Dagens träning ur ett historiskt perspektiv?

Har satt igång att läsa om i idrottens historia i "Idrott under 5000 år" och fascineras över att jag lyckats pricka in två riktigt gamla grenar under mitt sportande, friidrott och (thai)boxning. Tror thaiboxningen trots allt har passar mig bäst, båda är ju individuella sporter men man får åtminstonne vara aktiv "direkt" med/mot någon annan i thai!

Har också börjat läsa lite om hur vi ser på rörelser ur olika perspektiv, det man kanske snackar mest om till vardags - det funktionella, men också om upplevelse-perspektivet och betydelse-perspektivet. Den sistnämda har jag inte riktigt fått kläm på men jag tycker upplevelsegrejen är viktigt, om jag översätter i min egen värld så ska man inte bara fokusera på att göra "rätt" och få bra resultat utan det ska också kännas "rätt".

 

Idag på träningen kändes det faktiskt rätt bra, sparring utan slag och sparkar mot huvudet. Fick lite extra andrum så jag fokuserade på att vara lite mer rörlig och byta stance så ofta som möjligt. Blev extra glad när även min tränare uppmärksammade mina stapplande försök till förbättring, alltid kul att höra att man kör harmoniskt och har ett bra fotarbete! Tack, det värmer :) Ska försöka ta med mig dom orden och tekniken när vi kör mot huvudet också, inte tänka för mycket utan köra på känsla och lita på att slagen och sparkarna kommer som dom ska.

 

Måste också sammanfatta min första vecka i plugget, vi hade ju förinsparc i fredags och allt. Så sjukt kul, verkar vara en skola precis i min smak. Alla är öppna, glada och vågar göra bort sig;) Ser fram emot den riktiga insparcen om några veckor, ska öva lite på GIH:s specifika öldans till dess..

 

Nu ska jag bläddra lite till i böckerna innan det blir middagsdejt med ex-kollegan!