknikronder på säck och slagputor med min egen privata thailändare. Japp, jag har tydligen en sådan! Kong-pan Lek heter han, är hälften så gammal som jag (17) och har över 100 fighter bakom sig och har rankats 6:a och 8:a i sin viktklass (typ 51 eller 53) på Rajadamnern under de senaste tre månaderna. Han styrka som fighter är att han inte bara är stark utan även oerhört teknisk. Han har tagt mig under sina vingar och kör teknisk och kul träning med mig, och ser till att jag gör det jag ska. Dessutom är han språkbegåvad och hälsar mig med ett glatt Hur mår du? Varje träningspass. Helt bedårande.
Just nu sitter jag och surfar på gymmets trådlösa bredband efter att ha smörjt kråset efter träningen. Jag bor sju minuters promenix härifrån på ett lägenhetshotell som är helt okej, men eftersom det vankas middag efter träningen så brukar jag duscha på gymmet och nu bidde jag kvar här efter det. Väldigt lyxigt med mat, man får alltid tre olika rätter plus ris, och så fort man tömt en skål vill någon fylla på den. Nice att kunna backa, hehe...
Jag kom hit i lördags, hann med en träning på eftermiddagen, och sen igår så åkte vi och kollade fighter på Channel 7:s arena – helt gratis. Rekommenderas som alternativ till att betala dyrt på Rajadamnern eller Lumpini...
Det var allt för den här gången. Kände lite att jag ville rapportera att jag är här och att jag har det jävligt bra. Mer läsning snart!
Lycka till med träningen.
cool bild btw :)
/A
Åsa












