Mina personliga tankar om svensk mma

Tänker nu berätta om mina tankar om mma som vi har i Sverige. Jag börjar med året 2005.

Den första mma-galan som jag såg var European Vale Tudo år 2005 i Solnahallen, mitt första intryck tillsammans med storebrodern var "Wow, de slåss på riktigt". Stämningen kändes lite sådär underground måste jag medge just för att belysningen och det svarta mattgolvet gjorde att det kändes barbarisk. Idag då man tittar på The Zone Fc så känns det mer öppet och att få kommentatorerna med deras glada och öppna göteborgsdialekt höjer upp stämningen rejält. Tiden går med andra ord och utvecklingen har gått snabbt med mma.

För fem år sedan så skulle nog ingen i min vänkrets veta vem Fedor är eller Randy Couture, idag år 2010 så känner många till dem och pratar gärna om det i dimman någonstans i inlandet. Så för en gångs skull så känns det ok att prata om kampsportsutövare på profesionellt nivå.

Omsättningen att arrangera MMA galor verkar vara enklare idag, det är inte bara Budo Fitness som sponsrar utan även tv-kanaler som bla Tv4 Sport vill komma in och ge sporten mer support. Det känns som att vi kampsportare har blivit starkare, alla anti-kampsportare har lite att säga eftersom säkerheten i Sverige jämfört med andra länder är rätt så stora. Nu vet jag inte hur det gick till förr då man arrangerade EVT i Sverige, men jag skulle gissa på att det var knappast någon form av SMMAF som stod bakom det.

På två år så har många svenska fighters fått möjligheten att få tävla på hemmaplan, de slipper desperat söka efter matcher i grannlandet Finland eller i Polen utan nu kan alla debutmatcher ske på svensk mark. Det måste kännas säkrare att kunna få tävla på hemmaplan så att man får mer självförtroende innan man åker och möter någon hemmafighter i tex Tjeckien.

De kritik som jag har läst under det senaste halvåren är då förstås matchningarna och antal galor per år. Först och främst så borde man tänka på att svenska fighters som är ny i sporten behöver få gå mot "okända namn", man kan inte slänga in stora namn på samma gala. Men sedan så finns det fighters som vi åskådare verkar tycka att han/hon är redo för att möta större namn innan det börjar kännas falskt. Jag skulle inte tycka om att bara gå två matcher per år mot fighters med 1-4-0 i record typ. Alla form av kritik har man fått läsa.

Just nu så känns det som att arrangörerna,matchmakerna och övriga som är med att göra en riktig mma-gala har tagit emot kritiken och gjort det till det bättre. Förra The Zone Fc var ok faktiskt, Martin Svensson fick möta en BJJ fighter och Victor Cheng fick arbeta för sin vinst mot Andrei Kaeshov, det kanske inte var stora namn som gick på galan men arrangörerna ville visa att även okända fighters kan sätta press mot svenskarna.

Superior Challenge 5 har tagit kritiken väl, den svåraste matchen som en svensk fighter fick möta var Tor Troeng. Han fick kämpa enormt mycket i tre ronder för att avsluta den korta och starka portugisen Rafael Silva. Sedan så fick Reza möta ett rätt så stort namn från UFC och som många känner till, matchen i sig blev ganska ensidig i slutändan men det var faktiskt kul att en sådan match kunde genomföras.

Snart så arrangeras det en mma-gala i Karlstad vid namn Vision Fighting Championship som jag ser framemot, nog för att jag kommer att vara bortrest då. Men det skall vara kul att få se vilka internationella fighters som kommer att få vara med på galan. Sedan så kommer Battle of Botnia i Umeå runt hösten, denna gång så skall jag försökta locka dit varenda släkting/vän/bekant från inlandet för att kolla på det. Förutsatt att det kommer att bli en bra fightcard och inte uppgjord en så att säga.

Alltså så kommer det att arrangeras fyra-fem mma galor till hösten 2010 och om det stämmer som August Wallen har sagt så skall det arrangeras fyra The Zone galor nästa år. Så om man tänker efter så kan svenska fighters få gå oftare matcher om han så vill, borde inte finnas något som hindrar egentligen. För tre år sedan så var det noll galor och nästa år så kan man räkna med minst åtta mma-galor (jag räknar med mma-matcherna i K-1 också).

Ärligt talat så tyckte jag att det var tråkigt att Eddy Bengtsson (som verkar vara den enda tungviktaren i Sverige) fick möta ett namn som Aleksander Emelianenko utan att i princip ha fått tillräckligt med erfarenhet för att gå mot ett sådant toppnamn. Om nu jag fick välja så skulle jag ha sättit dit Baga Agaev (13-9-0) så att Eddy åtminstone fick en chans att få gå kanske tiden ut , det var något skumt med den där matchningen. Jag hoppas att Eddy mår bra idag iaf, det blev rätt så tyst om honom efter matchen. Om det är någon läsare där ute som tränar på Gladius MMA så vore det tacksam att veta hur han mår idag och vad han sysslar med.

Det är tre-fyra fighters som jag hoppas att de skall ta sig upp i de större galorna men som behöver finslipa sig inför sådana matcher och det är Tor Troeng/Magnus Cedenblad och Ilir Latifi. Jag har kollat runt på sherdogs fightfinder och fann rätt så bra namn som de borde få möta och det är inte "bara för att" utan snarare att de bör få möta ett sådant motstånd för att klara av att hantera allt inom MMA. Möter man bara strikers med boxningsbakgrund så kommer man att få problem om man sedan möter en med stora meriter i BJJ eller fristilsbrottning.

Magnus är lång striker nu då han har gått ner till mellanvikt, han är mycket allsidig och har ett hastigt tempo under matcehns gång och har lyckats avsluta många av sina matcher på TKO. Vilket säger att han gillar att slå ut sina motståndare. Nu vet jag inte så mycket om vilka kampsportsbakgrunder hans två senaste motståndarna hade, men det såg ut som att de har kört en hel del Submission Wrestling eventuellt kickboxning.

Det finns en fighter från Frankrike som har en ok rekord och som har bra och stabil thaiboxningsbakgrund vid namn Gergory "Blade" Babene
http://www.sherdog.com/fighter/Gregory-Babene-10677

12-7-0 i record, har förlorat mot toppnamn från Europa och har avslutat många matcher på TKO/KO. Det är en sådan match Magnus behöver möta nu, en äkta och ren striker.

Tor Troeng däremot har bevisat att han kan hantera strikers och ta emot mycket stryk utan att behöva göra misstag senare under matchens gång (se matchen mot Matt Thorpe). Har väldigt bra brottning och försvar mot slag. Två av hans förluster är mot brassar, vilket betyder att han möjligtvis har svårt att avsluta fighters med BJJ bakgrund. Fast iofs så avslutade han en grappler som Rafael Silva i Stockholm så det är svårt att avgöra om han kan i fortsättningen vinna mot bra BJJ fighters eller itne.

Det finns en bra motståndare som må kanske på papperet vara starkare än honom med tanke på vilka han har mött och det är en amerikan vid namn Logan "The Pink Punder" Clark från delstaten Minneasota.
http://www.sherdog.com/fighter/Logan-Clark-19478
Logan har gått två matcher i Sengoku och gjorde en ok insats mot Jorge Santiago samt fd topprankade mellanviktaren Kazuo Misaki. Han verkar vara en brottare i grunden och det är just fighters med bra brottningsbakgrund som svensken Tor behöver möta för att visa att han kan göra en Werdum på sina motståndare.

Lyftkranen Ilir verkar snarare vara en striker än brottare om man tittar på hans tre senaste matcher. Han har mött alltså tre bra strikers på papperet och hans nästa motståndare borde få vara mot en grappler eller brottare, Jag tänkte först på Jason Guida men känner att Ilir kan klara av en sådan fighter enkelt. Egentligen så skulle Ilir ta och möta hans riktiga motståndare som det var tänkt på K-1 galan förra året mot Wayne Cole, får hoppas att den matchen kommer att genomföras.

Sedan så det sistnämnda som jag tänkte på under tiden som jag har skrivit , vår kära Reza Madadi borde få möta den korta , blonda och kompakta ryssen Yuri Ivlev, är det en match som Reza behöver möta så är det honom då det gäller i Europa. Den som kan nämna någon bättre motståndare än Yuri är välkommen att berätta det. Yuri har på papperet gått 18 matcher , men med tanke på vad han har tävlat så har han gått fler matcher än så. I Ryssland så finns det inga mma relanterade sporter som Shootfighting , det närmaste som man kan komma är Pankration som i princip är MMA fast på en brottningsmatta. En som är rysk mästare inom den sporten har garanterat gått 20 matcher och det är nästan samma regler som dagens mma.

Det var mina åsikter som dagens mma i Sverige.
Min enda riktiga kritik till alla arrangörer/matchmakers är att få in fler matcher i lätt tungvikt/tungvikt, man kan inte leva på att bara arrangera matcher -60 kg oavsett hur tekniska och duktiga de är. I slutändan så måste jag nästan säga att sådana fighters kommer långt i från att få stora cash som lättviktarna och högre viktklasserna (förutsatt att de inte tar sig in i WEC rätt så snabbt). Det behövs en arsenal med andra ord så att det känns ömsesidigt för alla (säger man så?).