Berg och dalbana

Jaha. Idag är det tydligen en bra dag. Vaknade med en bra magkänsla, trots att Elias och hans störiga kompis Anton lekte Star wars med en alldeles för hög ljudnivå. Det är väl dags att ta sig i kragen och inte gå runt som en negativ zombie och vänta på bättre tider.

Igår var jag först en kalas-Annie, vilket förklarar dagens baksmälla av mat och efterrätt, och sen en jobb-Annie. Har på någon vänster lyckats skada min högerhäl så att jag inte kan gå på den. Perfekt för benhinnorna! De kan behöva härdas lite till. Kommande vecka blir spännande när löpningen uteblir. Spinning, indoor walking och simning får ersätta löpningen. Finns väl en mening med den skadade hälen? Kanske att jag verkligen inte ska kunna fusk-springa i bokskogen(eftersom Rasmus inte har koll på mig där ute) utan verkligen tvinga mig själv till spinning eller simsalen. En positiv grej i det hela är att jag, förhoppningsvis, kommer att lära mig något nytt - att crawla! Eftersom jag liknar en osmidig säl som håller på att drunkna kommer jag även att bjuda på lite underhålling för de andra i basängen. You´re welcome.

För att inte fastna i soffan framför idolreprisen, trots att jag mer än gärna vilar ögonen på snygg-Olle som jag är lite hemligt kär i(vet inte om det är hans mysiga Keno-dialekt eller hans fina valpögon), eller framför datorn och inte få något vettigt gjort förutom att socialisera sig på facebook, ska jag och pappas fräsiga cykel ut på en långtur. Ikväll: mys med mina bönor Mikaela och Emma.

Pusselipusspuss

Bitterfitta

Hur fan kan humöret, livet, tankarna och allt mög vända på en 5-öring? Hur kan det ena dagen kännas som man svävar på små rosa moln, som om man är odödlig och att inget kan stoppa en till att det andra dagen känns som att man vill slå sönder allt i ens närhet, bara släppa allt och ge upp?

Denna vecka är det sparringvecka vilket jag i söndags såg framåt emot väldigt mycket. Dock vände detta igårkväll. Från en positiv, glad och sprudlande energi-Annie till en bitterfitt-Annie som satt och störtjöt i omklädningsrummet och tyckte jävligt synd om sig själv. FAN. Vad är det som händer? Deppig, uttråkad, ständigt trött, äcklad av en svullen bull-mage, negativ inställning som jag för två dagar sedan förbjöd? Försöker ha den positiva inställningen trots allt som just nu går emot mig. Många småsaker som man går och irriterar sig på och oroar sig för blir enorma problem som man tror är omöjliga att lösa. Att jag under morgonens intervallpass fick avbryta efter endast ett varv i tallriken för att mina benhinnor höll på att sprängas gör ju inte saken mer positiv. Bye bye älskade löpning - Hello spinning, simning och indoor walking. Måste få säga att det fungerar faktiskt att tänka på mitt senaste inlägg, för att undvika att bli en negativ människa. Vi positiva själar kan tydligen också förvandlas till negativa, deppiga neggrövar och tycka att inget för stunden är roligt. Behövs detta för att förstå hur bra och enkelt man har det i jämförelse med många andra? När jag tagit mig upp från denna djupa, mörka jävla gropen kommer jag säkert tänka hur i h*lvete jag kunde klaga på min jämförelsevis enkla och problemfria vardag. Men just nu känns allt piss och jag ska låta det få vara så. Det känns som att någon går emot mig vilket gör att jag vill ge tillbaka. Bara för sakens skull att jag ska gå ner till min matchvikt och inte får äta en massa godsaker känner jag för, en dag som denna, att bara trycka i mig allt mög som finns bara FÖR ATT.

Så med detta sagt ska jag tvinga mig själv att boka in ett spinningpass ikväll och köra tills jag spyr.

Hejdå.

Positiv energi

Det är svårta att få annat än positiv energi en dag som denna. Eller överhuvudtaget just nu. Jag mår så in i bomben bra, nästan så att jag blir rädd, och det känns som livet går i rätt riktning. Såklart finns det en del saker som man önskar var annorlunda men som inte går att påverka utan att bli arg. Därför har jag bestämt mig för att strunta i och blunda för dem istället för att använda onödig  negativ energi som jag kan omvandla till positiv energi och ha till annat. Det går inte alltid som det borde fast att det varit rätt skönt att för det mesta ha medvind och slippa ta itu med jobbiga och komplicerade situationer. Jag kan ju bara tala för mig själv men fy fan vad tråkigt om det alltid var frid och fröjd. Inget att bita i, inget att kämpa för och inte ha något att disskutera om eller kanske till och med bråka om. Att bråka är väl inte heller något som alla uppskattar men alla behöver få kräka av sig emellanåt. Återigen vet jag bara att jag själv behöver få lasta av lite vikt som tyngder(stavning?) ner axlarna. Har alltid varit den som hållt irritation och aggression inom mig, undvikit konflikter och aldrig sagt ifrån. Det är inte hälsosamt! Det lönar sig verkligen inte i längden att gå någon annans väg eller göra som någon annan vill bara för att bli omtyckt/bekräftad. Att det där hänger ihop med bristande självkänsla är väl ganska klart. Att bryta det mönstret och sätta ner foten är ett jävligt stort steg. Jag har tagit det. Cred till mig! Det går inte att lura sig själv och tro att bara för att man tackar ja till något som man egentligen inte vill eller känner för är man uppskattad och omtyckt av andra. Däremot lär sig människor fortare än kvickt att man lätt kan utnyttjas. Så hoppa ut från den där onda lilla bubblan och säg ifrån. Man tjänar på det i längden!

För att inte få det att låta som om jag är en flummig svävande Annie Di leva så måste jag säga att fan vad jag hatar, verkligen HATAR, människor som bringar negativ energi. Ryser bara jag tänker på det. I vissa människors närhet bara känner man att det luktar djävul, irritation och uppnosighet. Lite grann att "jag är fan ta mig bäst, störst, vackrast och snyggast". Att trycka ner någon annan för egen vinning ser jag ingen tjusning i. Hade aldrig kunnat leva på någon annas bekostnad för att höja upp mig själv till skyarna. Det gynnar inte någon att leka översittare, ha en jävla attityd och ha ett varierade humör beroende på situation eller person. Jag vet att jag kan vara överpositiv, väldigt energisk och för vissa lite väl entusiastisk ibland. Störs man av att jag ofta skenar iväg i min fantasi med positiva glada tankar och ideér är det nog bäst att hålla sig borta. Det kommer jag nämligen aldrig sluta med(mest för att jag är så himla tuff, sätter ner foten och säger ifrån :P). Enligt mitt tycke finns det ingen anledning i universum att ha en negativ inställning till saker och ting. Inte heller att ge upp utan att ha försökt eller att klaga på vardagen. Fullt förståeligt om man varit med om något hemskt, gripande eller vad det nu kan tänkas vara men att varje dag gå runt och vara som ett icke ödmjukt, irriterat åskmoln går inte hem hos ms Eriksson. För att slippa denna negativa kategori av människor gäller det att rensa ut i "Mina vänner-boken" och behålla dem som är värda den positiva energin och kärleken och lägga till ENDAST positiva och glada människor. Kasta loss, släpp katten, bli en positiv människa och må mycket bättre. Är du redan en positiv och glad själ? Kontakta då mig: super_trollet@hotmail.com eller i kommentarfältet nedan så har du en plats i min "Mina positiva vänner-bok". 

För att avsluta mitt filosofiska, positiva och hittils längsta inlägg vill jag säga att nu blir det positiv musik, ombyte till powerwalk outfit och en runda på stranden i positiv anda. Ciao!

Bild: vill inte laddas upp. Nytt försök sen!

Tankelös, sandpeeling och en kalas-Annie

Idag står allt stilla. Det känns som allt går på ren automatik och att jag inte hänger med mig själv. Trots att jag hunnit med att fynda billiga grönsaker, billig makrill i tomatsås, plockat ihop lösgodis för 108 riksdaler och hittat de efterlysta konserverade päronen känns det som det var en annan del av mig själv som utförde detta medan jag låg på sofflocket och stirrade ut i det somma intet(denna meningen hade fått betyget IG i skolan med tanke på att den är tre rader lång).

För att få igång hjärnkontoret åkte löpardojjorna på och vi lubbade ner till stranden. Benhinnorna var inte så glada på vägen dit eftersom det varierar mellan asfalt och stengång. Hur som haver var benen rastlösa en dag som denna och efter en liten uppvärmning blev det intervaller i sanddynorna. Varför har jag inte tänkt på detta innan? Såklart jobbigt och mjölksyran hälsade på, men fasen vad skönt för benhinnorna. Istället för svullna och ömma skenben+vadmuskler var dem efter rundan normalstora och oömma - hallelulja. Lyckades tankarna rensas? Svar: Ja. Är det skönt med strumporna fulla med sand som peelar tårna? Svar: Nej.

Nedräkning: Idag är det 32 dagar kvar till planet lyfter mot Bangkok. Bangkok, VM, kungens födelsedag(där jag mer än gärna går en match), shopping+starbucks, Koh Samui, kortare vinter och ingen jul-hets. Och det bästa! INGEN väst/magplatta på VM. Skönt att kunna clincha+knäa och inte behöva känna sig som en michellingubbe inkletad i liniment och vaselin.

Idag får ni kalla mig kalas-Annie. Mojjan och Morbror fyllde år igår och har idag ihopslaget kalas i Oxie. Och ja, det ska bli skitkul! För det första får man träffa dem man älskar mest, för det andra slipper man laga mat och för det tredje(ikväll) - ingen princesstårta. Tacka gud för det. Makrill och leksandknäcke kallar och sen en dusch. fix och trix.

Tjollahopp!  

Bild: bamsekram med Lotta

Hello Wednesday

En ledig onsdag och jag gillar´t.

Gårdagens morgonpass som Larry hade kokat ihop bestod av rep, 4-5 ronder säck och cirkelträning på 5 stationer med 3 övningar på varje. På varje station var vi tre stycken som skiftade övning efter 30 sek intervaller i 2 minuter. Station 1 var: rundsparkar med varannat ben i tempo, efter 30 sek byte till clinch med den tredje personen. Station 2: Kettlebells(stavning?) knäböj+axelövning, byte till frontsparkar mot vägg med varannat ben i tempo, sista byte till hävning mot skivstång placerad på ställningen. Station 3: hävning med v-format handtag, skifte till armstående axelpress-liknande, sista byte till hårda knä på säcken. Station 4: slag och sparkkombination på lång säck, byte till knäböj med skivstång och axelpress, sista byte till slagkombination med 4 slag där sista var det hårdaste. Station 5(som jag inte kunde medverka på eftersom jobbet kallade): stenhårda kroppsslag på säck....kommer inte ihåg de två andra övningarna eftersom jag fick smita iväg. Efter detta passet var jag som Betty Spaghetti och att lyfta 25 kg-vikter på jobbet var inte speciellt lockande. Kvällspasset var ett efterlängtat mitspass som flöt på som ett rinnande vatten. Antingen var det Marra-Murra som fick mig till det eller så var det bara min tur att ha ett halleluljamoment(efter ex antal thai-pass som känts skit)!

På schemat denna morgon stod intervallpass, eller myslöpning som Rasmus uttrycker det, men jag fick avstå. Min sköra lilla kropp tog antagligen stryk från gårdagens styrketräning och det underbara mitspasset. Vaden var som en sten i morse så en promenad på 40 min och 40 min styrka i mitt hemma-gym fick kompensera. Kan väl vara vettigt med tanke på som Larry sa att nu ska jag fokusera på styrkan, snabb kan jag vara om en månad. Bra talat! Är så laddad inför årets VM och vill verkligen lägga upp tiden fram till dess på rätt sätt, så att formen är där den ska. Kanske ska ta mig en funderare på om söndagsbakandet får vänta tills december och byta ut bridgeblandningen mot nötter eller frukt. Kan väl vara en bra början?

En onsdag som denna har jag varit och träffat Andreas Nilsson som har märket Dirty Gorilla. Dirty Gorilla har en hemsida/webbshop där det säljs en del annorlunda och fräsiga b.l.a t-shirts, tandskydd, skor: www.dirtygorilla.se. Andreas och Dirty Gorilla sponsrar mig med T-shirts och tandskydd. Stort tack!

Bingen kallar, good night!

På bilden: Svart t-shirt med text www.dirtygorilla.se, vit t-shirt med text Fistfucker "Dirty Gorilla", svart tandskydd med vit text Fistfucker.

Veckans bästa dag

...är lördag. Oftast inga planer och inga "krav". Självklart är det man själv som skapar alla planer och krav men dagen där man får lite andrum och får mellanlanda är fantastisk. Det är då man fattar hur mycket man gillar vardagens puls. 

Jag trodde att hoppet inte var helt kört när jag lyckades få kontakt med Dina Pedro från Portugal. Att hon dessutom hade 4 andra tjejer, i olika viktklasser, som var hungriga på fight förbättrade läget eftersom de andra malmöflickorna hade fått match. Men nej. Inget denna gången heller. Jag förstår att det inte finns tid, ekonomi och energi till allt och alla vilket är j'vligt frustrerande när man vill något så mycket. Så det blir som annars - två tre matcher på ett år. Där hinner man tappa match-feelingen och rutinen att träna hårt, vara fokuserad och matchsugen. Man hinner kanske inte tappa formen helt men man trillar ner i en liten grop som inte är så lätt att ta sig upp ifrån. Och just det vill jag undvika! Tänk er att kunna leva på fightingen, att ha träningen som sitt jobb(utan stress och krav) och försörja sig på matcher. Det är för bra för att vara sant brukar jag tänka. Men inget är omöjligt! Att ha det så periodvis är ett delmål som ska ta mig dit jag vill :)   

Från att inte ha något alls inskrivet i dagens schema har jag nu lyckats fylla den med fika, städning och kvällssällskap med mina kära girls ikväll. Vädret är återigen strålande kanonkalasbra och jag är rastlös och ska sätta igång innan jag kryper ur mitt eget skinn.

Hajdo!

Nanny

Hola jueves fantastico!

Inget bloggande på många dagar, fy Annie. Vilket väder vi har Skåne! (som svensk är det tydligen viktigt att kommentera) Man blir ju nästan sugen på att kratta löv och rensa rabatterna en sista gång innan vintern kommer. Tiden räcker dock inte till. Jag önskar att det fanns 10 dagar i veckan och att det var 36 timmar på ett dygn och att man inte behövde sova mer än två. Tänk vad mycket man hade hunnit med. Då hade man kunnat göra allt det där som man annars känner för men inte har tid med för att man ska jobba, träna, äta,sova(vilket också är ganska bra).

En dag som denna är jag en fri kvinna och har bara roliga saker som träning, barnpassning och fika på schemat. Love it! Imorse var det fys-pass med lite kräkkänsla och ikväll blir det antagligen sparring. Hoppas inte det ärmög-dag för då blir jag arg. Nu ska jag och leksaksbilen dra till Oxie för att passa Elin och Maggie. Hasta luego!

Söndag

På söndagar finns det ingen rubrik, bara...söndag. Det är bara-vara dagen;  sova ut, kolla idol-repris och äta pizza. Men för att krydda till söndagen har jag lagt till en ingrediens - bakning. Söndags-bak är det nya nöjet i slutet på veckan och det är väldigt uppskattat av Elias som gärna frestar områdets alla (snor)ungar på lekplatsen, utan att bjuda.

Hela veckan har jag sprungit i ekorrehjulet. Eftersom Thailand och VM väntar är det inget problem att spinna på utan att riktigt stanna upp. Jag är så JÄVLA glad och tacksam att jag får platsen i min viktklass. Detta är ingen självklarhet eftersom jag inte deltagit+vunnit något SM och gjort mig förtjänt på det sättet av platsen. Förra året var det samma visa och jag trodde knappt det var sant när jag fick veta att jag skulle få åka på VM. Jag? VM i Bangkok, Thailand? Nej, det var ingen dröm(jo, indirekt) det var verklighet. Jag måste erkänna att inför detta kände jag en stor press och nästan lite prestationsångest för att "bevisa" att jag kunde. Ingen visste vem jag var och vad jag kunde eftersom min enda match i Sverige hade varit mot Bodil där jag var på vippen att bli knockad :P Jag blev lottad till semifinal mot Marocko. Eftersom det var VM i Thaiboxning var det en självklarhet för mig att det var just thaiboxning jag skulle utföra. Någon anledning eller bortförklaring till min sämsta match jag någonsin gjort finns väl egentligen inte. Men några faktorer som spelade in existerade - lång väntan, för mycket uppladdning som blev urladdning, underskattade min motståndare, prestationsångest eftersom hela landslaget och människor från hela thaiboxningsvärlden var där, osäkerhet och ja - you name it! Väl uppe i semifinal, som för mig inte var thaiboxning, fastnade hjärnan i något konstigt läge där jag bara tog stryk och jag försökte stoppa den dansande/hoppande taekwondo-dansösen med tanken. Istället för att skita i vilket och gå in och kriga så tog jag stryk, låste mig och ville bara där ifrån. Det som inte fick hända, hände mig - på VM. Så för att få bort hjärnspökena som dyker upp titt som tätt har jag lovat mig själv att skrämma bort dem med mental styrketräning. Uneståhl är en jävel på detta med sin skiva Mental styrketräning och vi börjar komma överrens, sakta men säkert. Vi får helt enkelt hoppas att han lyckats skrämma bort några spöken inför detta årets VM!

Strålande solsken, höstväder bäddat för en powerwalk - vad gör jag inne? Med mitt koksolje-dränkta hår ska jag nu bege mig ut på en runda för frisk luft och lite powerboost :)

Ha en underbar solsöndag!

Influensahelg

Efter en helg i influensa, ett dygns sängliggande- lör till sön, är jag back on track.

Dagen har bestått av 10 timmars arbete(jobbar på Fitness 24 seven) på det nyöppnade gymmet ute på Rosengård. Det med gratismat, kakor, kaffe och höjdpunkten: hoppetorn! Jag och Kristina blev barn igen och levde livet bland de andra barnen. Övertid på jobb ledde till att jag missade kvällsträningen med 45 min, så den uteblev. De senaste 5 dagarna har träningen blivit lidande p.g.a jobb och sjukdom. Det är tydligen sånt man får räkna med. Har jag hört. Det har jag inte med i min planering så just nu är läget lite upp-och-ner. Men det vänds imorgon för då blir det ingen övertid + att det ska tränas på kvällen. Ikväll var detta allt för mig eftersom jag inte har någon träningsrecension, inte har hört något nytt på matchfronten och för att min skalle är ganska tom. Gokväll!    

.....men fredag är ändå den dagen som känn bäst

På torsdag är det ärtsoppa på lördag är det fest men fredag är ändå den dagen som känns bäst! Och ja, det blev minsann kyckling till middag också. Så tacka mig för reklamen Kronfågeln.

Sparringen igårkväll var k-a-t-a-s-t-r-o-f. Mer behöver inte sägas. Men det är pasé och går inte att påverka så upp med hakan och blicka framåt. Positiva tankar! Måste dock nämna detta som vi görls alltid velat veta. Om det går dåligt på sparring upprepade gånger och man känner att man bara får däng och blir ding och absolut ingenting fungerar och man bara känner sig allmänt kass så resulterar det alltid tårar(Oj vilken lång mening). Har flera gånger marscherat in i omklädningsrummet med gråten i halsen som man släpper ut väl innanför dörren. Där sitter man svettig och j*vlig, besviken, frustrerad och ledsen på samma gång. Och vi tjejer förstår varandra alltid lika bra och tänker: "okej, idag var det din tur att ha en mög-dag". Men så fort man kommer ut från tjejzonen och ska förklara för tränaren, som alltid är av det manliga könet, varför man pep in i oklädningsrummet och kom ut med ögonen knallröda så förstår han inte varför. "Fick du en hård smäll?  Ska jag be dem köra lite lättare på dig eftersom du är så liten?" NEJ NEJ NEJ. Det handlar inte om hårda smällar, snärtiga sparkar eller tunga slag. Det handlar om hur man själv lyckas trycka ner sig själv och tycka att man är kass, vilket späs på när man bara går rakt in i allt den andra gör. Då undrar jag, kan ni killar aldrig ha en dålig sparring dag och bara vilja kuta in i omklädningsrummet och gråta ut i er ensamhet?

Jag har en kanonbra idé, mina kära läsare! Eftersom ni är mig trogna och läser, kommenterar och ger feedback vill jag ge er något tillbaka. Alla älskar rabatterat pris på användbara, funktionella och snygga sportkläder, skor m.m. Därför ska ni få det! Om ni går in på www.sportamore.se och hittar er något snyggt får ni rabatt med hjälp av en liten kod vid namn: fightermyran. Fightermyran är kopplat till mig, eftersom jag är en liten sådan, och ni har fri frakt och fri retur, 30 dagars öppet köp samt prisgaranti på alla varor. Hur bra är inte det!

Nu måste jag skynda, skynda, jobb 22.30-03.30 kallar och jag måste kila! Hörs och ses kära vänner!